Hej konsument: Pelletsmaskinen
Bästa promenad: Hammarbyhöjden.
Favoritgata: Hornsgatan!
Äter middag på: Hemma, fattig. Annars italienaren på Tegnérgatan.
Fikar gärna på: Nej!
Bästa lunchställe: Bellevue, Vanadisplan.
Bästa kaffet: Ööööh, stället bredvid Bellevue?
Bästa baren: Nada.
Här bjuder jag mamma på middag: Hon brukar bjuda.
Här bjuder jag pappa på middag: Har inte hänt ännu.
Senaste Stockholmsupptäckt: Marvikarna (Och ja, eftersom jag är från Norrland, är det Stockholm (Strängnäs)).
Senast sedda föreställning: Klungan, Det är vi som är hemgiften.
Senast sedda utställning: Åh, nått "elektro" på Kleerup.
En bra gå bort-present: Krimskrams with a twist.
Favoritlyxartikel: Manschettknappar.
Läser just nu: Pirate Bay-rättegångsbloggar.
Läser helst: Facklitteratur.
Favoritråvara: Soya.
Favoritfärg: Svart.
Favoritmärken: Paul Smith, Velour och allt som är No name.
Klädkonto per månad: Runt 500.
Modeförebild: Mods, Oscar Wilde och Jesus & Mary Chain.
Motionerar: Friskis & Svettis (älskar det namnet!) och långfärdsskridskor.
Det dyraste jag har köpt: Förutom lägenheten, min kamera.
Favoritprodukt på Systemet: Cognac.
Bästa fyllekäket: Pizza från Birka. Trist svar, men det är en klassiker.
Lyssnar på: Lily Allen, Jenny Wilson, Morrissey, Paper, Existensminimum.
Bästa förfestmusiken: Eriks blandband.
Senast köpta skivan: Triffids In the Pines (1986). På vinyl.
Mitt sämsta köp någonsin: 50-talsbestick i bakelit som visade sig vara 80-talsdito i plast från Taiwan. På Tradera. Men de kostade bara 50.
Dansar helst till: Twee.
Senaste secondhandfyndet: En halsduk från Paul Smith på Myrorna.
Fulaste klädfärg: Nej, det går inte att säga.
I dvd-spelaren: Nån gammal cd-skiva. Strömkabeln är inte ikopplad.
Användbar pryl: Tangentbordet.
Mode jag aldrig vill se igen: Cowboy, platåpjux, grunge.
Favoritaccessoar: Mina halsdukar.
Bil/Transportmedel: Halvtrasig cykel.
Återvinner: Glas, papper, kartong, metall, elektronik, batterier, plast.
Hejar på/håller på: Världen, moderniteten, djuren.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Radera gamla sms. Jag sparar de bästa, som en dagbok.
/P
Jolly Roger
Uppstyrd bongotrumma på Spotify får kommentar (nä, det har inte täckning i texten!)
Nu har jag 48 timmar uppstyrt och planerat framför mig. Det känns bra. Träna, mIddag, sova, fika, partaj.
Jag har ännu inte fallit för Jenny Wilsons nya skiva Hardships!
Jag älskade den förra, älskade. Men hittills tycker jag att det låter för mycket bongoballad.
Bongotrumman och alla dess kusiner är inte tänkta för ballader. Tycker inte jag, då. Bongotrumman är bra när man vill skaka bakdel. När man vill vila huvudet är flügelhornet bättre. Bongotrumman och flügelhornet är inte kusiner. De är snarare som ryssar och amerikaner på åttiotalet.
Vill också gratta Spotify som – åtminstone för närvarande – tycks ha löst problemet med det lilla tjuvprogrammet.
Snart är det väl dags för mig att få en ny kommentar, tycker ni inte?
/P
Jag har ännu inte fallit för Jenny Wilsons nya skiva Hardships!
Jag älskade den förra, älskade. Men hittills tycker jag att det låter för mycket bongoballad.
Bongotrumman och alla dess kusiner är inte tänkta för ballader. Tycker inte jag, då. Bongotrumman är bra när man vill skaka bakdel. När man vill vila huvudet är flügelhornet bättre. Bongotrumman och flügelhornet är inte kusiner. De är snarare som ryssar och amerikaner på åttiotalet.
Vill också gratta Spotify som – åtminstone för närvarande – tycks ha löst problemet med det lilla tjuvprogrammet.
Snart är det väl dags för mig att få en ny kommentar, tycker ni inte?
/P
Älska blommor!
Hahahaha. Jag satt på bloggy och mikrochattade på jobbet tidigare idag när någon på chatten kom på idén att skicka blommor till ett av vittnena i Pirate bay-rättegången. Fick ett visst - ett visst - genomslag.
/P
Tillägg: Kanske borde skrivit makrochattade istället, bättre än mikroblogga i alla fall.
Tillägg 2: The Guardians rättegångsbloggare tar upp samma ämne.
Tillägg 3: Här kan man själv hitta till hur man skickar blommor. Samt ta del av vad andra skickat. Summa just nu: 41 453 kronor. Galet, Gullvivans blomsterhandel måste gjort sin största vinst på en dag någonsin.
/P
Tillägg: Kanske borde skrivit makrochattade istället, bättre än mikroblogga i alla fall.
Tillägg 2: The Guardians rättegångsbloggare tar upp samma ämne.
Tillägg 3: Här kan man själv hitta till hur man skickar blommor. Samt ta del av vad andra skickat. Summa just nu: 41 453 kronor. Galet, Gullvivans blomsterhandel måste gjort sin största vinst på en dag någonsin.
Allt är som vanligt och det bekräftas härmed
Undra om inte en blogg är ytterligare ett sätt att avskärma sig från världen? Nu finns det absolut ingen anledning att kontakta mig för att se hur det står till. Man bara läser här. Jag jobbar, tänker, läser, blir upprörd, blir glad, blir lite ledsen, drömmer om kärlek, tränar, tar små bilder av vardagsföremål, tittar på dataskärm, tröstshoppar, partajar, bygger och snickrar, påtar med blommor och drar igång projekt som jag slutför ibland. Som vanligt, nu, igår och i morgon.
/P
/P
Tre minus, ett plus
Något besvärad. Orsaker:
1) Microsoft - gfys (inte den artiga versionen.) Nu har de installerat ett litet tillägg på min dator där jag får verifiera mina Office-program. Tack. Men nej tack. Programmet tycks ligga stadigt förankrat i själva os:et, så nu blir det till att googla. Om jag nu orkar.
2) Bokrean. Besökte tre stycken idag. Ville verkligen köpa en fin bok. Lite billigare.
Av det blev intet. I huvudet däremot, blev det kaos. Om det nu inte redan var det. Krävdes att jag lyfte hundratolv kilo skrot innan effekterna av massivt osorterat skingrades.
3) Min middag. Ungefär lika spännande som min numera sorgligt bortgångna farmors berättelser om gårdagen. Hon hade oftast gjort samma sak som dagen innan. Nämligen inget. Av det kunde det ganska enkelt bli en timmes sagostund.
Undra om man får ta en liten calvados ur den fina flaskan, fast det är torsdag?
- Ja, gör't!
- Tack.
(Om ni undrar vem det är som talar när det inte är jag, kan jag meddela att det också är jag, bara en annan sida av mig.)
/P
PS. Googlat. Så här skriver de satans Mikromjukisarna själva: "När WGA-meddelandetjänsten har installerats blir programmet en permanent komponent i användarens Windows XP-system som inte kan avinstalleras."
Blir till att googla mera om man inte vill ha den lilla fula stjärnan alltså.
DS.
1) Microsoft - gfys (inte den artiga versionen.) Nu har de installerat ett litet tillägg på min dator där jag får verifiera mina Office-program. Tack. Men nej tack. Programmet tycks ligga stadigt förankrat i själva os:et, så nu blir det till att googla. Om jag nu orkar.
2) Bokrean. Besökte tre stycken idag. Ville verkligen köpa en fin bok. Lite billigare.
Av det blev intet. I huvudet däremot, blev det kaos. Om det nu inte redan var det. Krävdes att jag lyfte hundratolv kilo skrot innan effekterna av massivt osorterat skingrades.
3) Min middag. Ungefär lika spännande som min numera sorgligt bortgångna farmors berättelser om gårdagen. Hon hade oftast gjort samma sak som dagen innan. Nämligen inget. Av det kunde det ganska enkelt bli en timmes sagostund.
Undra om man får ta en liten calvados ur den fina flaskan, fast det är torsdag?
- Ja, gör't!
- Tack.
(Om ni undrar vem det är som talar när det inte är jag, kan jag meddela att det också är jag, bara en annan sida av mig.)
/P
PS. Googlat. Så här skriver de satans Mikromjukisarna själva: "När WGA-meddelandetjänsten har installerats blir programmet en permanent komponent i användarens Windows XP-system som inte kan avinstalleras."
Blir till att googla mera om man inte vill ha den lilla fula stjärnan alltså.
DS.
Fortfarande trasig
Statistikrapporter! Ååååh nej, jag blir helt tiltad i skallen, nollställd, kroppen vägrar. Vill bara gå och tröstshoppa, äta päron, singla slant. Inte jobba. Hur kan något vara så mördande tråkigt?
– Alla männskor kan göra något tråkigt i en vecka, det är bara att bita ihop, fjant!
– Inte den tonen! Men ja, jag vet att du har rätt i sak. Men ... det är inte viljestyrt. Det är kroppen. Som säger nej.
– Du menar alltså att du inte med vilja kan kontrolllera din egen kropp? Struntsnack.
– Styr kroppen hjärnan eller hjärnan kroppen? Jag vet inte.
/P
– Alla männskor kan göra något tråkigt i en vecka, det är bara att bita ihop, fjant!
– Inte den tonen! Men ja, jag vet att du har rätt i sak. Men ... det är inte viljestyrt. Det är kroppen. Som säger nej.
– Du menar alltså att du inte med vilja kan kontrolllera din egen kropp? Struntsnack.
– Styr kroppen hjärnan eller hjärnan kroppen? Jag vet inte.
/P
Svart eller programfel
Det är intressant. Jag kan bara matcha färgen svart. När jag försöker ha på mig något annat ser jag alltid ut som en fågelskrämma, påskkärring, smällkaramell.
Ok, svart plus en färg går bra. Fler? Nix, helt kört. Och då jobbar jag ändå som formgivare, vet hur man tar en ok färgbild och kan skriva en tresidig uppsats om komplementfärger. På fyllan.
Kan det vara min babyskära hudton och mitt gråmelerade hår som ställer till det? Eller är jag bara, som vanligt, en slarver? Det kan väl ändå inte vara så att bara för att det gäller mina egna kläder, går hjärnan in i bsod?
/P
Ok, svart plus en färg går bra. Fler? Nix, helt kört. Och då jobbar jag ändå som formgivare, vet hur man tar en ok färgbild och kan skriva en tresidig uppsats om komplementfärger. På fyllan.
Kan det vara min babyskära hudton och mitt gråmelerade hår som ställer till det? Eller är jag bara, som vanligt, en slarver? Det kan väl ändå inte vara så att bara för att det gäller mina egna kläder, går hjärnan in i bsod?
/P
Om du har tänkt det, finns det. På internet
Igår diskuterade vi Spotify.
Märkligt tyckte jag, att ingen programmerat ett litet tillägg som diskret hoppade över reklamen. Ack vad jag inte visste. En snabb sökning ger vid hand att det till Linux finns just precis det.
Och till Windows finns ett program som sparar alla låtar du spelar i Spotify som filer på din hårddisk. Realtidspiratkopiering. Det kom för 26 dagar sedan. Gissa var man hittar det?
Givetvis bryter man mot användaravtalet om man använder det, men det brukar ju inte stoppa folk.
Jag länkar inte, för det är lätt att inse programmets konsekvenser. Synd, för jag - och många med mig - såg Spotify som en möjlig lösning av konflikten mellan musikindustrin/användarna.
/P
Märkligt tyckte jag, att ingen programmerat ett litet tillägg som diskret hoppade över reklamen. Ack vad jag inte visste. En snabb sökning ger vid hand att det till Linux finns just precis det.
Och till Windows finns ett program som sparar alla låtar du spelar i Spotify som filer på din hårddisk. Realtidspiratkopiering. Det kom för 26 dagar sedan. Gissa var man hittar det?
Givetvis bryter man mot användaravtalet om man använder det, men det brukar ju inte stoppa folk.
Jag länkar inte, för det är lätt att inse programmets konsekvenser. Synd, för jag - och många med mig - såg Spotify som en möjlig lösning av konflikten mellan musikindustrin/användarna.
/P
De finare sakerna i livet
Jag fick fina presenter. Det lönar sig att ha tårtkalas!
Av Stefan och Helena fick jag en experimentroman om kärlek från 1963 med extremt fint omslag. Formpressad kartongpapp och guldrelief. Den är på lättsamma 603 sidor. Men man får hoppa över de sista 218 om man vill. Det står så i boken.
Niclas, Niklas, Eriks och R:s presenter lär bli enklare att få i sig ...
Merci, grazie, gracias, tack.
Dessutom fick jag ha på mig mina nya vintagemanschettknappar (suuug på det ordet, noll Googleträffar!)
Bara en sån sak ...
Exklusivt franskt, exklusivt italienskt, exklusivt argentinskt intellektuellt.
Guld och läder för hela slanten.
/P
Av Stefan och Helena fick jag en experimentroman om kärlek från 1963 med extremt fint omslag. Formpressad kartongpapp och guldrelief. Den är på lättsamma 603 sidor. Men man får hoppa över de sista 218 om man vill. Det står så i boken.
Niclas, Niklas, Eriks och R:s presenter lär bli enklare att få i sig ...
Merci, grazie, gracias, tack.
Dessutom fick jag ha på mig mina nya vintagemanschettknappar (suuug på det ordet, noll Googleträffar!)
Bara en sån sak ...
Exklusivt franskt, exklusivt italienskt, exklusivt argentinskt intellektuellt.
Guld och läder för hela slanten.
/P
Nu är bättre, säger jag
Kom nu, kom nu, kom nu!
Jag är en mycket otålig värd. Jag är en ganska otålig person. Jag tål en hel del. Men vill inte gärna vänta på det.
Dessutom får lägenheten nu 4++. Jag var klar med städning för två minuter sedan. Så det var tur att ingen kom tidigare. Då stod jag i duschen. Det var varmt och skönt. Och faktiskt första gången i dag. Jag snittar nog på tre. Duschningar per dag alltså. Vissa tycker att det är mycket. Åtta är mer. Säger jag.
/P
Jag är en mycket otålig värd. Jag är en ganska otålig person. Jag tål en hel del. Men vill inte gärna vänta på det.
Dessutom får lägenheten nu 4++. Jag var klar med städning för två minuter sedan. Så det var tur att ingen kom tidigare. Då stod jag i duschen. Det var varmt och skönt. Och faktiskt första gången i dag. Jag snittar nog på tre. Duschningar per dag alltså. Vissa tycker att det är mycket. Åtta är mer. Säger jag.
/P
Uppvärdering av digitala gratulationer
Tack för alla grattis!
Nyllet, chatten, vänsidan, korta textmedelanden - vilka uppfinningar! Isället för bortglömd, överöst.
Jag har väl ibland tyckt att dessa digitala uttryck för att någon bryr sig kanske inte haft så stor giltighet. Man får en påminnelse och skriver några få standardord.
Nu menar jag tvärtom att det är riktigt vackert. Det värmer. I själ, hjärta och huvud. Någon har ju ändå tagit sig tiden att skriva de där små orden. Personer man inte sett på tio år, folk som jobbar bakdelen av sig, människor man träffar varje dag, själar man trodde att man hade biff med.
/P
Nyllet, chatten, vänsidan, korta textmedelanden - vilka uppfinningar! Isället för bortglömd, överöst.
Jag har väl ibland tyckt att dessa digitala uttryck för att någon bryr sig kanske inte haft så stor giltighet. Man får en påminnelse och skriver några få standardord.
Nu menar jag tvärtom att det är riktigt vackert. Det värmer. I själ, hjärta och huvud. Någon har ju ändå tagit sig tiden att skriva de där små orden. Personer man inte sett på tio år, folk som jobbar bakdelen av sig, människor man träffar varje dag, själar man trodde att man hade biff med.
/P
Tårta!
I morgon tisdag är det tårtkalas. Jag har gjort de allra finaste tårtor jag kan. Alla som vet var jag bor eller kan kontakta mig är välkomna. Klockan sju. Present är överflödig (eller så köper man en liten flaska dyrt på systemet. Jag önskar mig också en slickepott - bra att ha när man gör tårta.)
Jag hade tänkt skriva "Hundra år av ensamhet" med vaniljsås på chokladtårtan, men vet ju så väl att ingen annan utom jag uppskattar den typen av dråplig, självironisk humor. Så jag avstod. Å andra sidan är det ju min dag, så jag borde ha fått bestämma.
- Nu gör vi detta till en tillställning i glädjens tecken, Per!
- Ja, ja, okej.
Jag har i alla fall tränat två dagar i rad. Hårt. Så jag får äta hur mycket tårta jag vill!
Exotisk med björnbär, klassisk hallon och choklad och banan.
Så, välkomna!
/P
Jag hade tänkt skriva "Hundra år av ensamhet" med vaniljsås på chokladtårtan, men vet ju så väl att ingen annan utom jag uppskattar den typen av dråplig, självironisk humor. Så jag avstod. Å andra sidan är det ju min dag, så jag borde ha fått bestämma.
- Nu gör vi detta till en tillställning i glädjens tecken, Per!
- Ja, ja, okej.
Jag har i alla fall tränat två dagar i rad. Hårt. Så jag får äta hur mycket tårta jag vill!
Exotisk med björnbär, klassisk hallon och choklad och banan.
Så, välkomna!
/P
En personlig ursäkt till ett immaterialrättsligt ting
Igår var det bloggens födelsedag, det glömde jag bort. Förlåt, bloggen, det ska inte hända igen. En månad fyllde bloggen. Grattis. Du får tårta med mig imorgon istället.
/P
/P
2
Om jag skriver ett till blogginlägg idag kanske jag får besöksrekord!
Egentligen ska det bara vara en om dagen, men eftersom ni tjatar, här kommer nummer två.
Hon är den tristaste. Jag kommer inte ens ihåg hennes namn. Sorry. Vi "hängde" i ett par månader och sågs tre fyra gånger. Det var i femman. Hon gick på en skola flera kilometer från min och var alltså väldigt exotisk. Som någon från en annan planet.
Vi träffades på en skoldans och dansade tryckare. Det var mysigt. Sedan hörde hon av sig och vi blev ett item. Vete tusan hur hon fick tag i mig, det här var före internet. Eoner före. Kanske hade jag gett ut mitt hemtelefonnummer. Vem vet. Jag var nog inte så restriktiv med mitt privatliv vid den här tiden.
Vad gjorde vi då? Jo, det minns jag. Vi spelade pingis och hånglade faktiskt lite lite. Kramades till och med lite i sängen om jag inte tar fel.
Vad hon nu hette, jag saknar henne inte och har inga behov att återse henne. Men jag hoppas att hon har det bra. Tänk om hennes mod utvecklats i samma takt sedan dess? I så fall är hon taleskvinna för en organisation för mänskliga sköldar på Västbanken, utövar extremhimlahopp till frukost och stiger aldrig upp ur säng om det inte finns en överhängande risk för att dagen blir mer spännande än gårdagen.
Kanske är hon bara en fyrbarnsmamma i ett villaområde utanför en gråtrist stad i mellanformat i norra Sverige. En helt vanlig, riktig människa. Vem vet?
Hela detta experiment, Hornby 90's-style, syftar givetvis till att nå fram till mina egna känslor för bästa, bästa Lisa. För att kunna gå vidare. Dit är det långt. Eller nått, kanske är jag bara uttråkad. (Det är jag!)
I bakgrunden svänger Lily Allen och himlen är vit, igelkottarna ligger och trycker i jordens innandömme och drömmer om mjölk och skorpor, träbåten ligger på land och spricker lite till denna vinter och imorgon fyller jag år. För många år.
/P
Egentligen ska det bara vara en om dagen, men eftersom ni tjatar, här kommer nummer två.
Hon är den tristaste. Jag kommer inte ens ihåg hennes namn. Sorry. Vi "hängde" i ett par månader och sågs tre fyra gånger. Det var i femman. Hon gick på en skola flera kilometer från min och var alltså väldigt exotisk. Som någon från en annan planet.
Vi träffades på en skoldans och dansade tryckare. Det var mysigt. Sedan hörde hon av sig och vi blev ett item. Vete tusan hur hon fick tag i mig, det här var före internet. Eoner före. Kanske hade jag gett ut mitt hemtelefonnummer. Vem vet. Jag var nog inte så restriktiv med mitt privatliv vid den här tiden.
Vad gjorde vi då? Jo, det minns jag. Vi spelade pingis och hånglade faktiskt lite lite. Kramades till och med lite i sängen om jag inte tar fel.
Vad hon nu hette, jag saknar henne inte och har inga behov att återse henne. Men jag hoppas att hon har det bra. Tänk om hennes mod utvecklats i samma takt sedan dess? I så fall är hon taleskvinna för en organisation för mänskliga sköldar på Västbanken, utövar extremhimlahopp till frukost och stiger aldrig upp ur säng om det inte finns en överhängande risk för att dagen blir mer spännande än gårdagen.
Kanske är hon bara en fyrbarnsmamma i ett villaområde utanför en gråtrist stad i mellanformat i norra Sverige. En helt vanlig, riktig människa. Vem vet?
Hela detta experiment, Hornby 90's-style, syftar givetvis till att nå fram till mina egna känslor för bästa, bästa Lisa. För att kunna gå vidare. Dit är det långt. Eller nått, kanske är jag bara uttråkad. (Det är jag!)
I bakgrunden svänger Lily Allen och himlen är vit, igelkottarna ligger och trycker i jordens innandömme och drömmer om mjölk och skorpor, träbåten ligger på land och spricker lite till denna vinter och imorgon fyller jag år. För många år.
/P
1
Min första flickvän hette Anna. Vi gick i fyran och Anna vär näst sötast i klassen. Tveklöst. Sötast var Linda.
Anna var lite rund men det kompenserade hon genom personlighet. Redan i fyran, vid tio års ålder.
Jag kommer inte ihåg vad jag och Anna gjorde. Tror inte vi pussades. Vi höll nog inte ens handen. Kanske spelade vi rundpingis och så var det henne jag skulle jaga när det var kull.
Jag vill inte ha tillbaka Anna idag, men det vore roligt att träffa henne.
Ur min första skolklass har jag bara träffat några få på senare tid. Jenny bland andra, i slalombacken i Ammarnäs (tror jag det var), i mitten av nittiotalet. Jenny låg på tredje plats i klassen i fyran. På nittiotalet hade hon blivit en riktig skönhet.
Anar ni fylleidén från förra helgen?
/P
Anna var lite rund men det kompenserade hon genom personlighet. Redan i fyran, vid tio års ålder.
Jag kommer inte ihåg vad jag och Anna gjorde. Tror inte vi pussades. Vi höll nog inte ens handen. Kanske spelade vi rundpingis och så var det henne jag skulle jaga när det var kull.
Jag vill inte ha tillbaka Anna idag, men det vore roligt att träffa henne.
Ur min första skolklass har jag bara träffat några få på senare tid. Jenny bland andra, i slalombacken i Ammarnäs (tror jag det var), i mitten av nittiotalet. Jenny låg på tredje plats i klassen i fyran. På nittiotalet hade hon blivit en riktig skönhet.
Anar ni fylleidén från förra helgen?
/P
En in, en ut
Min plastsyster fick barn samma dag som farmor begravdes. Välkommen liten och grattis till far och mor!
I väntan på jobb, småbrudar och snö
LIllbruden på jobbet som är söt som få och värsta glada kundsmörjaren har inte gjort sitt jobb igen. Det vill säga inte mejlat mig. Hon, och bara hon, sitter på typ 30 timmar jobb åt mig och här sitter jag och har inget att göra. Hon har lovat i en vecka nu, och för varje timme ... tar jag betalt. Clever. Hon kommer typ att få bassning. Men ändå, värst för mig tycker jag, jag har inget att göra.
[Allt härifrån ...
... till hit, är borttaget efter en vädjan från en av de inblandade.]
Tjejer i trettioårsåldern ska vara lite desperata och inte så kräsna, säger jag, lite lätt sexistiskt. Kanske talar jag i egen sak?
Något helt annat.
Så här såg farsans garage uppe i norr ut i helgen. Snö är fint. Men nu har vi det ju i Stockholm också. Min förvridna lilla tall som jag hittade i skärgården i somras som står som bonsai ute på balkongen är helt täckt i snö.
Pappas garage.
Balkongbonsai.
/P
[Allt härifrån ...
... till hit, är borttaget efter en vädjan från en av de inblandade.]
Tjejer i trettioårsåldern ska vara lite desperata och inte så kräsna, säger jag, lite lätt sexistiskt. Kanske talar jag i egen sak?
Något helt annat.
Så här såg farsans garage uppe i norr ut i helgen. Snö är fint. Men nu har vi det ju i Stockholm också. Min förvridna lilla tall som jag hittade i skärgården i somras som står som bonsai ute på balkongen är helt täckt i snö.
Pappas garage.
Balkongbonsai.
/P
Smärre reflektioner med större buk
Åter i huvudstaden, utsövd och med större mage än när jag åkte. I programmet InDesign, som jag är bra på, finns funktionen "automatiskt svällning". Samma funktion finns hos farsan. Hans favoritingredienser är vitlök och grädde.
Måste träna idag. Inte bli elefant!
Det här är bästa meningen i Don DeLillos Falling Man:
"Hon ville vara trygg i världen och det ville inte han." (s.221)
Den har jag reflekterat kring sedan 22-tiden i går kväll.
/P
Måste träna idag. Inte bli elefant!
Det här är bästa meningen i Don DeLillos Falling Man:
"Hon ville vara trygg i världen och det ville inte han." (s.221)
Den har jag reflekterat kring sedan 22-tiden i går kväll.
/P
Pelletsmaskinen gråter ut
Nu har jag sagt hej då till farmor. Blev en fin tillställning med lite tårar och lite tårta.
Det är därför jag inte skrivit på en stund, jag åkte norröver och hade inte någon uppkoppling sista dagen hemma. Håller på att byta upp mig i hastighet.
På kvällen efter begravningen blev det tv. Det är vad man gör på kvällen hos farsan. Något jag ju aldrig aldrig gör hemma. Tittar på tv.
Vi såg På spåret (det är fan fint) och någon norrmans pratshow (det var också rätt bra). Sedan kom Carolina Klüft och skulle prata med norrmannen. Auaurrgh.
Jag börjar alltid gråta när jag ser Carolina Klüft. Varje gång hon visar sig på tv. När hon skuttar och hoppar, när hon pratar, när hon leker.
Det är inte ofta jag skriver med versaler. Det ger ett skrikigt och okontrollerat uttryck. Jag är mycket förtjust i alla skiljetecken. Komman, punkter, deviser, parenteser och tankestreck. De brukar räcka. Semikolon är ganska krångliga, men effektiva de få gånger de är rätt. När två meningar hänger så nära samman att de inte går att ha punkt mellan, men samtidigt har sina egna fullständiga syntax. Jag försöker vara försiktig med att använda dem.
Men Carolina är värd lite versaler.
JAG BÖRJAR GRÅTA VARJE GÅNG JAG SER CAROLINA KLÜFT. VAD FAN ÄR DEALEN MED DET?
Jag är normalt ganska osentimental. Jag gråter visserligen då och då. När farmor begravs, dagarna efter den 11 september för sju och ett halvt år sedan, lite småtårar till Grey's Anatomy under seriens två första år och när Lisa gör slut.
Men till en svensk, fånig, präktig, amazon till guldlock? Kan inte förstå det.
Det börjar som ett litet gnyende i magtrakten, sprider sig till hjärnan som i sin tur kopplar in ögonen. Fan, satan, svordom. Det är pinsamt.
Men jag kan stå för det, på självaste internet.
Carolina - du får mig att gråta. Och jag har börjat acceptera det.
/P
Det är därför jag inte skrivit på en stund, jag åkte norröver och hade inte någon uppkoppling sista dagen hemma. Håller på att byta upp mig i hastighet.
På kvällen efter begravningen blev det tv. Det är vad man gör på kvällen hos farsan. Något jag ju aldrig aldrig gör hemma. Tittar på tv.
Vi såg På spåret (det är fan fint) och någon norrmans pratshow (det var också rätt bra). Sedan kom Carolina Klüft och skulle prata med norrmannen. Auaurrgh.
Jag börjar alltid gråta när jag ser Carolina Klüft. Varje gång hon visar sig på tv. När hon skuttar och hoppar, när hon pratar, när hon leker.
Det är inte ofta jag skriver med versaler. Det ger ett skrikigt och okontrollerat uttryck. Jag är mycket förtjust i alla skiljetecken. Komman, punkter, deviser, parenteser och tankestreck. De brukar räcka. Semikolon är ganska krångliga, men effektiva de få gånger de är rätt. När två meningar hänger så nära samman att de inte går att ha punkt mellan, men samtidigt har sina egna fullständiga syntax. Jag försöker vara försiktig med att använda dem.
Men Carolina är värd lite versaler.
JAG BÖRJAR GRÅTA VARJE GÅNG JAG SER CAROLINA KLÜFT. VAD FAN ÄR DEALEN MED DET?
Jag är normalt ganska osentimental. Jag gråter visserligen då och då. När farmor begravs, dagarna efter den 11 september för sju och ett halvt år sedan, lite småtårar till Grey's Anatomy under seriens två första år och när Lisa gör slut.
Men till en svensk, fånig, präktig, amazon till guldlock? Kan inte förstå det.
Det börjar som ett litet gnyende i magtrakten, sprider sig till hjärnan som i sin tur kopplar in ögonen. Fan, satan, svordom. Det är pinsamt.
Men jag kan stå för det, på självaste internet.
Carolina - du får mig att gråta. Och jag har börjat acceptera det.
/P
Peppsnack
Tre saker att glädjas över: Jag har hållit lägenheten i fyra plus-skick sedan förra lördagen. Jag har snart läst hela Don DeLillos Falling man (mest bra för att när den är slut får jag börja med något annat.) Min dator fungerar som den ska igen.
/P
/P
Uppförsbacke
Av tre personer som har kunnat ställa in något med mig den här veckan, har tre stycken gjort det. Alla med goda själ, och jag vet att de inte vill mig ont.
Min självkänsla ska ju inte bygga på vad andra tycker och gör, jag vet. Men just nu känns det lite motigt.
Dessutom är jag trött. Det förvärrar.
På tisdag fyller jag år. Ett högt och halvjämt tal. Det känns inte heller bra. Måste hitta på något då. Annars kan det bli tjurigt. Alla meningar har fem ord.
/P
Min självkänsla ska ju inte bygga på vad andra tycker och gör, jag vet. Men just nu känns det lite motigt.
Dessutom är jag trött. Det förvärrar.
På tisdag fyller jag år. Ett högt och halvjämt tal. Det känns inte heller bra. Måste hitta på något då. Annars kan det bli tjurigt. Alla meningar har fem ord.
/P
Kärnkraftsterrorism, feltänk och dålig kompensation (Blandat strunt hade också varit en rubrik)
Jag undrar lite lätt. Varken ironiskt eller av rädsla, bara rent tekniskt. Vad händer om man man störtar en Boeing 767-400 i ett kärnkraftverk? Är det lugnt, eller kommer det ut farliga saker då?
Nu sitter jag på jobbet och trilskas med uppgifter som jag fått i arv, av personer som har tänkt fel från början. Då är det lätt att tankarna glider iväg.
Igår skulle jag ha gått på någon typ av date. Av det blev intet. Vad jag gjorde istället, undrar du förstås nyfiket. Svar: Läste bloggar till alldeles för sent.
Jag är dum. Men inte elak.
Nu ska jag åter koppla in lurarna och försjunka i Piraträttegång, tidernas ljudbok.
/P
Nu sitter jag på jobbet och trilskas med uppgifter som jag fått i arv, av personer som har tänkt fel från början. Då är det lätt att tankarna glider iväg.
Igår skulle jag ha gått på någon typ av date. Av det blev intet. Vad jag gjorde istället, undrar du förstås nyfiket. Svar: Läste bloggar till alldeles för sent.
Jag är dum. Men inte elak.
Nu ska jag åter koppla in lurarna och försjunka i Piraträttegång, tidernas ljudbok.
/P
Människan mot vinst. Oavsett
Intressantast i dagens debatt kring TPB är ett inlägg på journalisten Mymlans blogg. I kommentarerna efteråt lyckas förespråkare från olika "läger" faktiskt mötas och debattera. Om än i stundtals något högt tonläge. Man får en mer nyanserad bild. Mymlan är dessutom före detta pingstvän, vilket tilltalar mig starkt. Du som följt min blogg vet ju ungefär vad jag tycker om religion ...
Aaahum? Nu försöker jag säga för många saker på en gång. En sak i taget!
Utvik.
Före detta är förstås toppen. Samtidigt är pingstvän intressant. Att någon lyckas framställa sig själv som så komplex som ovan nämnda bloggare utan att jag för den skull på något vis sympatiserar med hennes totala värderingar är fantastiskt.
Sympatiskt.
Åter.
I blogginlägget deltar, som jag tolkar det, en rad "något äldre" kulturbärare. Gisningsviss runt fem-, tiotalet år äldre än jag. Eller femton år äldre än du?
Disskussionen handlar dels om moral (ganska ointressant), dels om hur det ska kunna produceras högkvalitativ kultur - i första hand musik - om inte försäljning av "exemplar" är grunden (mera spännande). Allt utifrån en genomgång av Peter Kadhammars Aftonbladettext om rättegången idag. (Angående vad Kadhammar skriver, kan jag bara säga en sak. Har han, en så luttrad journalist, aldrig varit på en rättegång tidigare?? Det brukar inte - det ska inte - vara festligare! Själv fann jag andra dagen lika spännande som första, och jag lyssande frivilligt, utan vinstmotiv, på hela även idag.)
Vad alla förstås missar i samtliga ovan nämnda analyser, bloggar och diskussioner är det vanliga. Vi som lever nu har förmånen att leva i en värld som aldrig tidigare förändrats så snabbt. Internetkommunikation är bara en del, om än för ögonblicket (läs tio, femton år) den kanske största. Att någon lyckas driva företag som gör vinst under en sådan tid är rent av fantastiskt. Borde inte livsspannet för varje innovativt företag vid det här laget minskat till max tio år?
Att digitaliseringen inte skulle innebära förändringar för alla branscher där digitalisering är möjlig, är ju - om än inte otänkbart om de verkligt konservativa får bestämma - bara löjligt.
Att försäljning av "exemplar" som vi känner den är över, är för de flesta yngre en självklarhet. Att betala för en mp3-fil är inte samma sak som att köpa en fysisk produkt. Jag älskade mina skivor lika mycket som min första förskolefröken. De luktade, lät, gick att ta på. Några var fina konstföremål.
Idag skäms jag istället ibland över dem. De framställer mig som en dinosaurie, någon över 17.
Upplevelser däremot, speciellt kanske just av kultur, speciellt kanske just av musik, är något som inte förändras särdeles mycket. Shit, jag har i många avseenden samma smak som Platon (minus småpojkarna)!
Han levde inte igår.
Om EMI finns i sin nuvarande form, med sin nuvarande affärsmodell, med sin nuvarande verksamhet, om tio år, skulle jag bli mycket förvånad. Kanske till och med lite förbannad. Även Sex Pistols var ju besvärade av det företaget, och det var över trettio år sedan. Långt innan torrenttrackare, distribuerade hashtabeller och överliggande nätverksalgoritmer.
Kulturen däremot, den kommer finnas kvar, mer spektakulär än någonsin. Jag lovar. Det ligger nämligen i människans natur.
Frågan är bara vad jag ska göra av den saken?
/P
Aaahum? Nu försöker jag säga för många saker på en gång. En sak i taget!
Utvik.
Före detta är förstås toppen. Samtidigt är pingstvän intressant. Att någon lyckas framställa sig själv som så komplex som ovan nämnda bloggare utan att jag för den skull på något vis sympatiserar med hennes totala värderingar är fantastiskt.
Sympatiskt.
Åter.
I blogginlägget deltar, som jag tolkar det, en rad "något äldre" kulturbärare. Gisningsviss runt fem-, tiotalet år äldre än jag. Eller femton år äldre än du?
Disskussionen handlar dels om moral (ganska ointressant), dels om hur det ska kunna produceras högkvalitativ kultur - i första hand musik - om inte försäljning av "exemplar" är grunden (mera spännande). Allt utifrån en genomgång av Peter Kadhammars Aftonbladettext om rättegången idag. (Angående vad Kadhammar skriver, kan jag bara säga en sak. Har han, en så luttrad journalist, aldrig varit på en rättegång tidigare?? Det brukar inte - det ska inte - vara festligare! Själv fann jag andra dagen lika spännande som första, och jag lyssande frivilligt, utan vinstmotiv, på hela även idag.)
Vad alla förstås missar i samtliga ovan nämnda analyser, bloggar och diskussioner är det vanliga. Vi som lever nu har förmånen att leva i en värld som aldrig tidigare förändrats så snabbt. Internetkommunikation är bara en del, om än för ögonblicket (läs tio, femton år) den kanske största. Att någon lyckas driva företag som gör vinst under en sådan tid är rent av fantastiskt. Borde inte livsspannet för varje innovativt företag vid det här laget minskat till max tio år?
Att digitaliseringen inte skulle innebära förändringar för alla branscher där digitalisering är möjlig, är ju - om än inte otänkbart om de verkligt konservativa får bestämma - bara löjligt.
Att försäljning av "exemplar" som vi känner den är över, är för de flesta yngre en självklarhet. Att betala för en mp3-fil är inte samma sak som att köpa en fysisk produkt. Jag älskade mina skivor lika mycket som min första förskolefröken. De luktade, lät, gick att ta på. Några var fina konstföremål.
Idag skäms jag istället ibland över dem. De framställer mig som en dinosaurie, någon över 17.
Upplevelser däremot, speciellt kanske just av kultur, speciellt kanske just av musik, är något som inte förändras särdeles mycket. Shit, jag har i många avseenden samma smak som Platon (minus småpojkarna)!
Han levde inte igår.
Om EMI finns i sin nuvarande form, med sin nuvarande affärsmodell, med sin nuvarande verksamhet, om tio år, skulle jag bli mycket förvånad. Kanske till och med lite förbannad. Även Sex Pistols var ju besvärade av det företaget, och det var över trettio år sedan. Långt innan torrenttrackare, distribuerade hashtabeller och överliggande nätverksalgoritmer.
Kulturen däremot, den kommer finnas kvar, mer spektakulär än någonsin. Jag lovar. Det ligger nämligen i människans natur.
Frågan är bara vad jag ska göra av den saken?
/P
Idka sexualumgänge
Det går inte att jobba hårt och skriva blogg typ på lunchrasten. Inte om man är jag. Jag behöver vila. Som ett barn ungefär.
Läste en bloggkommentar om uttrycket "att ligga". Någon var arg. "Nu har ni använt det i flera år, era jävla jävlar," skrev han/hon. Cirka. Jag har inte reflekterat över det, men personen kan ha rätt, även om han/hon i mina ögon måhända uttryckte sig lite väl hårt.
Hädanefter blir det i alla fall "idka sexualumgänge" för mig. För hela slanten.
/P
Läste en bloggkommentar om uttrycket "att ligga". Någon var arg. "Nu har ni använt det i flera år, era jävla jävlar," skrev han/hon. Cirka. Jag har inte reflekterat över det, men personen kan ha rätt, även om han/hon i mina ögon måhända uttryckte sig lite väl hårt.
Hädanefter blir det i alla fall "idka sexualumgänge" för mig. För hela slanten.
/P
Jag, ett wiz kid! (Fast det var som att bygga lego. Typ)
Ok, det var väl kanske inte årets mest high tech, men jag känner mig ändå som ett wiz kid som lyckades trixa in den och få allt att funka. Speciellt som jag hittade den nya i grovsoporna. Typ oanvänd. Här är den gamla, som fick stå på i tre år. Inte det minsta skitig, va?
Tjoho. (Och, om någon nu undrar, ja, det är den gamla strömförsörjningen
till min PC - nöjesburken.)
/P
(Men fy f_n vad blogg är segt idag, det här håller inte!)
Tjoho. (Och, om någon nu undrar, ja, det är den gamla strömförsörjningen
till min PC - nöjesburken.)
/P
(Men fy f_n vad blogg är segt idag, det här håller inte!)
Rabatt på Eldgnomer
Vilka sköna röster alla i rättegången har. Ruskigt sköna att lyssna på. Speciellt åklagaren och domaren. Och då och då får man sig ett litet skratt. Som när de inledde med att rabbla siffrorna som alla de olika bolagen krävde. EMI: 217 397. Euro.
Etc.
Hur gör man för att komma fram till den siffran? Får man någon mängdrabbat? Är det fullpris på allt?
Jag tycker inte att Harry Potter and the Goblin of fire borde betinga mer än 69 kronor "kopian" ...
/P
Etc.
Hur gör man för att komma fram till den siffran? Får man någon mängdrabbat? Är det fullpris på allt?
Jag tycker inte att Harry Potter and the Goblin of fire borde betinga mer än 69 kronor "kopian" ...
/P
Sova, inte läsa piratpornografi!
Nej, nej, nu måste jag sova, har ju tokmycket på jobbet för första gången på en månad. Men vad gör jag? Jo, läser vartenda blogginlägg som finns om Pirate bay-rättegången. Jag vet inte varför jag tycker att det är så spännande. Men jag brukar ju gilla sagor om David och Goliat (1 Sam. 17).
Och Pirate bay-killarna är ju – trots att de driver en sajt som enligt dem själva genererar "typ 40 procent av all världens internettraffik" (fritt citerat från deras presskonferens) – David.
Egentligen en bunt sköna nördar med typiskt modernt konstnärstänkande. Fri åsiktsbildning, anticensur, åsikter som förändras utifrån en dialog mellan människor med olikheter, icke-koncenus. Alltihop grejer som jag brukar propagera för. Bra grejer. Fina grejer.
Här är några bra startsidor om man vill nörda ner sig i fildelningsteori:
samsundberg.se
copyriot.se
De leder snabbt vidare, så det behövs inga fler.
/P
Och Pirate bay-killarna är ju – trots att de driver en sajt som enligt dem själva genererar "typ 40 procent av all världens internettraffik" (fritt citerat från deras presskonferens) – David.
Egentligen en bunt sköna nördar med typiskt modernt konstnärstänkande. Fri åsiktsbildning, anticensur, åsikter som förändras utifrån en dialog mellan människor med olikheter, icke-koncenus. Alltihop grejer som jag brukar propagera för. Bra grejer. Fina grejer.
Här är några bra startsidor om man vill nörda ner sig i fildelningsteori:
samsundberg.se
copyriot.se
De leder snabbt vidare, så det behövs inga fler.
/P
Ett icke-inlägg, i bästa fall
Hur har du tänkt dig att behålla dina 14 läsare, om du inte skriver något, Per? Ja, jag är ledsen, men jag har inget att skriva idag. Sorry. Men jag återkommer.
/P
/P
Pelletsmaskinen dricker rött vin från Frankrike två dagar i rad. Var ska detta sluta?
Vilken jäkla drapa jag lyckades häva ur mig på fyllan i natt. Jag kan i alla fall inte förstå mer än tre fyra ord. Vad fan är kopieringskreationism, eller vad det nu stod?
Det jag borde skrivit var: Jag började gråta när jag insåg att en väninna inte hade kommit på allt det intelligenta hon skrivit, utan bara kopierat det någonstans ifrån. Vilket jag borde ha insett. Jag tyckte att hon var årets geni.
Jag gillar att gråta på fyllan. Det är förlösande.
Nu är det jag som blir bjuden på middag. Gissa hos vilka? Jodå, E och R!
Så det blir två dagar i rad. Idag ska vi även försöka ta oss utanför lägenheten, vilket vi inte gjorde igår.
Jag återkommer med idén från i natt en annan dag. Den är fortfarande ganska bra, om än kanske lite för utlämnande. Samt givetvis stulen.
Håll nu hårt i galoscherna, ungdomar!
/P
Det jag borde skrivit var: Jag började gråta när jag insåg att en väninna inte hade kommit på allt det intelligenta hon skrivit, utan bara kopierat det någonstans ifrån. Vilket jag borde ha insett. Jag tyckte att hon var årets geni.
Jag gillar att gråta på fyllan. Det är förlösande.
Nu är det jag som blir bjuden på middag. Gissa hos vilka? Jodå, E och R!
Så det blir två dagar i rad. Idag ska vi även försöka ta oss utanför lägenheten, vilket vi inte gjorde igår.
Jag återkommer med idén från i natt en annan dag. Den är fortfarande ganska bra, om än kanske lite för utlämnande. Samt givetvis stulen.
Håll nu hårt i galoscherna, ungdomar!
/P
Planering
Haha. Jag har redan morgonens "nyktra" inlägg klart. Får se om det kvarstår ...
Definitionen av deduktion
Som ni så väl insåg (förra inlägget), var det där när jag ville vara clever. Full och lite über.
Det är jag, fast ändå inte. Jag var bara lite besviken.
Bland annat på att jag inte fick sex, samt att den allmänna intelligensnivån är .... hm, vad ska jag säga? ... begränsad. Följer du min blogg är du antingen : 1) smart), 2) nyfiken eller 3) våghalsig.
Jag gillar dig.
Läser du inte det här, ja ... då finns du inte.
Deduktion.
/P
Det är jag, fast ändå inte. Jag var bara lite besviken.
Bland annat på att jag inte fick sex, samt att den allmänna intelligensnivån är .... hm, vad ska jag säga? ... begränsad. Följer du min blogg är du antingen : 1) smart), 2) nyfiken eller 3) våghalsig.
Jag gillar dig.
Läser du inte det här, ja ... då finns du inte.
Deduktion.
/P
En helt vanlig middag, med snack om ditt och datt, med de finaste
Det var bara bara jag, E och R, mina nuvarande närmaste (ååååh, jag har svårt att pricka rätt på tangenterna) som sammanstrålade och pratade om ditten och datten. Ligga, relationer, humor, ditt .... och datt. Som sagt.
Att umgås med "en relation" är givande, de kan vara sig själva, blygheter intakta elller släppta (just det här paret är ganska "recent", so let it be known. Vi har aldrig sett en mer städad fönsterputsare .... )
Vem vill man ligga med? Vad krävs? Stilighet versus intelligens? Ärlighet, egenhet? Vadsomhelst, klarsynthet? Kopieringskreationism, klingonism? Männniska, maskin?
Jag är rätt säker på vad jag vill, men är du?
/P
Att umgås med "en relation" är givande, de kan vara sig själva, blygheter intakta elller släppta (just det här paret är ganska "recent", so let it be known. Vi har aldrig sett en mer städad fönsterputsare .... )
Vem vill man ligga med? Vad krävs? Stilighet versus intelligens? Ärlighet, egenhet? Vadsomhelst, klarsynthet? Kopieringskreationism, klingonism? Männniska, maskin?
Jag är rätt säker på vad jag vill, men är du?
/P
Middag med vin
Middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin, middag med vin!
Helt manisk (och då har jag inte ens börjat dricka vin än.)
/P
Helt manisk (och då har jag inte ens börjat dricka vin än.)
/P
Kärleken behöver inget språk
I morgon är den hemskaste dagen av alla för en stackars singel. Alla hjärtans förbannade dag. Om man har en kärlek så får man pussar, presenter och what not? Om man är singel får man ... titta på när andra får pussar, presenter och what not. Det kan gör en lite avis. Eller kanske till och med få en att känna sig lite tragisk. Eller ensam.
Mig veterligen finns det inte någon som "har en hemlig krossa på mig" (som annonsöversättningsroboten på fejan så vackert uttryckte det). Fast det är väl det som är poängen med hemlig. Att man inte vet om det. Kanhända finns tusentals och åter tusentals skönheter med var sin liten krossa på mig. Verkar troligt.
Det finns i och för sig en tjej som gillar mig skarpt. Hon är rak på sak och kommer från Argentina, är 38, kan inte engelska och jobbar som plastkonstnär(?). Det kan bli ganska festligt när någon kommunicerar med engelska – ok, hon skrev sina fyra första meddelanden på spanska – direkt från en översättningsbot på internet. "I have not yet have any man acceptable as friend on Facebook." Jag tolkar det som att ingen man på hela fejan utom jag är god nog för henne. Visst måste det vara så hon menar?
Nu ska inte jag klanka ner, för hon är det närmaste jag kommer kärleken för ögonblicket. Det måste man vårda.
/P
Middag medelst majs med mera
Idag blir det bara ett inlägg. Min middag. Ganska ambitiöst för en singelslashas, va?
Middagsstudie, studiomiddag.
LIns- och bönsallad
1 burk av vardera:
Majskorn
Kidneybönor
Kikärtor
Bruna linser
2 stycken avokado (din enda fettkälla här! Viktigt)
2 röda lökar (ta bara en om du brukar kalla dig själv pussy.
Försök att inte spilla så mycket på golvet som jag när du hackar.)
200 g skalade räkor
Ett salladshuvud
Toppa med 15 stycken halverade coctailtomater samt hackad basilika
Dressing
Lika delar balasmvinäger och rödvinsvinäger
En skvätt chiliolja
Dubbla delar spansk eller fransk olivolja (nötig, stark)
Salt
Peppar
Servera med grovt mörkt bröd, gärna från finland, så har du garanterat samtliga essensiella aminosyror (proteiner). Lägg på två feta skivor whiskeylagrad cheddar per bit.
Middagsstudie, studiomiddag.
LIns- och bönsallad
1 burk av vardera:
Majskorn
Kidneybönor
Kikärtor
Bruna linser
2 stycken avokado (din enda fettkälla här! Viktigt)
2 röda lökar (ta bara en om du brukar kalla dig själv pussy.
Försök att inte spilla så mycket på golvet som jag när du hackar.)
200 g skalade räkor
Ett salladshuvud
Toppa med 15 stycken halverade coctailtomater samt hackad basilika
Dressing
Lika delar balasmvinäger och rödvinsvinäger
En skvätt chiliolja
Dubbla delar spansk eller fransk olivolja (nötig, stark)
Salt
Peppar
Servera med grovt mörkt bröd, gärna från finland, så har du garanterat samtliga essensiella aminosyror (proteiner). Lägg på två feta skivor whiskeylagrad cheddar per bit.
Sagan om vargen, eller är det Petter och getterna?
Knappt godkänt men ändå värd leksak
Jag fick knappt godkänt av Hassan. En "varning" hade utvecklats till "nu lagar vi", och en gammal lagning hade fått en spricka. Laga, sa Hassan!
Det fick jag veta på sju minuter för 470. Nästan prisvärt. Kostar 1050 att laga. Helt klart prisvärt, säger jag.
Men vad kort han är, Hassan, min egen tandläkare. Typ en och femtio. Har aldrig tänkt på det förut. Men han når långt in i munnen med den otäcka hovkratsen.
Han hade dessutom fått en ny fin datastyrd stol som kändes väldigt Star trek. Blå var den. Och bidrog starkt till att göra 470 prisvärt.
Efteråt fick man en leksak. Men man fick köpa den själv. På Järnia. För 129.
/P
Det fick jag veta på sju minuter för 470. Nästan prisvärt. Kostar 1050 att laga. Helt klart prisvärt, säger jag.
Men vad kort han är, Hassan, min egen tandläkare. Typ en och femtio. Har aldrig tänkt på det förut. Men han når långt in i munnen med den otäcka hovkratsen.
Han hade dessutom fått en ny fin datastyrd stol som kändes väldigt Star trek. Blå var den. Och bidrog starkt till att göra 470 prisvärt.
Efteråt fick man en leksak. Men man fick köpa den själv. På Järnia. För 129.
/P
Ner och sedan upp
Tränat och nu ska jag på festlighet light. Tillbaka på studsmattan!
Idag sade jag även upp alla mina tv-kanaler. Under 2008 slog jag på tv-n två gånger. Inte värt 189 i månaden.
(Men i morgon är det tandläkaren, min nya bästa iranier. Ändå. Halvkul.)
/P
Idag sade jag även upp alla mina tv-kanaler. Under 2008 slog jag på tv-n två gånger. Inte värt 189 i månaden.
(Men i morgon är det tandläkaren, min nya bästa iranier. Ändå. Halvkul.)
/P
Ett dygn i detalj, med ett slut i dur
Jag ska berätta hur det gick sedan.
Lämnade jobbet och tittade på solen. Det kändes bra och med raska steg från Vanadisplan passerade jag både Odenplan och Rådmansgatan.
Lämnade jobbet och tittade på solen. Det kändes bra och med raska steg från Vanadisplan passerade jag både Odenplan och Rådmansgatan.
Jag försökte omväxlande att gå så där rullande upp på tå som sportiga, glada människor ibland har en tendens att göra. Det kändes hurtigt. Jag försökte sedan att njuta av det vackra som fanns runt omkring mig. Och visst, det hjälpte en del. Men det satt ett stort mörker fastklistrat på okänd plats inom mig. Och det ville inte släppa.
Efter ett tag var det bara att acceptera. Det behövdes något radikalt om det här skulle gå över.
Jag stämde träff med Stefan (byter hädanefter till att skriva ut hela förnamn på personer som inte heter totalbesynnerliga, lättidentifierbara ting som kanske Rupert, det blir något mer personligt så) för middagsdejt. Han var gräsänkling och det är alltid trevligt att träffa Stefan. Han är smart och kan saker. Det brukar bli bra samtal. Och om man pushar lite kan man få tala känslor. Det skulle jag nog inte orka.
Men det var över två timmar kvar innan Stefan kunde komma från jobbet så något måste jag hitta på. Tröstshopping. En välbeprövad metod för all kortsiktig känsloförträngning. Jag inledde med en av stadens andrahandsbutiker, Myrorna mellan Rådmansgatan och Hötorget (ungefär tre stjärnor i betyg men ibland med fina fynd.) Hittade en oanvänd skjorta från The Shirt Factory, som jag visste såldes på NK. Men avstod.
Gick till just NK och fingrade på en Marc Jacobs-rock som hade kostat 10 lakan som det nu var 70 procent på. Skulle nog funka som tröstshopping och den satt finemang, men kändes kanske lite i överkant med tanke på mitt något instabila tillstånd. Jag kunde nog inte riktigt lita på min omdömesförmåga. Men det rycker fortfarande lite i fingrarna.
Sedan tog jag mig en tur till Hjorthagens Myrorna. Här har jag gjort några av mina bästa fynd – oanvända läderskor från handsydda svenska märken som nya betingar pris på tre tusen – för 150-lappen. Etc.
Men nej, inte igår. Kanske var det jag som var shoppingkaputt eller så var det bara dåligt utbud just för närvarande.
Gick istället till Claes Ohlson och köpte nya häftklamrar inför fåtöljomklädnaden* som enligt plan fortsätter på onsdag, dvs i skrivande stund i morgon. Inte mycket till tröstshopping, men nu hade jag ju sparat 3125 kronor. Alltid något att glädja sig över.
Middagen blev som jag hade tänkt mig. Mycket trevlig. Jag åt som vanligt Palak Paneer och så drack vi två öl. Nästan direkt efter att jag träffat S försvann de mest akuta deppbesvären, precis som jag hoppats. Annars hade det kunnat bli en mindre munter stund för min vän.
Sedan gick vi hem till S och letade efter min kvarglömda tröja. Det visade sig vara inte alldeles enkelt. Stefan bor med sin tjej Helena och de har inte överväldigande stort, men fint. De hade städat. Städat väldigt ordentligt skulle det visa sig.
För när vi efter en halvtimme gått igenom hela garderoben återstod bara att leta på vinden.
Vem tar upp en kvarglömd tröja på vinden? Kan man inte lika gärna slänga den då? Men kanske hade de bara begått ett litet misstag.
Jag började känna att tröjan kanske inte var värd arbetsinsatsen. Den var inte från Paul & Friends, om vi säger så.
Men på vinden fanns den, i den sjunde lådan vi letade igenom, snyggt ihopvikt och i en igenknuten separat plastpåse. I lådan låg åtminstone ett till kvarglömt plagg. Någon i familjen S&H är väldigt ordentlig!
Men på vinden fanns den, i den sjunde lådan vi letade igenom, snyggt ihopvikt och i en igenknuten separat plastpåse. I lådan låg åtminstone ett till kvarglömt plagg. Någon i familjen S&H är väldigt ordentlig!
Jag återfick även boken som mina vänner Sam och Anders har skrivit. Jag hade glömt den i Stefans väska på releasefestkvällen.
Så fort jag lämnat Stefan kom tyvärr mörkret tillbaka. Med oförminskad kraft. Något stod inte rätt till.
Så fort jag lämnat Stefan kom tyvärr mörkret tillbaka. Med oförminskad kraft. Något stod inte rätt till.
På vägen hem köpte jag en folköl och tänkte sitta på balkongen och ha efterfest. Tyvärr glömde jag sedan bort det. Det kom något i vägen.
Nämligen Piraterna, mina vänners bok.
Men jag går sakerna i förväg. När jag kom hem var det alldeles kolmörkt i lägenheten. Det är det nästan aldrig hos mig, någon lampa för blommorna lyser alltid under dagtid, och klockan var inte tio.
Det visade sig att PC:n – som alltid alltid står på i ett hörn – hade lagt av, och dragit en säkring i lägenheten med sig. Förmodligen har nätaggregatet lagt av, fläkten har en tendens att paja när datorn stått på i runt tre år, och datorns uppträdande senaste veckorna har tytt på att undergången var nära förestående. Mycket riktigt, nu går den inte igång. Den ger inte ens så mycket som ett grrr ifrån sig när man trycker på slå på-knappen.
Fick gå över till macen. (Och nu fick jag byta webbläsare, att länka på Blogg.se gick inte för sig i Safari på mac minsann.)
Redan efter att jag läst några sidor insåg jag hur det skulle sluta. Inte i boken utan för mig. Jag skulle komma att sträckläsa natten igenom, till det ännu okända slutet. Så spännande var upptakten.
För att så att säga fira ämnet startade jag den största torrentnedladdning – givetvis laglig *mängder av glädjebubbel* – jag hittills gett mig på. Valet föll på en stiligt sorterad femsäsongers-tracker av en favorit-tv-serie. En nätt liten sak på 23 gigabyte av något jag redan sett från början till slut.
Jag hann dock före nedladdningen. Klockan halv sex på morgonen, i ett nästan berusat glädjetillstånd slog jag igen boken efter 235 odödliga sidor. Då återstod 6 Gb av nedladdningen. Nu är den klar, efter fyra timars sömn.
Jag minns när min journalistvän Lars hade läst Naomi Kleins No Logo. I säkerligen ett par år efter det kunde man se spår från boken i det mesta han skrev. Jag minns när jag själv – och tveklöst många med mig – läste Gellert Tamas Lasermannen. Den gjorde liknande saker. Inspirerade.
För att kort ge mig på en recension av Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, kan jag säga så här: Den är troligtvis 2009 års No Lasermannen, för att använda en något krystad referens. Spännande, galet välresearchad, tillför något nytt även för oss som så att säga "känner" piratrörelsen (jag laddade hem min första låt via ett fildelningsnätverk för ganska precis tio år sedan) och har en "cliff hanger"-struktur som gör den omöjlig att lägga ifrån sig. Förstautgåvan innehåller dessutom bara två korrekturfel (min kvalitetsmätare nummer ett. Haha.)
Endast i det avslutande, något mer analyserande, kapitlet har jag en del invändningar. Här kunde författarna ha krämat på lite extra. Men jag förstår dem samtidigt, det skulle lätt ha kunnat göra boken partisk.
Tack Sam och Anders för årets hittills största och mest inspirerande läsupplevelse. Jag har ändå lyckats klämma ett tiotal böcker i skrivande stund i år, den 10 februari.
Efter att jag läst klart surfade jag runt på olika piratbloggar i en och en halv timme i glädjeyra. Sedan stupade jag på kudden som ett barn klockan sju på morgonen. När jag vaknade klockan elva var jag fortfarande på bra humör och har nu skrivit i närmare en timme. Att skriva är, som jag skrivit förut, mycket bra för mig. Men det går bara när jag är någorlunda uppåt. Tänk vad en bra bok kan göra.
Nu återstår bara att ta en bild.
Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, av Sam Sundberg och Anders Rydell, genier.
______
*Rättat
Men jag går sakerna i förväg. När jag kom hem var det alldeles kolmörkt i lägenheten. Det är det nästan aldrig hos mig, någon lampa för blommorna lyser alltid under dagtid, och klockan var inte tio.
Det visade sig att PC:n – som alltid alltid står på i ett hörn – hade lagt av, och dragit en säkring i lägenheten med sig. Förmodligen har nätaggregatet lagt av, fläkten har en tendens att paja när datorn stått på i runt tre år, och datorns uppträdande senaste veckorna har tytt på att undergången var nära förestående. Mycket riktigt, nu går den inte igång. Den ger inte ens så mycket som ett grrr ifrån sig när man trycker på slå på-knappen.
Fick gå över till macen. (Och nu fick jag byta webbläsare, att länka på Blogg.se gick inte för sig i Safari på mac minsann.)
Redan efter att jag läst några sidor insåg jag hur det skulle sluta. Inte i boken utan för mig. Jag skulle komma att sträckläsa natten igenom, till det ännu okända slutet. Så spännande var upptakten.
För att så att säga fira ämnet startade jag den största torrentnedladdning – givetvis laglig *mängder av glädjebubbel* – jag hittills gett mig på. Valet föll på en stiligt sorterad femsäsongers-tracker av en favorit-tv-serie. En nätt liten sak på 23 gigabyte av något jag redan sett från början till slut.
Jag hann dock före nedladdningen. Klockan halv sex på morgonen, i ett nästan berusat glädjetillstånd slog jag igen boken efter 235 odödliga sidor. Då återstod 6 Gb av nedladdningen. Nu är den klar, efter fyra timars sömn.
Jag minns när min journalistvän Lars hade läst Naomi Kleins No Logo. I säkerligen ett par år efter det kunde man se spår från boken i det mesta han skrev. Jag minns när jag själv – och tveklöst många med mig – läste Gellert Tamas Lasermannen. Den gjorde liknande saker. Inspirerade.
För att kort ge mig på en recension av Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, kan jag säga så här: Den är troligtvis 2009 års No Lasermannen, för att använda en något krystad referens. Spännande, galet välresearchad, tillför något nytt även för oss som så att säga "känner" piratrörelsen (jag laddade hem min första låt via ett fildelningsnätverk för ganska precis tio år sedan) och har en "cliff hanger"-struktur som gör den omöjlig att lägga ifrån sig. Förstautgåvan innehåller dessutom bara två korrekturfel (min kvalitetsmätare nummer ett. Haha.)
Endast i det avslutande, något mer analyserande, kapitlet har jag en del invändningar. Här kunde författarna ha krämat på lite extra. Men jag förstår dem samtidigt, det skulle lätt ha kunnat göra boken partisk.
Tack Sam och Anders för årets hittills största och mest inspirerande läsupplevelse. Jag har ändå lyckats klämma ett tiotal böcker i skrivande stund i år, den 10 februari.
Efter att jag läst klart surfade jag runt på olika piratbloggar i en och en halv timme i glädjeyra. Sedan stupade jag på kudden som ett barn klockan sju på morgonen. När jag vaknade klockan elva var jag fortfarande på bra humör och har nu skrivit i närmare en timme. Att skriva är, som jag skrivit förut, mycket bra för mig. Men det går bara när jag är någorlunda uppåt. Tänk vad en bra bok kan göra.
Nu återstår bara att ta en bild.
Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, av Sam Sundberg och Anders Rydell, genier.
______
*Rättat
Vätebomber, kakelugnsved och slamkrypare
Har ni sett den gigantiska multipla vätebomben, snart i bäring 180? Den gör en glad. Den ger liv.
Tyvärr har jag varit lite nere sedan 17.55 igår, då mina vänner gick från nystädatfika med äppelkaka (tack R och E!). Jag känner mig ensam. Och även lite dålig för att jag inte är på jobbet 09.00 utan snarare 12.30. Inte för att det spelar någon roll för någon. Och det är väl kanske det, jag gör jobb som behövs göras. Men vem som helst (nästan, om än kanske inte lika snabbt) kan göra det och trots att jag behövs är jag knappast behövd. Framför allt är det ingen utmaning, bara enformigt. Som tur är lyckades jag förhandla om så att jag kan fakturera för skiten, annars hade jag blivit fattig också.
När jag hade varit deppig i en timme igår ringde jag mamma och pratade strunt. Hon pratade mest, som vanligt. Hon hade köpt ved till kakelugnen och fått varmt i sin nya lägenhet i grannhuvudstaden. Halvspännande.
Sedan gick jag och tränade, det brukar jag komma upp av. Men nja, träningsstimulansen höll i sig i en timme och sedan var jag åter nere bland slamkryparna och ålade.
Hade det varit en annan helg hade jag skyllt på att jag druckit alkohol, men det har jag ju inte gjort. Kanske är det så att det jag vinner fysiskt/biokemiskt på att avstå, förlorar jag mentalt/stimulansmässigt. Eller så har jag bara dåligt tålamod. "Alla människor har svackor", är ju en klassiker.
/P
Tyvärr har jag varit lite nere sedan 17.55 igår, då mina vänner gick från nystädatfika med äppelkaka (tack R och E!). Jag känner mig ensam. Och även lite dålig för att jag inte är på jobbet 09.00 utan snarare 12.30. Inte för att det spelar någon roll för någon. Och det är väl kanske det, jag gör jobb som behövs göras. Men vem som helst (nästan, om än kanske inte lika snabbt) kan göra det och trots att jag behövs är jag knappast behövd. Framför allt är det ingen utmaning, bara enformigt. Som tur är lyckades jag förhandla om så att jag kan fakturera för skiten, annars hade jag blivit fattig också.
När jag hade varit deppig i en timme igår ringde jag mamma och pratade strunt. Hon pratade mest, som vanligt. Hon hade köpt ved till kakelugnen och fått varmt i sin nya lägenhet i grannhuvudstaden. Halvspännande.
Sedan gick jag och tränade, det brukar jag komma upp av. Men nja, träningsstimulansen höll i sig i en timme och sedan var jag åter nere bland slamkryparna och ålade.
Hade det varit en annan helg hade jag skyllt på att jag druckit alkohol, men det har jag ju inte gjort. Kanske är det så att det jag vinner fysiskt/biokemiskt på att avstå, förlorar jag mentalt/stimulansmässigt. Eller så har jag bara dåligt tålamod. "Alla människor har svackor", är ju en klassiker.
/P
Ready for love now
Nu är jag redo för kärleken. Det är lägenheten också. Det står en extra toalettstol i badrummet. Men annars så ...
/P
/P
Surrealistisk dygnsrytmsanomali
Hahahaha. Man skulle ju kunna tänka sig att om man bloggar nu, 03.10 en söndag morgon, så har man just kommit hem från krogen, är lite smålullig och är på väg att vingla isäng. Inte så. Jag vaknade just. Efter att ha sovit sedan tjugo i tio. Vad blir det? Fem och en halv timme. Kan jag somna igen nu? Ska jag?
03.10 är så tidigt att det inte kan räknas till morgonpigg. Det är heller ingen bra tid att vakna efter att ha sovit middag. Det är helt enkelt ingen bra tid att vara nyvaken på. Vad gör man nu?
Ska se efter om det inte finns ett kapitel i stränga sömnboken som heter surrealistiska dygnsrytmsanomalier. Det borde det.
/P
Tillägg: "Melatonin är vårt främsta sömnhormon. Det gör oss trötta, hjälper oss att somna och att behålla sömnen under natten" ... "Man kan säga att melatonin är ett 'mörkerhormon'. Melatoninnivåerna börjar öka under kvällen och är som högst mitt i natten, runt klockan 03-04, för att sedan sjunka igen under sennatten och på morgonen."*
Yeah, right!
/P (05.00)
*Söderström, Sömn (2007), s51-52.
Tillägg 2: Fick sova 07.30-09.30 också. Så nu känns allt ganska normalt.
/P (10.25)
03.10 är så tidigt att det inte kan räknas till morgonpigg. Det är heller ingen bra tid att vakna efter att ha sovit middag. Det är helt enkelt ingen bra tid att vara nyvaken på. Vad gör man nu?
Ska se efter om det inte finns ett kapitel i stränga sömnboken som heter surrealistiska dygnsrytmsanomalier. Det borde det.
/P
Tillägg: "Melatonin är vårt främsta sömnhormon. Det gör oss trötta, hjälper oss att somna och att behålla sömnen under natten" ... "Man kan säga att melatonin är ett 'mörkerhormon'. Melatoninnivåerna börjar öka under kvällen och är som högst mitt i natten, runt klockan 03-04, för att sedan sjunka igen under sennatten och på morgonen."*
Yeah, right!
/P (05.00)
*Söderström, Sömn (2007), s51-52.
Tillägg 2: Fick sova 07.30-09.30 också. Så nu känns allt ganska normalt.
/P (10.25)
Handyboy
Det tog inte mer än en timme att slipa bort den gamla målarfärgen, såga upp ett större hål för kolven och knacka in metallplattan till låset (som säkert heter något finare på fackspråk) på rätt plats. Ändå har jag skjutit upp det sedan november.
Men så, nu vågar även damer gå på dass.
Jag prisar min nya multimaskin, en Bosch PMF180E. Rekommenderas. Här poserar jag med maskinen utanför ett halvohipt hak på Sveavägen.
Nej då, inte alls konstigt, det är bara jag. Redo för varje pappasyssla.
Tack S för bilden.
Men så, nu vågar även damer gå på dass.
Jag prisar min nya multimaskin, en Bosch PMF180E. Rekommenderas. Här poserar jag med maskinen utanför ett halvohipt hak på Sveavägen.
Nej då, inte alls konstigt, det är bara jag. Redo för varje pappasyssla.
Tack S för bilden.
Bakterieskräck och andra dumheter. Du lever inte på medeltiden. Eller?
Idag blir det nog bara ett blogginlägg. Det är lördag. Hela Mumindalen utanför min lägenhet är täckt av dimma. Det är lite fint. Jag städar. Hittills har jag betat av två tredjedelar av disken och plockat undan alla kläder från tvätten i torsdags.
Har tänkt mycket på vad man dör av. Jag vet några saker man dör av. Rökning, cancer, bilolyckor, våld mot huvudet. Jag vet också några saker man inte dör av. Bakterier, smuts, kalkavlagringar, flygolyckor.
Visst, bakterier kan orsaka vissa sjukdomar, men just du kommer inte att dö av någon av dem. Och med tanke på att det finns fler bakterier i kroppen, än det finns människoceller - sluta oroa dig! En bakterie väger ungefär så här mycket: 0,00000000000032 gram. Ändå är folk så rädda för dem. Jag förstår inte.
Således: Anledningar att vara rädd för toalettsitsar: 0. Anledningar att vara rädd för smutsiga kollektivtraffiksitsar: 1 (man kan behöva tvätta).
Och visst, du kan dö i en flygolycka. Flygplan är snabba maskiner. Som ibland landar på fel ställe på jorden. Då kan det göra ont. Men sannolikheten är liten. Ta en titt på wikipedias lista över kända personer som omkommit i flygolyckor, och kolla hur många av dem du känner till. Sätt dig sedan och gör en lista med alla kändisar du kan komma på. Jämför sedan resultaten.
Och så kalkavlagringar. Jag håller med, ska man gå på finrestaurang så ska kniven vara ren och blank, det är en del i lyxkänslan. Men sådär vanligtvis, till frukost kanhända, ta du lugnt gaffeln med små vita fläckar på. De består av kalcium (bra grej), syre (mycket bra grej) och vatten (nästan lika bra grej som syre). Njut sedan av dina (kravmärkta) frukostägg.
/P
(Och så en liten datanördgrej. Firefox-tillägget All-in-one gestures är årets grej för mig. Fan vad jag ritar små figurer! Och aldrig mera musarm!)
Har tänkt mycket på vad man dör av. Jag vet några saker man dör av. Rökning, cancer, bilolyckor, våld mot huvudet. Jag vet också några saker man inte dör av. Bakterier, smuts, kalkavlagringar, flygolyckor.
Visst, bakterier kan orsaka vissa sjukdomar, men just du kommer inte att dö av någon av dem. Och med tanke på att det finns fler bakterier i kroppen, än det finns människoceller - sluta oroa dig! En bakterie väger ungefär så här mycket: 0,00000000000032 gram. Ändå är folk så rädda för dem. Jag förstår inte.
Således: Anledningar att vara rädd för toalettsitsar: 0. Anledningar att vara rädd för smutsiga kollektivtraffiksitsar: 1 (man kan behöva tvätta).
Och visst, du kan dö i en flygolycka. Flygplan är snabba maskiner. Som ibland landar på fel ställe på jorden. Då kan det göra ont. Men sannolikheten är liten. Ta en titt på wikipedias lista över kända personer som omkommit i flygolyckor, och kolla hur många av dem du känner till. Sätt dig sedan och gör en lista med alla kändisar du kan komma på. Jämför sedan resultaten.
Och så kalkavlagringar. Jag håller med, ska man gå på finrestaurang så ska kniven vara ren och blank, det är en del i lyxkänslan. Men sådär vanligtvis, till frukost kanhända, ta du lugnt gaffeln med små vita fläckar på. De består av kalcium (bra grej), syre (mycket bra grej) och vatten (nästan lika bra grej som syre). Njut sedan av dina (kravmärkta) frukostägg.
/P
(Och så en liten datanördgrej. Firefox-tillägget All-in-one gestures är årets grej för mig. Fan vad jag ritar små figurer! Och aldrig mera musarm!)
Fint flyt eller omdömeslös omoral?
Det är andra gången det händer nu. Att jag får tillbaka pengar för att handla varor. Ska beskriva hur det gick till.
Sängkläderna jag ville ha hade kostat 268 kronor. De var nedsatta till 149. Det fanns bara displayexemplaret kvar, så när jag frågade om jag fick köpa det, satte den hjälpsamme killen på hushållsavdelningen ner det ytterligare femtio kronor, till 99. "Du måste ju tvätta örngottet," var hans argument när han satte på en ny prislapp. "Fint", sa jag.
Men när jag skulle betala var rabatten redan inlagd i kassaapparaten, jag fick 118 kronor rabatt. På 99 kronor.
Jag sa inget utan betalade lugnt mina andra varor.
Således: Örngott, påslakan och nitton kronor i fickan till Pelletsmaskinen.
Och inte har jag dåligt samvete heller!
Hur skulle du ha gjort?
/P
(Är för övrigt inte bokstavskombinationen "ssaapp" i ett ord väldigt fin? Svenskan är ett underbart språk.)
Vaknar tidigt och ber en bön till automatiken
07.45. Personligt rekord i år. Helt utan alarm. Spinner som en katt och hyllar återigen den stränga boken som jag skrev om i början av bloggen - "Sömn, sov bättre med kognitiv beteendeterapi". Tack.
Fortfarande i valet och kvalet om bloggen och offentligheten. Som min vän E sa: "Det är kittlande, men är det verkligen så bra för dig, Per? En dag kommer du att avslöja för mycket". Tja, jag har ju inte riktigt några problem med det. De som gillar mig får gilla mig för den jag är, och det är en person som då och då säger för mycket.
Igår införde jag kommentarsförbud för mig själv i en vecka på alla andra bloggar. Jag blir alldeles för engagerad och personlig. Inga kommentarer på andra bloggar. På en vecka!
Så, god morgon, vi tackar den på intet sätt allsmäktiga automatiska biolgiska utvecklingen för ytterligare en stund på jorden. Se till mig som liten är. Amen.
/P
Fortfarande i valet och kvalet om bloggen och offentligheten. Som min vän E sa: "Det är kittlande, men är det verkligen så bra för dig, Per? En dag kommer du att avslöja för mycket". Tja, jag har ju inte riktigt några problem med det. De som gillar mig får gilla mig för den jag är, och det är en person som då och då säger för mycket.
Igår införde jag kommentarsförbud för mig själv i en vecka på alla andra bloggar. Jag blir alldeles för engagerad och personlig. Inga kommentarer på andra bloggar. På en vecka!
Så, god morgon, vi tackar den på intet sätt allsmäktiga automatiska biolgiska utvecklingen för ytterligare en stund på jorden. Se till mig som liten är. Amen.
/P
En liten undran
Kan jag vara den enda bloggare som korrekturläser bloggen och rättar till fel i efterhand? Är det ett tecken på sinnessjukdom? Är det övergående? Är det bara jag som uppskattar det?
/P
/P
Hela detta inlägg är en annons från Svenska akademin
Tvättar, ska träna (tredje dagen i rad!) och längtar efter kärlek. Det lär jag inte få idag. Istället får jag fortsätta klä om min femtiotalsfåtölj.* Det blir kul.
Jag har gett mig på Twitter, men fattar inte vad det är för poäng med massa människor som pekar runt på internet, eller skriver kort om allt och inget så att det skapas ett enda stort kaos. Men det kommer väl. Förståelsen.
Snart är det nog dags att sprida bloggen lite mer allmänt. Eller lägga ner. Som det är nu kunde jag nästan lika gärna skriva i texteditorn och spara på undanskymd plats på hårddisken. Men mina åtta läsare är ändå mina åtta läsare. Och offentlighet* är en skrämmande uppfinning.
/P
*
1) som sker öppet så att alla kunna uppfatta det; uppenbar; motsatt: hemlig; numera övergående i 2.
2) som försiggår i allmänhetens närvaro l. riktar sig till allmänheten; som allmänheten har tillträde till; som allmänheten tar del i; ofta motsatt: privat.
Fotnoter från det mest korrekta stället på hela internet.
______
*Rättat
Jag har gett mig på Twitter, men fattar inte vad det är för poäng med massa människor som pekar runt på internet, eller skriver kort om allt och inget så att det skapas ett enda stort kaos. Men det kommer väl. Förståelsen.
Snart är det nog dags att sprida bloggen lite mer allmänt. Eller lägga ner. Som det är nu kunde jag nästan lika gärna skriva i texteditorn och spara på undanskymd plats på hårddisken. Men mina åtta läsare är ändå mina åtta läsare. Och offentlighet* är en skrämmande uppfinning.
/P
*
1) som sker öppet så att alla kunna uppfatta det; uppenbar; motsatt: hemlig; numera övergående i 2.
2) som försiggår i allmänhetens närvaro l. riktar sig till allmänheten; som allmänheten har tillträde till; som allmänheten tar del i; ofta motsatt: privat.
Fotnoter från det mest korrekta stället på hela internet.
______
*Rättat
Jag är jag och jag är bra
Haha. Idag har jag spökskrivit en slags krönika på en annan människas blogg. En halvcreepy sak att göra. Han vet inte vem jag är. Jag är bra på att vara halvcreepy. Jag gillar att vara halvcreepy. Jag känner bara att vi har så mycket gemensamt.
/P
/P
Jag är inte en fågel nu
Tisdag kväll, onsdag förmiddag. Shit, jag är en gymkille nu! Fattas bara att jag skulle börja spela innebandy. Då skulle jag bli en innebandykille också.
Hemska tanke.
Till lunch åt jag pizza. Det var dumt, pizza är inte smalmat.
Nu sitter jag på jobbet och längtar till ikväll, då jag ska få träffa söta tjejerna ...
/P
Pelletsmaskinen skriver toklångt om trista sysslor som att städa. Det verkar som att han försöker övertyga sig själv
Jag har bestämt mig för att bli pedant. Igen. Jodå, det går faktiskt. Man börjar med att tvångsmässigt bädda sängen varje morgon. Före man ens fått i sig kaffet.
Men det viktiga är inte själva städpysslandet, det viktiga är inställningen. Man ska se diskandet som en terapeutiskt lugn stund för sig själv. Egentid. En tid då ingenting får komma ivägen. Man unnar sig.
Man börjar se på alla vardagens göromål som vore man en butler i sitt eget liv. Någon som gör att allt blir extra lyxigt.
Vare sig det behövs eller ej, putsar man var dag sina skor. Med minst två borstar och en putsduk. Ur den fina skoputsarlådan (japp, jag har kvar den från förra gången jag hade pedantryck.)
Till blommorna använder man en liten sprejflaska, gärna i silver från sent 1800-tal (nej, tyvärr, äger ingen sådan). Så går man en tur runt i lägenheten på en exakt tid varje dag och tar hand om något levande som verkligen behöver en. Se så gröna bladen blir!
Badlakanen viker man ihop på exakt samma sätt hela tiden, och hänger över handdukstorken (nix, saknar!). Det är extremt viktigt att badlakanen matchar badrumsinredningen. För den rätta lyxkänslan.
När man hållt på ett tag får dessa pedantinslag i ens liv värde i sig själva. Per se.
Tyvärr finns det några hinder för mig innan jag kan komma igång. Hinder som gjorde att pedanteriet försvann för en tid sedan.
Man måste ha lite yta. Varje pryl måste ha sin bestämda plats.
Som det ser ut för mig just nu, är det två saker som måste åtgärdas. Några av mina blommor måste bort; 23 växter på 34 kvadrat får helt enkelt inte plats.
Och så toalettstolen. Den extra. Som jag hittade på gatan. Den har stått i ett hörn av badrummet i snart fyra månader. Upputsad (fan, borde skriva uppputsad, för jag älskar ju ord med tre p i rad) och rengjord med industristädarens galleri av syror och rengöringsmedel. Tanken var att jag skulle montera in den direkt efter att jag hade fått det nya tvättstället på plats (japp, jättestolt att jag fixade det, det var toksvårt att figurera ut hur blandaren satt fast. Ring mig om ni får problem.)
Tyvärr blev toalettstolen ett för stort jobb, i kombination med att jag inte var hundra procent nöjd med dess utseende (lite 80-talsform på vattenbehållaren.) Så hela badrumsrenoveringen - efter att jag bytt dörr, målat alla snickerier, bytt tvättställ och satt in ett fungerande lås - stupade på att det stod en halvful toalettstol i ett hörn. Jag kunde inte njuta frukterna av mitt hårda arbete. Hela hemmafixarglädjen försvann. Jag hade helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. I badrummet.
Således: Om någon behöver en toalettstol - vit och fullt fungerande - eller vill adoptera några plantor, är det bara att höra av sig. På lördag börjar mitt nynya liv, då ryker grejorna. Den nya vågen av den nya vågen - pelletspedanten.
/P
Men det viktiga är inte själva städpysslandet, det viktiga är inställningen. Man ska se diskandet som en terapeutiskt lugn stund för sig själv. Egentid. En tid då ingenting får komma ivägen. Man unnar sig.
Man börjar se på alla vardagens göromål som vore man en butler i sitt eget liv. Någon som gör att allt blir extra lyxigt.
Vare sig det behövs eller ej, putsar man var dag sina skor. Med minst två borstar och en putsduk. Ur den fina skoputsarlådan (japp, jag har kvar den från förra gången jag hade pedantryck.)
Till blommorna använder man en liten sprejflaska, gärna i silver från sent 1800-tal (nej, tyvärr, äger ingen sådan). Så går man en tur runt i lägenheten på en exakt tid varje dag och tar hand om något levande som verkligen behöver en. Se så gröna bladen blir!
Badlakanen viker man ihop på exakt samma sätt hela tiden, och hänger över handdukstorken (nix, saknar!). Det är extremt viktigt att badlakanen matchar badrumsinredningen. För den rätta lyxkänslan.
När man hållt på ett tag får dessa pedantinslag i ens liv värde i sig själva. Per se.
Tyvärr finns det några hinder för mig innan jag kan komma igång. Hinder som gjorde att pedanteriet försvann för en tid sedan.
Man måste ha lite yta. Varje pryl måste ha sin bestämda plats.
Som det ser ut för mig just nu, är det två saker som måste åtgärdas. Några av mina blommor måste bort; 23 växter på 34 kvadrat får helt enkelt inte plats.
Och så toalettstolen. Den extra. Som jag hittade på gatan. Den har stått i ett hörn av badrummet i snart fyra månader. Upputsad (fan, borde skriva uppputsad, för jag älskar ju ord med tre p i rad) och rengjord med industristädarens galleri av syror och rengöringsmedel. Tanken var att jag skulle montera in den direkt efter att jag hade fått det nya tvättstället på plats (japp, jättestolt att jag fixade det, det var toksvårt att figurera ut hur blandaren satt fast. Ring mig om ni får problem.)
Tyvärr blev toalettstolen ett för stort jobb, i kombination med att jag inte var hundra procent nöjd med dess utseende (lite 80-talsform på vattenbehållaren.) Så hela badrumsrenoveringen - efter att jag bytt dörr, målat alla snickerier, bytt tvättställ och satt in ett fungerande lås - stupade på att det stod en halvful toalettstol i ett hörn. Jag kunde inte njuta frukterna av mitt hårda arbete. Hela hemmafixarglädjen försvann. Jag hade helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. I badrummet.
Således: Om någon behöver en toalettstol - vit och fullt fungerande - eller vill adoptera några plantor, är det bara att höra av sig. På lördag börjar mitt nynya liv, då ryker grejorna. Den nya vågen av den nya vågen - pelletspedanten.
/P
Full fart i kokosnöten
Endorfin. Oxytocin. Dopamin. Mina nya kompisar! Utropstecken. Sedan har jag inget mer att skriva.
Bra kunde varit bättre
Trött, men mår åttio procent bättre än igår. Det för jag in i livsgrafen. Pelletsindex upp 80.
Jag gillar statistik. Men inte att jobba med det. Just nu formger jag statistikrapporter. Det är formgivningens motsvarighet till McDonald's-kassör.
Inte kommer jag att bli månadens medarbetare heller.
/P
Jag gillar statistik. Men inte att jobba med det. Just nu formger jag statistikrapporter. Det är formgivningens motsvarighet till McDonald's-kassör.
Inte kommer jag att bli månadens medarbetare heller.
/P
Min släkting flismaskinen börjar jobba 07.30 och för ett sinnessjukt oväsen
Kusin Flismaskin på gatan
utanför Pelletsmaskinens lägenhet.
En bortkastad dag i livet
Precis när jag trodde att jag hade kläm på sakerna och tingen slog det till. En sådan där helt oförklarlig ångestdag då jag inte fixar nånting (fast jag har betalt mina räkningar!). Har inte ens lyckats krysta ur mig något till bloggen. Och inte velat ha haft kontakt med folk. Gick inte till jobbet (behövdes iofs inte men...), städade mycket lite och läste inte bok. Så vad gjorde jag? Inget. Hade ångest. Och nu beror den ju inte på alkopopsen eftersom jag knappt förtärt sådana. Jag kan fan inte förklara det, och det stör mig. Kan det vara kaffet? Inte fan kan det väl va så jävligt. Inge kaffe imorgon, så får vi se. Sov gott, kära läsare. Imorgon är en ny dag.
Antiträdkramare i motorsågsmassaker på hög höjd
Jag drar blankt. Vet inte vad det ska stå i den här rutan ...
... men jag vet kanske kanske vad jag ska bli när jag blir stor.
Ett jobb med utsikt.
Ett jobb med utsikt.
På Mälaren kan ingen höra dig skrika
Allt utom blankis.
För bra för Edelweiss
Åh. Jag inser nu. Jag mår för bra. För bra för bloggen. Det är bara när jag är bakis - det ska man inte vara alls, menar min gamla psykolog - som jag deppar ner mig. Annars tar jag numera det mesta med en klackspark. Ok, Lisa var jobbigt, men eftersom jag inser att det var rätt, gick det jobbiga över rätt snabbt.
Kanske kan jag ha kvar bloggen om jag inriktar mig på att skriva roligt. Kanske.
För, att delge andra tips om hur man kommer över det värsta, tja, det fungerar liksom inte. Man måste komma på själv.
Klart att jag också vill bli älskad. Det blir jag, när jag älskar mig själv. Det gör jag, till runt 88,26 procent. En bra siffra tycker jag.
Älskar själv: 88,26% Lycklig: 77,33% Stabil: 80,02% Ångest: 2,37% Lugn: 95,30% Tar hand om mig själv: 58,5%, sämsta siffran med bara lite över hälften.
Slutade jag röka skulle jag få 100 på Hälsa, en viktig del i "Ta hand om"-kategorin, minst plus 15 over all. Nu får det kanske bli 70. (Då ska ni veta att jag låg på runt 20 för bara något år sedan, idrottade aldrig, hade en kosthållning på amöbanivå.)
Städade jag lägenheten regelbundet - eller rättare sagt, om jag levde så att jag inte skulle behöva tokstäda - skulle jag få plus 10. Minst. Ett tag (runt 8 mån) gick det lätt. Nu går det trögt.
Lärde jag mig att betala mina räkningar den 27:e, istället för den 4:e skulle jag få minst 15 till. (Fan, varför varför är det så hemskt, trots att jag just för ögonblicket har pengar??)
Slutade jag dricka, skulle mätaren slå i botten.
Således: Sluta röka, betala pengar i tid, diska när du ätit klart, drick lagom, Per!
Ööööh. Ok, mamma.
För egna statistikuträkningar för lyckan, besök www.alltejubahittepadumhuvve.se
/P
Kanske kan jag ha kvar bloggen om jag inriktar mig på att skriva roligt. Kanske.
För, att delge andra tips om hur man kommer över det värsta, tja, det fungerar liksom inte. Man måste komma på själv.
Klart att jag också vill bli älskad. Det blir jag, när jag älskar mig själv. Det gör jag, till runt 88,26 procent. En bra siffra tycker jag.
Älskar själv: 88,26% Lycklig: 77,33% Stabil: 80,02% Ångest: 2,37% Lugn: 95,30% Tar hand om mig själv: 58,5%, sämsta siffran med bara lite över hälften.
Slutade jag röka skulle jag få 100 på Hälsa, en viktig del i "Ta hand om"-kategorin, minst plus 15 over all. Nu får det kanske bli 70. (Då ska ni veta att jag låg på runt 20 för bara något år sedan, idrottade aldrig, hade en kosthållning på amöbanivå.)
Städade jag lägenheten regelbundet - eller rättare sagt, om jag levde så att jag inte skulle behöva tokstäda - skulle jag få plus 10. Minst. Ett tag (runt 8 mån) gick det lätt. Nu går det trögt.
Lärde jag mig att betala mina räkningar den 27:e, istället för den 4:e skulle jag få minst 15 till. (Fan, varför varför är det så hemskt, trots att jag just för ögonblicket har pengar??)
Slutade jag dricka, skulle mätaren slå i botten.
Således: Sluta röka, betala pengar i tid, diska när du ätit klart, drick lagom, Per!
Ööööh. Ok, mamma.
För egna statistikuträkningar för lyckan, besök www.alltejubahittepadumhuvve.se
/P
Överpeppad
Åh, jag är så peppad att jag knappt kan stå still. Vilken dag för långfärdsskridsko! Minus fem, vindstilla, blankis. Fem stjärnor. Inte på himlen, utan i betyg till dagen. En söndag 08.55. Är det här helgen då jag blev vuxen?
/P
/P
