Nu går flyttlasset!

Exakt, som några anat... Nu flyttar jag! Till lite finare sida, med färre annonser på fel ställe.



HÄR HAR DU MIN NYA ADRESS: HTTP://PELLETSMASKINEN.WORDPRESS.COM

VÄLKOMMEN!



Det bjuds på smasken redan i första inlägget!

Jag har inte fått med mig kommentarerna, men kommer successivt att flytta dem manuellt, samt skriva att jag gjort det. Allt annat härifrån tycks jag ha fått med mig; bilder, inlägg och länkar. De stod att man skulle tacka dem som gjort programmet som hjälpte mig att flytta. Så då gör jag det.Tack http://blogg-se-till-wordpress.gern.se, väldigt tydliga anvisningar!

/P

Hej då från mig

Det här blir mitt näst sista blogginlägg här. Jag hade ju lovat en liten presentation av mig själv. Så här kommer den:
Jag heter Per och är 35 och inte det minsta bisexuell. Det händer att folk undrar. Jag har liksom anammat en ganska metrosensuell attityd här i livet. Hård och okänslig, nej serru, det är inte jag det. Att jag sedan trampar folk på tårna ibland, ja det är jag till evighetens dagar ledsen för. Det är verkligen inte min mening. Grodorna som hoppar ur min mun hoppar ur när det blir fullt. Så är det bara. Idag var det tänkt att jag skulle få en ny psykolog. Så blev det inte, hon som skulle bestämma var hemma och vabbade, som det så fint heter. Nu drar jag istället till Tumba och dricker öl. Det ni, går inte av för hackor.

Må och mys!

/P

Orangerosa sommarblomma omfamnar semestern



Blomma. Blommar för andra året i rad. Jag vet inte ens vad den heter. Jag brukar tillägna mina blommande vänner något fint syfte i den sorgligare skolan, men denna gång får det vara. Bara njut. Nu tar jag semester en stund (men inte från bloggandet, jag har just kommit igång igen, känns det som.)

/P
___
PS. Om någon läsare känner igen arten får ni ju gärna meddela ...

En longitudinellt halverad get smeker inte Jan Guillous välrakade von oben-kind, men skonar Anna Odell

Jag såg den nog samma dag den publicerades. Men det tog mig en stund att ta mig tid att ta mig igenom hela. Men Lars Gustafssons bedårande text får nästan inte missas. Ta det när du får tid. Här har du länken.

"Att presentera en longitudinellt halverad get i en glasburk fylld med sirap, dymedelst sägande sig vilja göra något mot globaliseringen, är en alltför svag och svepande gest. Och den stackars getens lidanden kan inte kompensera denna vaghet."

Milt konservativ, samtidigt förlåtande och förklarande. Den enda sluttext du behöver om den styva kuling som blåst kring Anna Odell. Förfinar i mitt tycke vår uppfattningsförmåga.

Missa heller inte Lars Gustafsson relativt nya blogg. Idag smeker han inte Jan Guillous kind. Gissa vem som uppskattar det?

"Att Guillou inte inser detta vittnar, antingen om att hans intellektuella gåvor inte riktigt är vad de har varit, eller att han har förvandlats till en grovhudad självupptagen cyniker."

/P

Om vi ska hålla de mörka krafterna stångna, måste vi hålla samman, oavsett ekonomiskt system



Husvagn i något slitet skick. (Skriv in koordinaterna >N 60°35'1.66" E 17°14'53.02"< i sökrutan på Google earth för att se husvagnens position.)


KOM IHÅG HISTORIEN, VI VILL INTE ATT DEN UPPREPAR SIG
Under helgens tvådagarsutflykt stötte jag och mina vandringsvänner på ett mycket märkligt område ute i skogen någon mil söder om Gävle. Trailer trash var bara förnamnet. På en tomt i en glänta hittade vi en en mindre husvagn, nergången men ack så stilig. Den hade stått oanvänd troligvis sedan tidigt 1990-tal. Hur kan jag säga det? Jo, så här - och det för mig logiskt och raskt över till gårdagens valresultat och de skrämmande SD-siffrorna: I husvagnen hittade Niclas en halv broschyr från Ny demokratis olustiga framgångsår i början av förra decenniet. (Läs Lasermannen om du inte förstått kopplingarna.) År kantade av högervindar, främlingsfientlighet och allmän ekonomisk avgrund.
Nu vill inte jag på något sätt göra livet svårare för dem som tvingas leva i husvagn ute i skogen, de har det nog tillräckligt jobbigt som det är. Och de är nog inte tillräckligt många för att sätta agendan för några större politiska omvälvningar.
Ändå säger detta kanske något om vad som behövs för att inte de mörka krafterna ska få verkligt fotfäste i politiken. I mina ögon heter lösningen Bildning och Välfärd. Och ett socialt system som inte kräver stordåd av den enskilda vilsekomna människan, utan stöttar och förebygger. På kort och lång sikt.
När människor får det svårt, ligger de populistiska alternativen - de som lovar utan att ha på fötterna - allför nära tillhands. Det skadar oss alla.


Ny Demokrati, kanske ett valprogram, troligtvis 1991.

/P
___
Jag vill också passa på att gratulera Miljöpartiet och Piratpartiet till framgången i Europaparlamentsvalet. Fortsätt att hålla högt i tak och arbeta med demokratiska medel och stor genomskinlighet mot de mål ni brinner för, så tror jag att ni kan göra verklig skillnad. Det tredje stora partiet som rönte betydande valframgångar igår, Folkpartiet, vill jag be om en sak: Jobba ni för er sak, men glöm inte bort de människor som kanske inte bidrar så särdeles till er bild av verkligheten - den ekonomiska. Ni kommer att hållas ansvariga, och själva lida av följderna, om ni skapar ett samhälle med alltför stora klyftor.

Rösta!

Glöm inte att gå och rösta nu! Jag gjorde det i morse. Nu tar jag helg.

/P

Lova vitt och brett (svart och smalt är ju mera jag)

Jag åker bort över helgen. Ska promenera i skogen. Jag och två vänner. Tänk Deliverance, minus kanoterna. Så nu blir det inget bloggat på några dagar. Men när jag kommer tillbaka lovar jag följande: Presentation. Bild där jag ser kristen och smörig ut. Tänk Ella Bohlin. Samtal om sex och sexualitet. Tänk Jagvillligga.nu (<-- obs obs, ledig domän.)
Nu är det så pass många som då och då går in här som inte vet vem jag är att det börjar bli dags.

Ha en trevlig helg, barn, gubbungdomar och nyblivna föräldrar. Vi ses på andra sidan.

/P

Jag, en g-kändiswannabe!

Jag såg Google-bilen. Alltså den som tar bilder. Åt alla håll. Jag såg den. Och visste inte vad jag skulle göra. Den tog minst en bild på mig. Korsningen Karlbergsvägen/S:t Eriksgatan. I refugen mitt i gatan. Alltså riktning söderut. Tänk om jag kommer med på internet. Tänk. Undrar hur lång tid det tar innan den kommer upp? Men jag kunde inte komma på något smart att göra. Så jag sprang efter och tog en bild bara. Kan man kalla mig Google-stalker, mediehora, kändiswannabe nu?



/P

Bumptop - en första utvärdering



Golv.

Nu har jag i runt två veckors tid testat tredimensionella skrivbordsersättningen Bumptop. (Se gärna filmen på sajten innan du läser min utvärdering.)

HÄR ÄR MINA FÖRSTA TANKAR:
↑ Det är roligt och känns modernt.


Vänster vägg.

↓ Det finns en rad problem med programmet än så länge.
Som att:
a) Saker ramlar ner från väggarna när du startar om datorn.
b) Programmet kräver en aning för mycket systemresurser för min slöa gamla burk: (Pentium 1,8 ghz, 2 gb ram och xp.) Åtminstone när jag har många program öppna och datorn har varit igång en stund.


Framvägg.

↑ Gränssnittet är intuitivt och fungerar för det mesta väl.
↓ Jag använder mig mycket sällan av skrivbordet.
↓ Man är sjukt van vid listor. Så högar, staplar och väggnoteringar tar en stund att vänja sig vid, trots att det egentligen är mera naturligt.


Höger vägg.

↓ Objekt som är för stora börjar lätt "studsa" mellan väggar och tak och ramlar ner innan man ens hunnit få upp dem. Som Sticky-anteckningarna.
↓ Ibland vill den bakre väggen inte vrida sig i läge. Istället visas golvet.


Bakvägg.

↑ Men som sagt, det är ROLIGT.

/P
___
PS:
1) Jag har endast utvärderat pc-versionen, inte testat på macen ännu.
2) Jag har inte uppgraderat eller kollat om det finns en nyare version sedan den officiella lanseringen av 1.0. Jag tycker normalt att program ska sköta sådant själv i vår moderna tid.

Om att skämmas

När jag mår bra skäms jag inte.
När jag mår dåligt skäms jag.
Nu vet ni det.
När jag mår bra vet jag inte vad skam är.
När jag mår bra har jag ingen skam i kroppen.
Det leder inte sällan till att jag börjar må dåligt.
Nu vet ni det också.

/P

Tanken på Lisa får saker att svindla, men det var ändå så här det var tänkt. Sorgligt nog

Vill förtydliga en sak som inte riktigt verkar ha gått fram. Jag respekterar mitt ex Lisa något vansinnigt och tycker att hon är en av de bästa människor som någonsin vandrat på denna planets yta. Men jag är inte längre förälskad i henne. Dock händer det att jag saknar henne galet mycket – bland annat så fort jag försöker titta på In treatment.

Det tog slut när vi försökte sluta röka gemensamt. De spänningar och besynnerliga humörsvängningar som uppstår en till två månader efter det att man gjort sig av med sitt nikotinbegär, går faktiskt inte att beskriva med ord. Men roligt är det inte. Jag fucking lovar. Nu har jag – återigen – varit rökfri något över två månader. Det svajar fortfarande ordentligt.

Sedan ska här talas klarspråk: Jag har feströkt vid några tillfällen, tre gånger ganska ordentligt under senaste en och en halv veckan. Samt några gånger bara någon enstaka cigg. Ändå känner jag ingen abstinens dagen efter, vilket känns bra. Däremot är jag osäker på om det här gör att jag drar ut på de mentala plågorna extra länge. Jag vet inte, men nu är det som det är.  

/P
___
Tillägg: Ja, jag inser att det måste vara slut även med tjuvfeströkandet, till och med jag förstår att det bara är att lura sig själv.

Minigolfens själ frammanar mästerlig stil och finess

Alltså minigolf, vilken sport! Stiligare än den vita sporten, elegantare än vanlig golf och en utmärkt motionsform en sommarkväll som denna. Sedan ska jag inte säga att jag var bra. Det var jag inte. Troligtvis min sämsta runda sedan jag var tio år. (Jag fick alltså 92 men säg det fan inte till nån, för då blir det gängspö! (92/18=5,1)). Jag tror att jag brukar få mellan femtio och sextiofem ungefär.
Men nu var ju inte resultatet det viktigaste (jag kom inte ens sist!) utan stilen. Sporten erbjuder oändliga möjligheter att posera lutandes mot klubban eller med benen upplagda på olika bänkar under tiden motspelarna koncentrerat försöker nå den runda koppen där på andra sidan. För att inte tala om hur elegant man kan gå ner på knä och blåsa av greenen inför en viktig putt. Jag önskar att jag haft kameran med mig.
Dessutom var det shortspremiär för mig idag för den här sommaren och med mina svarta fina kostymskor blev det väldigt mycket äppelknyckargosse över mig. Det trycker jag gilla på.

Luta er nu tillbaka i fåtöljen och slå på Studios West coast (2006). Den är störtskönt sommarmellow med sitt instrumentala, lagomt vemodiga gung.

Nu ska jag se fem avsnitt ur andra säsongen av In treatment, världens fjärde bästa tv-serie.

/P
___
Och så lite skriv-på-näsan: Notera rubrikens fina msfmsf-form, för guds skull!

Fegade ur, sejfade och förvandlades till en kyckling

Nej, det blev ingen video med mig idag. Den höll inte måttet, bestämde jag. Så. Kanske en annan dag. Den handlade om EU-valet och ni hade ändå inte orkat se klart den.

Men det är sol ute och nu ska jag på nått märkligt kultursamtal om radikalitet och far och son och vad det nu var.

/P

Enklare att andas på botten

På sätt och vis är livet enklare om man sätter sig på botten och bestämmer sig för att sitta kvar där. Då kan man liksom inte ta sig djupare ner och det kan vara en fin tröst. Så fort man försöker göra saker och ting bättre för sig själv, finns alltid risken att man misslyckas. Och det kan vara väldigt svårt att hantera. Misslyckanden gör ont.

Ibland kan rak kommunikation vara det allra bästa. Ibland är det bättre att vara tyst och avvakta. Jag kan inte alltid (någonsin?) avgöra när vad är vad. Det är liksom inte en av mina styrkor. Jag är bättre på att bara tuta och köra, och biiiita i det sura äpplet efteråt.

/P
___
Tillägg: Detta skrevs för nära två veckor sedan, men först idag orkar jag publicera, nu med en detalj om anledningen till det sura äpplet bortstruket. Det var helt enkelt inte sant. Det bara kändes så. Nu känns saker och ting mera stabila igen. I morgon, tror jag, kommer en mycket speciell bloggpost. Godnatt. /P

Twitter - dags även för dig att omvärdera, uppvärdera?

I början fattade jag nada. Nu har jag börjat älska det - men det tog fyra månader. Twitter alltså. Det är lite svårt att förklara vad som är så fint. Gemenskapen, realtidsuppdateringarna på nyheter och åsikter, all humor? En av svårigheterna ligger i att följa lagom många, och de rätta, så att man gillar flödet på sin egen sida.*

Jag heter Pelletsmaskinen även på Twitter så klart (där avslöjar jag även mitt riktiga för- och efternamn) och jag använder programmet Tweetdeck och Firefox-tillägget Twitterfox.** På Tweetdeck får jag bra överblick i efterhand, om jag inte varit aktiv en dag. Med Twitterfox surfar jag runt på internet och ser direkt om något skrivit något kul eller länkat till något bra. Det här har helt tagit över mina kvällar. Mycket roligare än tv eller film. Mycket. (Alltså, det blir en hel del tv och film av twittrandet i och med alla länkar.)

Det känns som om Twitter verkligen exploderat senaste veckorna i Sverige.

Om du gillar min blogg tipsar jag om följande personer:***
Roliga: Karin (Smallcakes) (min humor!), Klas Ekman (kompis!), Sigge Eklund (lagt ner?)
Internetiga: Deeped (Niclas Standh) (följer och följd av runt 1500.)
Journalistiga: ElinGrelsson och JuliaSkott (obs sjukt aktiva ibland under jobbtid, ibland under kvällstid, men roliga, "vardagliga", skärpta och ibland mycket ärliga. Roliga bland annat för att de är vänner, (även med GrovtInitiativ nedan.)
Journalistik och politik: Isobelsverkstad (sansad och klok, som vanligt.)
Allmänt braig: GrovtInitiativ (klok och rolig om www, könsroller och politik bland annat.)

Allihop går såklart att hitta via mig. Alla dessa utom en vad jag vet har även bloggar, men jag läser bara tre av dem.

REGLER, HJÄLP OCH FÖRKLARINGAR:
1) När du har fler än de allra närmast sörjande som "followers" får du inte twittra mer än, säg, sex gånger per dag. Det finns undantag.
2) Det går utmärkt att läsa folks twittersidor som vore de bloggar. Man får snabbt en bra bild av vilka de är. Men jag har fortfarande inte hittat något bra sätt att ta mig "till början" av någons twittersida. Jag går längst ned och trycker "more" tills det tar stopp. Många twittrare utvecklas väldigt snabbt när de läser andra.
3) RT betyder ReTweet och finns som funktion bland annat i Tweetdeck. Du vill helt enkelt återge vad någon annan twittrat för dina följeslagare. Ibland rymms inte RT @[namnet] på de 140 tecken du har på dig. Då får du gör en kort-url av twittringen, eller helt enkelt låta det "sticka ut". Men sedan krävs ett klick för att läsa hela så det rekommenderas inte riktigt. Kort-url finns inbyggt i Tweetdeck, men jag använder just nu sajten Tr.im.
4) #Hashtag. Ett koncept som tar en stund att vänja sig vid, som kommer från gamla irc-chattkanaler om jag förstått rätt. Kan användas på minst tre olika sätt. a) Som sökord att förenas kring eller relaterat, b) för att starta en "grupp" bestående av ett ämne (tex #3wordsaftersex -> sjukt kul och sick: http://twitter.com/danonate: "Don't tell mum.") och som följd av detta, c) som skämt -> #Pertriestobeatwitterteacherbuthasnoideawhatheistalkingabout. Jämför med tagmoln i en klassisk blogg. Skriv alltså "#3wordsaftersex" i sökrutan.
OBS PASSA ER SOM FAN FÖR KORT-URL:er I "GRUPPER" <- Speciellt från personer utan bild, de innehåller virus och skit nästan jämt. Personerna blir snabbt bannade, men kommer igen och igen och igen med nya nicks.
5) I motsats till Facebook är Twitter "öppet". Jag skriver i första hand "in" till mina vänner på Facebook. "Ut" ur fejan kommer ju, som bekant, mycket lite.

/P(uh!)
___
Noter:
*Jag följer bara runt 50, varav mindre än hälften är aktiva. Men runt dessa tittar jag upp i princip allt de länkar till och skriver. Vissa följer 1500 personer, då gör man uppenbarligen inte det. Vissa tycker att det bara är följeslagare som räknas och vill man vara inflytelserik är det ju förstås så, men det här är något som var och en måste komma fram till på egen hand. Jag funderar på att blocka uppenbara spammare som följer mig, samt sluta följa tre, fyra personer. Renodla mot högre kvalitet.
**Det finns säkert fler bra applikationer, men dessa täcker mina behov just nu. Det var rätt mycket roddande att sätta upp Tweetdeck-spalterna så att jag fick rätt personer i rätt kategori. Just nu: Vänner, Roliga, Seriösa, Replies, Flödare, Alla.
***Jag följer en rad politiker också, från lite olika skolor: Anna Troberg (pp), Fredrik Federley (c), Christoffer Fjellner (m), Karin Pilsäter (fp), Vänsterlistan (v) - med Erik Josefsson! Tyvärr har jag inte lyckats hitta folkpartiets Olle Schmidt. För Piratebay-/Internet-/Demokrati-relaterat, se även #spectrial (även på bloggy.se!), Pirate bay-Peter (brokep), Rasmus Fleischer och Marcin de Kaminski (dekaminski). Jag följer för närvarande mycket få engelsktalande twittrare, TEDChris ger mig dock tech- och världsnyheter så att jag klarar mig.
___
Tillägg: Skrev fel på Karin (Smallcakes), men nu är det rättat.

RSS 2.0