pelletsmaskinen

Kritik kan vara mycket festligt att läsa. När någon tar fram motorsågen och sätter ståltänderna i nederdelen av fotknölarna, eller putsar med nyvässade diamantslipen rakt in i ögonbotten utan att först passera gå. Då kan det uppstå blixtar och dunder i lingonskogen. Som här. Stackars, stackars Johan.

/P

Sluta inte arbeta med designen när du tycker att det är bra, då har du kommit halvvägs, menar Jacek Utko.

Om jag ville verka påläst kring magasins- och nyhetstidningsdesign – som ju är vad jag jobbar med – skulle jag visa er några av polske stjärnskottet Jacek Utkos arbeten. Synbart enkla tidningsomslag, som när man betraktar dem närmare inte kan undå att se genialiteten i. Sammanhållna, ändå lekfulla, rena linjer men alltid med en liten tvist någonstans i kanten. Varierande men ändå med stor igenkänningsfaktor.
Notera att inte ens logotypen alltid ser likadan ut. Storleken, placeringen och formen varierar från dag till dag. Detta skulle mycket få tidningar våga göra.
Om jag beskrev saken så, skulle jag verka insatt i området jag arbetade med och få pluspoäng för att jag höll mig ajour och teoretiskt uppdaterad på det senaste. Men om sanningen ska fram, och det är det den ska nu, så råkade jag på Utkos arbeten av en slump, via en TED-föreläsning. Jag hade aldrig hört talas om honom innan igår, och jag har inte ens sett klart hans presentation. Men jag vet många som inte skulle ha berättat detta.
Jag säger inte att jag aldrig har gjort det, eller kommer att göra det igen. Men det är verkligen inte tjusigt.

/P

Missa inte det senaste inom fördjupning av www-samtalet - Nanobloggen. Ett ord och inget trams!

/P

Att gilla Sverige och svenskan och samtidigt vara en förespråkare för att världen ska ena sig är inte märkligare än att vilja bevara konstarten knypling och samtidigt tycka att rymdfysik är mäktigt.
Jag älskar vårt lilla språk, knappt talat på någon annan plats på jorden, jag älskar den svenska naturen och allemansrätten och jag tycker de buttra och introverta svenskarna är de skönaste varelserna på planeten. Jag är ganska anti-eu – dock inte i allt – och jag tycker att amerikanskt världsherravälde, tja, det kan vi gott leva utan.
Ändå är jag en hängiven förespråkare för internationalismen och i många avseenden globaliseringen, om än inte alltid den kapitalistiska. Framför allt förespråkar jag att världens folk förenar sig i konversation över www. Endast så tror jag att vi kan nå varaktig fred och en mera rättvis fördelning av jordens resurser i framtiden. Jag tror dock att detta är en automatiserad process som vi inte kommer undan. Jag är en obotlig optimist, om än inte alltid för mitt eget personliga jag. Typ så. Väl mött.

/P

Ibland blir det fel för mig. Tankarna driver iväg. För snabbt. Men jag vill att ni ska höra låten. Så läs igen. (Tro bara inte att jag någonsin reflekterat kring låttexten. Haha.)

/P

Bloggskadad. Vad står det på burken med piller mot det?

/P

Den västerbottniska staden Umeå håller på att ta över Facebook. Eller vad säger ni? På Två vita hästar-Lovisas sida kan man se reklam för Deportees. En slump eller marknadsföring när den är som bäst? Jag vet inte, men det är musik när den är som bäst. Det vet jag.



Ännu mera Umeå – Beem. Briljant förstås. Gratis nedladdning och med Paypal-länk, precis som det ska vara 2009!

/P

I övrigt, påminnelse att blogga om:
Nationalism och internationalism, jag vägrar välja!
Blogg.se och konsten att helst se sina kunder försvinna
Metros fadäser – reklam för miljön egentligen bara sälj sälj sälj
KBT, igen och igen
Att förekomma sina kritiker genom självhat, en komplex analys av en fungerande (?) strategi

För första gången hos Pelletsmaskinen, en DuTub-video:

Erik tycker ofta att jag är för direkt, för rak på sak, inte har det rätta coolet, när jag ska bekanta mig med det motsatta könet. Han tror typ att man kan nå större framgång om man tar det lite lugnt och känner av stämningarna.
Det här är mera jag:
Hej tjej, jag har ett lättsamt förslag: Du skiljer dig från din make, så tar vi ut alla våra sparpengar, köper en stor jordenruntseglande båt och avlar två små förtjusande barn, en flicka och en pojke. De kommer att vara helt underbart speedade i huvudet. Vad säger du?

/P
___

Ett tillägg två dagar senare: Rubriken! Är ganska avancerad och här kommer en förklaring. Om någon skulle ha lyckats "klämma den" ber jag om ursäkt att jag nu är övertydlig. Jag tror att risken är ganska liten.
1) Översätt till engelska: "No peace for the wicked"
2) Inse att det är ett engelskt idiom (typ ordspråk, men mera exakt, en "språklig märklighet").
3) Slå upp - tex http://idioms.thefreedictionary.com/no+peace+for+the+wicked
4) Inse att jag syftar dubbelt: a> Jag vill ha "mitt knasiga sätt med"... b>Jag håller på med något jag kanske egentligen önskar sluta med. (På engelska från sajt ovan "you must continue an activity although you might like to stop.")
5) Så, lättare? Nu fick ni ytterligare en inblick i min stundtals rejält skadade kokosnöt. Varsågoda.

Uttrycket är även en sjusatans låt från 1978, i punkens utkant men vackrare. Förstås.

/P

Ja just ja, en månad rökfri idag. Men jag är så pass sjuk att det är svårt att känna någon glädje i firandet. Men att jag hade glömt bort det är väl ett bra tecken, gissar jag.

Det här blir den sista fula T+-rubriken på länge. Lovar.

Kanske blir det här det näst sista jag skriver på denna bloggen. Vi får se. Måste tänka igenom lite saker och får lov att återkomma. Men jag kommer att fortsätta skriva. Inte att oroa sig!

/P

Blommorna tycks bli ganska lika en vanlig Vandas i färgerna. Det är elva knoppar och den tuggar på friskt.

/P

Jag har bitti suuk. Å eftersom jag är (nån typ av) man får jag börja tala som ett barn och tycka synd synd mig själv. Men jag har glass hemma, så det är bara synd synd om mig, jag kommer bara kanske att dö; "Lite feber på pannan har väl ingen dött av!"
What? Finns det någon annat här, någon jag inte kan se eller ta på?
"Det ska fan vara diskat när jag kommer hem, det klarar du!" "Ligg nu inte bara i sängen och åma dig hela dagen, jag kommer vid halv sju och då ska middagen stå på bordet!" "Det har inte blivit städat i linneskåpet på flera år, och det är banne mig inte min tur, bara så att du vet, om du skulle få lite (*ironiskt och nedlåtande tonfall här*) 'tid och ork över', (*totalt irrationellt byte av tonfall till okontrollerad hatisk ilska nu*) din lilla ynkrygg, ditt mähä, lismande ögontjänare!"
Vem är det som dyker upp mitt i texten och börjar komma med massa förmaningar och avslutar alla meningar med utropstecken? Mamma? En flickvän? Min fru? Luther? Molgan? Jag fattar intet. Men kom igen, jag är sjuk!
Ni behöver alltså inte komma hit och trösta, jag har som sagt glass, men ni får om ni vill.

/P

Vissa vill alltid prata om oförätter från förr och andra vill alltid prata om sex.
– Jag drömde om en doktor som spärrade in mig på ett dårhus som såg ut som ett tempel.
– Ja, det var jag det.
– Varför spärrade du in mig? Det var väl taskigt gjort. Jag blev jätteledsen.
– Det var för att jag ... skulle få dig att fatta det här med det inre fängelset.

Sedan följer ett samtal som är för privat för att återges här, men som verkligen är upplyftande och klargörande.
Där kommer den fnoskiga gamla damen!
– Gammal? Nej vet ni vad! Och fnoskig? Snacka för er själva! Och dam, jaja, man får väl tacka för det.

/P hjärta C, och för alla andra är detta omöjligt att förstå eftersom det första gången utspelade sig den 1 november 1996, samma år som dn.se föddes, men långt innan de hade ett fungerande arkiv. Att se dessa ord återuppstå från de döda – samma ord, samma innehåll, men i något annan form – kan för vissa vara ganska skrämmande.

På vintern surfar jag på www, på sommaren åker jag båt. Båda är trevliga sysselsättningar, den ena vinner över den andra.


Min båt "Plugg", en Herlinkryssare av typen Minimum II, från 1945. Man kan sova 2,5 personer i den och som badbrygga rymmer den 18 pers (men tro inte att du får dansa balett då.) Den har tagit mig till Åland, bland annat. Här på väg ner i plumset med lift. Jag sprang som en tok för att även få med mitt hus i bakgrunden. Så detta är en väldigt symboliskt bild. Här – andligt, fysiskt, bakteriellt – har du mitt liv.

/P

PS. Jag är övertygad om att Sverige inte vore en lika framstående it-nationen, om vi hade lite varmare väder under året. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men känns det inte ganska självklart, nu när jag sagt det? DS.

Den här tiden på dygnet är konstig konstig. Eller, parafraserat: Om det är söndag är sju för tidigt. Det är det.
Endast mormödrarna är vakna. Midvinternattens köld, som aldrig blev speciellt hård i år, har fått ge vika för mera rimliga åtta grader, sju på morgonen. Per går och hämtar kaffe.
Alla sova, fast numera bor ganska få på enslig gård, det flesta - över 50 procent av jordens befolkning om jag inte minns fel - bor i stora städer. Stockholm är en på världskartan ganska liten stad. Inte bland de tre hundra största.
Snön, stjärnorna och molnen, som ska synas ungefär här, finns inte. Inte heller granar och tallar (sluta kalla dem för fur, jag känner igen en spade när jag ser en spade!)
Istället lyser solen och Essingeleden bullrar som vanligt. Oförtrutet vidare. Tut tut, säger bilarna när de stockar sig.
Min motsvarighet till ladugårdsdörren, båtklubbens gallergrind, är bred nog för en kranbil som kommer om tio minuter. Alltså måste jag kila.

/P

Båten är redo för sjösättning. Den läcker mindre som ett såll än tidigare år. Eller så inbillar jag mig. Ja, alltså, som ni förstår så är den gjord i trä. I ek och mahogny för att vara mera precis. Träbåtar måste svälla innan de blir täta. Nu går jag 45 minuter på fest. Sedan ska jag sova för att vara redo till 07.30 i morgon bitti. Det kommer bilder på när båten flyger med hjälp av en lyftkran senare. Har jag skrivit ett alldeles vanligt blogginlägg nu?

/P

Årets ordlek, övning mot särskrivning. Försök spöa småbarnsblixtschacksmästerskapsfinaldeltagarlistornas
alldeles korrekta 53 sammanhängande bokstäver.
Kom ihåg att alltid avsluta med genitiv bestämd form plural. Lycka till.

/P

Samtliga bilder i modern tid från min favvoblogg. Jag är så avundsjuk att jag vill lägga mig ner och stirra i taket! Tänk att få kunna se sina bilder så här. Funkar iofs på Facebook, men vad är väl det? Snyft. (Obs bildmontage av två olika vyer.)

Näe va orättvist! Nu fick Blogspot Cooliris-stöd! Och inte Blogg! Om du inte fattar, fattar du inte. Eller så går du först hit, installerar och sedan hit och hit och för muspekaren över bilderna och jämför. I den ordningen. Orättmätigt!

Nu har jag skrivit till Blogg och frågat när det kommer även för oss.

/P

Hej Cristina Claesson, du är en väldigt rolig författare. Och klok. Jag snor och återger, rakt av, den första berättelsen ur din debutnovellsamling, Djuriska sagor från 1991. Som tack för textstölden skänker jag en bild av boken som du kan ta och använda på din webbplats, Christina. Jag hoppas att det duger som betalning. Du kan även ta hela texten, eftersom jag inte kan läsa exempelnovellen.
Och så en stilla fråga, har du lagt av? Kommer det inga fler böcker nu? Annars kommer jag till Gotland och går din kurs.

MVH Per


Djuriska sagor: Kurragömma 1

"


Lyssna: Tumtumtum tumdumdumdum, snabba fötter. H-h-h-h-h-h-h-h, ivrigt flås.
Tyst.
Titta: de leker gömme, flickan och hennes mamma. Flickan letar efter ett bra gömställe, ett där hon inte syns, inte anas, och inte – nästan inte – kan bli upptäkt. För ju svårare man är att hitta desto roligare är det att bli funnen.
Nu gömmer hon sig under matsalsbordet. Duken hänger ned och döljer henne. Frågan är formulerad. Nu väntar hon på svar.
Mamman går runt och letar. Flickan håller andan. Spänningen, när mamman närmar sig! Förtjusningen, att se henne leta på fel ställen! Nu bara måste hon andas, hon låter en liten aning luft ljudlöst sippra ut genom örsnibbarna.
Mamman letar bakom fåtöljen.
Under soffan.
Inte bakom dörren heller!
– Nu ser jag dig, ropar hon. Under sängen! Nej, inte där heller. Mamman kliar sig rådvill i håret.
Flickan sitter under bordet, är så långt borta att hon nästan är försvunnen och samtidigt, på samma gång, så nära, som man bara är i leken.
Mellan dukfransarna skymtar mammans ben.
– Nu vet jag! säger mamman och går mot garderoben. Nu tar jag dig! Flickan tittar mellan fransarna. Mamman slår upp garderobsdörren. Där var du ju! ropar hon.
Flickan ser hur mamman drar ut en flicka, likadan som hon, ur garderoben. Hon ser dem återförenas i skratt och gälla glädjeskrik, avslöjandets härligt upplösta spänning. Hon hör hur mamman och hennes flicka, flickan och hennes mamma, stojande försvinner till nya lekar: flickan med armen i självklar äganderätt om benen på sin mamma och mamman med handen på flickans huvud, sin egen flickas huvud.
Själv sitter flickan ensam kvar under bordet. Så långt borta att hon inte finns, och samtidigt så nära, så nära leken att hon är dess fånge.
Hon sitter kvar där ännu.


"


Christina Claesson, Djuriska sagor.

Och du, Christina, hör av dig om du behöver högupplöst bild utan omgivning, jag har det med.

/P

Det har varit svårt och tungt och besvärligt och hemskt, men det har också varit skönt och roligt att se att till och med jag tycks lyckas. Det har varit en hiskelig resa som ännu inte är över. Upp och ner. Men inte lika jobbig som jag var beredd på. Tre eller fyra gånger har jag till och med druckit alkohol. OCH ÄNDÅ INTE RÖKT. Fyra pelletsmaskiner i betyg till mig! Exakt just nu, fyra veckor efter rökstopp. På måndag får jag den femte och sista pelletsmaskinen. Jag har så väl förtjänat den. Och ändå är resan inte över. Värst hittills är att jag inte helt fått tillbaka min koncentration och hastighet i jobbet. Vi får hoppas att det kommer snart, för jag håller på att ledsna.

/P

PS. Hela dramat kring mitt rökstopp kan man nu ta del av under kategorien SLUTA RÖKA. Det har blivit ett antal inlägg ... DS.

Lite för kul för att vara sant. Jag gråter blod och tårar att jag inte fick vara med och skapa. Jag missade förstås peaken med några dagar eftersom jag är en sjukt seg kille. Men ändå. Jag hann innan det officiella avslöjandet, som inträffar på lördag, om jag får gissa.

/P

(Tack twitter-maritune för tipset)

Virkade korallrev som pedagogisk metod inom matematiken.

Är den här virkade simuleringen av korallrev den mest fulländade representationen av det matematiska konceptet hyperbolisk geometri? Förmodligen.

"Man kan sy dit alla möjliga sorters matematiska teorem på de här ytorna" – Margaret Wertheim, tokskojig människa.

Eller för att berätta det på ett annat sätt: Spana in den här sidan. Du kommer att förstå lite vad det handlar om när du sett föreläsningen, och du gör det inte innan.

---

Nanorobot till attack mot röd blodplätt. Krävs mer än A-fil för att försvara sig här, om du frågar mig.

En skrämmande föreläsning om framtidens krig, där robotarna tagit över. Och detta är inte längre sci-fi, tro mig du, fastän vi bara sett början. Något vi måste tänka igenom innan det är för sent.

"Bara om robotarna börjar döda fel personer om och om igen, har vi ett moraliskt problem här" – P.W. Singer citerar Pentagon.

/P

Jag tycker typ att skämt om sexredskap är det roligaste som finns. Det här är andra gången jag länkar till Magnus när han är inne på området. Vad kan det bero på? Min uppenbara nervositet goes fascination goes förtryckt libido? Att jag blir så nervös att jag börjar stamma varje gång jag vill idka sexualumgänge? Att jag i snitt idkar sexualumgånge en gång per millennium (titta man minns fortfarande hur det stavas – två l, två n)? Att jag är en brunstig oxe intryckt i en liten pojkes ömmande kropp? Eller helt enkelt bara att det är väldigt roligt?


Ett bra sätt att hålla ordning på dina träningsredskap - Gymleco handtagsvagn.

/P

Till exempel att blommorna blir åt det röd-lila hållet. Om en vecka tror jag att vi har svaret.


30 år av förtryckt skönhet.

/P

Påminnelse till själv, kommande saker att fira:
Fredag, T+ fyra veckor rökfri.
Måndag, T+ en månad rökfri.
Onsdag, börja betala 59 kr/mån, så att dina läsare slipper annonser, Per!

/P

Åh bloggen min blogg, du sköna schizofrena värld. Som ni har märkt så finns det ingen riktig struktur här. Ena dagen skriver jag om lite för privata saker och tipsar om roliga fynd, andra dagen tävlar jag med Aftonbladet om vem som snabbast kan återge EU-nyheter.
Det är därför gårdagskvällens inlägg är så fult, rent estetiskt. Jag publicerade nyheten på samma minut som Aftonbladet (åtminstone kom deras första kommentar i ämnet på samma minut, de anger inte vilken minut nyheter publiceras) – men jag hade två klickbara källor, de bara en icke klickbar källa, från en twittrande svensk EU-parlamentariker. Dessutom hade jag hunnit översätta en bit text. Ja ja, det var en kul tävling.
Men det förstörde ju lite strukturen från två inlägg tidigare, där jag vinnlagt mig om att ha stycken med exakt lika många rader i varje, för att bjuda på estetisk bloggfest.
Anysom, nu har ni fått ytterligare en inblick i min förvirrade kokosnöt och jag hoppas att ni inte misstycker om jag ena dagen skriver direkt till er, och andra dagen bara för mig själv.
Här blir lika blandat som mina tankar, det är inget att göra något åt. För jag trivs så.

/P

"Strasbourg, April 21 2009 - Once again, the European Parliament has demonstrated it can resist pressure and stand for the rights and freedoms of citizens. Amendment 138 (now renumbered amendment 46) was adopted today in ITRE committe, in Strasbourg.

Amendement 138/46-135 states that restrictions to the fundamental rights and freedoms of Internet users can only be put in place after a decision by judicial authorities

...
Despite strong pressure to reach a compromise on the framework directive of the Telecoms Package, the ITRE committee of the European Parliament has today adopted again amendment 138/46, by a strong majority of 40 against 4. One will have to monitor closely further proceedings to be sure that this vote is confirmed in plenary, but it is a strong and clear signal.
"

Översatt ungefär:
"Strasbourg, 21 April, 2009 - Än en gång har Europaparlamentet visat att det kan motstå påtryckningar och stå upp för medborgerliga fri- och rättigheter. Tillägg 138 (sedemera omnumrerat till 46) antogs idag i ITRE-kommitén i Strasbourg.

Tillägg 138/46-135 deklarerar att restriktioner av fundamentala rättigheter och friheter för internet-användare endast kan införas efter beslut från juridisk myndighet.
...
Trots ett starkt tryck att nå en kompromiss för ramdirektivet för Telekompaketet, antogs idag paketet MED TILLÄGGET 138/46 av Europaparlamentets ITRE-kommité, med en tydlig majoritet på 40 röster mot 4. Även fortsättningsvis kommer det att krävas närgången kontroll av de fortsatta förhandlingarna för att tillse att omröstningen fastställer dessa siffror, men det är en stark och säker signal.
"
(Mina versaler utom ITRE)

Källor: Engelsk originalkälla efter franskt original förmedlat genom Isobel. Med reservation för originalkällans tillförlitlighet.

SKRÄCKSCENARIOT LÄSER MAN HÄR

JEPP: DIREKTKÄLLA FRÅN SVENSK PARLAMENTARIKER (Omröstningen klar för bara någon timme sedan)
Mina tidigare länkar i ämnet. På min översättning är det givetvis , men ange källan.

/P

KBT: känslor, beteenden, tankar. Borde det inte heta BTK: beteenden, tankar, känslor? Det är i alla fall enklare att förstå än Kognitiv BeteendeTerapi, kunskapen om hur man behandlar hur man ska bete sig.

Och på det säger du vad?

/P

Eva var den sexigaste jag någonsin sett när jag var femton år gammal. Utom på tv då. Fast kanske ändå. När jag var tolv tyckte jag att Annika Jankell var sexigast. När jag var tretton Cybill Shepherd, över tjugo år äldre än jag. Annika Jankell är fortfarande söt, men visade sig ha bedrövlig smak. Vad gäller Cybill är det väl snarast jag som får stå för det bedrövliga.

Vilket som. Kanske kanske anade Evas pappa ungefär vad jag tyckte, för det visade sig att han och jag inte alls hade samma uppfattning om vad som var lämpligt att göra med hans dotter. Varje kväll jag och Eva umgicks hemma hos mig kom han och hämtade henne klockan tio. Varje kväll vi var hos henne fick jag skjuts hem. Klockan tio.

Man hann ju visserligen med en del ändå, jag menar, hur tänkte han egentligen? För det var nog tur för honom att Eva var en mycket ordentlig fjortonåring, som tyckte mycket om och respekterade sin pappa. Själv såg jag honom som Motståndet. Och redan då var jag en sån där som alltid skulle vara provokatören, ställa mig lite vid sidan av och kasta spjut.

Eva umgicks i samma gäng som "3" och jag kommer faktiskt inte ihåg om det fanns några konstigheter i och med det. Jag tror inte det. Vårt förhållande blev mycket kort, kanske tre månader, jag vet inte så noga. Vi myste mycket och så såg vi på tv i gäng. En gång tror jag att vi drack alkohol, men inte heller det kan jag svära vid farmors grav på.

Jag har träffat Eva vid något tillfälle åratal efter vårt prudentliga förhållande, men det var ändå länge sedan. Det vore roligt att höra vad som hänt med henne. Jag har för mig att hon skaffat barn. För några år sedan köpte en gammal väninna ett gigantiskt hus granne med Evas föräldrahem. Det var en sjusärdeles orgie i nostalgi för mig när jag upptäckte det.

Några stycken som läser här på bloggen vet vem Eva är och snart börjar vi komma in i modern tid då det dyker upp personer som jag fortfarande har kontakt med. Det blir lite komplicerat och jag har inte riktigt tänkt igenom hur jag ska ro iland det ännu, utan attt någon blir röd om kinderna (jag) eller röd i hela nyllet (dom). Det löser sig nog.

/P

Om jag säger så här, jag och Gunnar Hökmark (m) är inte bästa kompisar. Imorgon ska han rösta om telekompaketet i Europaparlamentet. Ändå känner jag mig inte orolig över just hans röst. Det handlar bland annat om tillägg 138 och möjligheterna att stänga av folk från internet. Alla tre röstberättigade svenska parlamentariker tycks ta sitt ansvar.

/P

Kristoffer, du kommer att dö av det här.

/P

Hejsan, nu ska jag försöka mig på att förklara lite pedagogiskt varför jag och många med mig är så upprörda över vad som händer med internet och world wide webb.

Många människor har - tycker jag - inte förstått hur viktigt www är. Viktigt för att kunna sprida idéer och göra världen mera sammankopplad och demokratisk. De tror (och tycker) många gånger att www är en plats där barn och ungdomar spelar spel, tittar på pornografi, laddar hem olaglig film och skickar betydelselösa meddelanden till varandra: "omg lol lol *skattar och dör* puzzelipuzz, på ricko"
Det är förstås sant. Men det är bara en liten del av sanningen och en ganska oviktig del. Jag återkommer till de andra delarna.

På senare tid har det blivt allt vanligare med skällsordet "Internets". Det syftar på personer som varken förstår de tekniska bitarna av www eller de mera övergripande strukturella förändringar som håller på att hända. Uttrycket kommer av att de senaste årens generalpajas nummer ett, Gerorge W Bush, tidigare amerikansk president, ofta använde ordet när han menade webbsidor.

Även många svenska och europeiska politiker är Internets. Antingen för att de inte riktigt hunnit ikapp ännu (vanligast), för att de inte tycker om utvecklingen (näst vanligast) eller för att de är för korkade (som Bush, ovanligast, men alltför vanligt). Farligast är förstås mittengruppen, de konservativa.
Ogilla utvecklingen kan man göra av flera olika anledningar. Men två anledningar är vanligare än andra. Den första är moralisk (och motståndarna således moralkonservativa.) Den bygger på att www är en plats där det sker fasansfulla saker: stöld, sodomi, anarki, förslappning och gudvetvad. Din son kan onanera sig själv till döds, din dotter kan bli utsatt för fula gubbtjyvar och ditt företag kan bli länsat på sitt innehåll. Och din fru kan hitta en festligare älskare och göra uppror i hemmet. Eller din man totalt uppgå i World of warcraft.
Visst, verkliga faror, men ska vi låta detta styra vem som bestämmer över internet?

Den andra anledningen är ekonomisk (och motståndarna således stockkonservativa, för att dra en lite avancerad engelsk-svensk börsordvits.) I vår digitala tidsålder är mycket i förändring. Allt som kan digitaliseras, kommer att digitaliseras. Allt som är digitaliserat kommer att fungera enligt lagar för det digitala, inte det analoga. Avancerat? Tänk så här: Den tryckta telefonkatalogen kommer inte att existera om fem år (en självklarhet för självklar för att argumentera för.) Företaget som gjort telefonkatalogen kan dock finnas kvar. Men bara om de är bättre på att presentera digitala telefonkataloger än andra. Och bara om det finns ett behov av telefonkataloger. (*5)
Tänk att du vill ha tag på Gunilla Ulrika Danielsson. Hon har: Mobiltelefon, hemtelefon, jobbtelefon, tre mejladresser, facebook, twitter och en hemadress. Vilket ska du välja? För idag måste du välja. Men knappast i morgon. Det troliga är att du i morgon helt enkelt skickar ett meddelande (röst, text, video eller annat) till Gunilla Ulrika Danielsson och där hon först ser det, är där hon först får det. Helt automatiserat. Behovet av telefonkatalog: Borta!
Och behovet av telefonkatalogsföretag: Borta. Behovet av Gunilla-associerande teknikföretag: Jättestort.
Om du då äger företaget Telefonkatalogen Blåa Sidorna är det självklart att du är lite nervös. Kanske behövs du inte imorgon, och det gillar du inte. Men att stoppa tiden, utvecklingen, si du, det kommer inte att gå. Vi pratar om en process som är automatisk, som inte går att göra något åt. Vilket inte hindrar folk från att försöka.

"Fildelarna vill bara ha allting gratis," är ett vanligt argument för att vi ska införa lagar som förhindrar fildelning. Alltså olaglig sådan, fildelning av upphovsrättsskyddat material. Och visst, gratis är billigt så det gillar folk. Men ännu viktigare tror jag är: Jag kan, alltså gör jag det. Om det kostar eller inte är av underordnad betydelse. Kunde du gå in på HBO:s webbbsida och för fem kronor se senaste avsnittet av din favorit-tv-serie i perfekt upplösning på exakt samma tid som den är aktuell skulle nog många välja detta alternativ. (En liten avstickare: Anledningen att tv kommer att fortsätta att finnas ett litet tag till är inte behovet av tv i sig, utan behovet som finns hos människor att samlas kring något lättsamt gemensamt. Robinson är ett perfekt samtalsämne runt fikabordet. Därav detta fokus på aktuell.) Problemet är ju att fem kronor är så lite att man inte orkar betala det, samt att tjänsten inte finns. Företagen är ju vana att kunna sälja dvd:er för 189 kronor stycket.
Men framtidens nöjesekonomi borde ändå kunna gå runt. Om tio personer köpt 189-kronors-dvd:n behövs 378 stycken 5-kronorsgluttare för samma vinst, minus tryckkostnaderna för dvd:n samt distribution, plus (minimalt) ökade kostnader för fler betalande. Men jag tror att det är rimliga siffror - och då har vi inte räknat med reklamintäkter. Samtidigt blir alla sådana här räkneexempel per automatik direkt omoderna på grund av sin spekulativa natur. Hur framtiden faktiskt blir, det vet vi inte. Men den blir inte som igår.

Samtliga lagar och förändringar som är aktuella just nu - FRA-lagen, Ipred, Acta, etc - syftar till att kontrollera www utifrån gårdagens tänkande. Inte morgondagens. Och lagar skapade för gårdagen = inte speciellt smart.

Vad är då nätets verkliga potential? Tja, om du frågar mig, kommer vi i framtiden att gå till världsval direkt på www och Internet Maskinen kommer att veta allt hela tiden. Bland annat.

/Pelletsmaskinen

___________________________
*Förklaringar, länkar och fotnoter:
1) Om man ska vara petig bör man använda ordet internet när man pratar om den underliggande tekniska strukturen; datorerna, kablarna, etc som knyter allt samman. World wide webb, www (skapat betydligt senare) syftar till gränssnitten, webbläsarna, och det faktiska innehållet; modellen för att länka till varandra.

2) Översatt: "Åh min gud skratt skratt, jag skrattar och dör av skratt, pussar. På riktigt."

3) Internets.

4) Gudvetvad är ett skämt. Han, hon eller det finns förmodligen inte och har således ingen aning om vad.

5) Tag clowds (taggmoln på svenska? Alltså: "allt som skrivit om 'Internets'" eller "alla bilder som föreställer 'Farbror Buske'"), och intressesvärmar (alltså: jag vill se Lost, vilka har det Lost-avsnitt jag vill se?) är bara början av utvecklingen till webb 3.0.

6) Några bra HBO-serier: In treatment, Entourage, Summer heights high (inköpt).

7) Världsval, sug på konceptet: Vi väljer direkt våra ledare för världen. Dessutom bidrar Pelletsmaskinen till att etablera ytterligare ett nytt svenskt ord.

8) Framtiden på internet diskuteras i några intressanta föreläsningar på Ted.com. Bland andra: En kille som heter Peter talar om förhållandet mellan webben och tv (ganska svårt att hänga med.) En kille som heter Clay diskuterar bland annat vad han tror om de kommande femtio åren (halvavancerat men bra i ett föredrag jag presenterat tidigare.) Chris från Wired talar om saker som blir gratis (toppen, fast det är från 2004.)

SE FÖRST - > Kevin Kelly, redaktör på Wired och drömkillen nummer ett som middagsgäst, är bland de mest filosofiskt intressanta jag hört. Han betraktar internet (webben, för att vara specifik) som EN maskin, och jämför den sedan med den mänskliga hjärnan, med liknande antal kopplingar (synapser/neuroner) bland annat. Men, internet dubblar sig själv vartannat år, det gör inte den mänskliga hjärnan: http://www.ted.com/index.php/talks/kevin_kelly_on_the_next_5_000_days_of_the_web.html (OMG x10!)

Twitters skapare Evan kommentarer användarstyrd utveckling. En kille som heter Larry snackar om att utrota världens smittsamma sjukdomar med hjälp av internetcrawlers (japp, man tror honom!) En tjej som heter Pattie visar en liten bit av framtiden, Minority report-stylee (fascinerande trots alfastadiumkänsla.) Snubben Blaise pusslar ihop helheter större än delarna när han bygger 3D-modeller av amatörbilder på www (Det här ÄR framtiden, redan idag.)

The Guardians analys av TPB-domen är den absolut bästa. Den är dessutom slående nära en del av de saker jag tidigare påpekat, bland annat att de stora gamla nöjesmedieföretagen måste uppdatera sina affärsmodeller, annars kommer de att försvinna, hur många piratfall de än vinner. The Guardian konstaterar att domen mot The Pirate bay förmodligen får motsatt effekt och möjliggör för dagens förlegade system att fortsätta. Tyvärr är The Guardian-analysen aningens tung att ta sig igenom, även för den som är duktig på engelska. Men det är värt det.
Intressant att notera att ämnet genererar (i nuläget 82 stycken ganska långa) kommentarer även i England.

Det är duktig höjd även på kommentarerna. Betänk bland annat vad signaturen Barton71 skriver: "Something has to give eventually, and do not think it will be the consumer. If the entertainment industry want us to use their product, then it will be done on our terms, not theirs."

Ungefär: Vi kommer att komma till ett avgörande, och det blir knappast konsumenterna som får vika sig. Om nöjesindustrin vill att vi ska använda deras produkter, kommer det att bli på våra villkor, inte deras.

/P
.

Guld värt! Favvoblaskan The Guardian har sammanställt en fin dutub-lista med brittiska antipiratkampanjer. Missa speciellt inte video nummer tre. Totalt hilarious. Varför varför blir det inte som det är tänkt när fel personer försöker göra någonting coolt? Film nummer sju är också en höjdare. På vems sida står du spontant efter att ha sett den? Och notera sist men inte minst den ideologiska glidningen i sista videon.

/P

I morgon när du vaknar, kommer Piratpartiet** att ha gått om Kristdemokraterna i medlemsantal. De är redan det största ungdomspartiet. Jag är inte medlem för jag försöker stå fri från det mesta*, men jag ska ärligt erkänna att jag varit sugen.

Bäst analys av TPB-domen gör (återigen) Stefan Stenudd (denna gång med något snärtigare rubbe.) Även Opassandes första kommentar bör läsas, inte minst på grund av de omfattande länkarna till ännu mer läsning (jag skulle förstås kunna slå dem på den punkten om jag bara orkade skriva något om de runt sjuttio flikar jag har öppet för tillfället. Det gör jag inte :) )

/P
___________
*Medlemskap: Riksförbundet Goodgame (ett gammal jobb), Amnesty (sedan någon dag), Journalistförbundet (ska gå ur en dag när jag har mycket energi) och Friskis & Svettis. Äger inga aktier (längre), pensionssparar 200 kronor i månaden i Handelsbanken. Var det något mer ni ville veta?

**Medlemssiffrorna har svajat lite fram och tillbaka senaste timmarna, så jag får reservera mig något.

Tillägg:
"Internet är vår tids allra viktigaste kommunikationsmedium. Det är ingen leksak, vare sig för ungdomar eller för några andra. ... Det är på riktigt. Det är en del av samhället. Och självfallet måste grundlagen och de medborgerliga rättigheterna gälla fullt ut även på internet." Välskrivet av Piratpartiets Christian Engström.

Det har hänt en fantastisk grej. Min stora orkidé, en okänd hybrd av arten Vanda, cirka en och en halv meter lång med de hängande rötterna inräknade, har enligt försäljaren på orkidéutställning i Åkeshov där jag köpte den cirka 30 år på nacken. Den har aldrig blommat.
Men nu – efter sju månader i min ägo, med speciallysrör och mycket kärlek – har den skjutit ett blomskott.
Jag dööör av lycka och spänning. Ingen – ingen – vet ens vilken färg blommorna kan tänkas ha. Om man räknar knopparna tycks det bli minst sju blommor. Något de närmaste veckorna kommer att utvisa.



Vanda.

/P

Alltså såhär. Idag har jag lärt mig en ny sak. En ganska jobbig sak. Det har inte riktigt sjunkit in än men jag är på väg mot acceptans. Hur är det de säger om de fem stegen? Vägran, ilska, förhandling, depression och acceptans.
Vad är det då jag har lärt mig? Jo, alltså, såhär då typ, .... nä, jag orkar inte riktigt prata om det än.
- Samla dig nu, tönt!
- Jamen okej då.
Ni vet en sån där ölj som man kan lägga upp fötterna i. En fotölj. Nu visar det sig att det inte alls är en fotölj utan en fåtölj. Jaha, och vad fan är en fåt då, tänker jag? Hm, jag vägrar inse att jag har fel. Vägrar!

Så nu blir det till att gå igenom hela bloggen. Jobbigt. Enda trösten är att 42 000 andra har gjort samma fel, som det tycks.

Tack till Ida som påpekat denna pinsamhet. I mina ögon är den största komplimang man kan få att någon rättar korrektur i bloggen.

/P

M:

Finns att ladda här.

/P

Jag alltså! Tre veckor rökfri! Personligt rekord på 13 år! Firar med chokladpraliner och ohämmad användning av utropstecken!

/P

I min hall låg det 27 000 kronor och väntade under fyra, fem DN, en låda full med skoputsargrejer och lite gamla gympakläder. Det har det förmodligen gjort i tre veckor nu. Skatteverket, I love you!

/P

Det här är lite kryptiskt. Bry dig inte för hårt, det är bara jag som skriver av mig lite frustration i jobbet. Med hjälp av en liten analogi.
Så här tänker jag då: Om du ska bygga ett nytt hus, och räknar med att det kommer att gå åt 5000 tvåtumsspikar, köp då en spikpistol! Du kommer att tjäna tid, och inslagningskvalitén kommer att öka. Jag fucking lovar dig!
Låt gärna någon inspektera resultatet i efterhand, men försök inte få mig att tro att det är bättre att slå in varje spik manuellt.
Typ.

/P

Jag börjar med att erkänna. Två saker. Eller blir det tre? Det var genom Margret Atladottir, chefredaktör på Nöjesguiden, som jag upptäkte Stenudd. De hade biff för en stund sedan. Det vill säga bråkade. Skriftligen. På www.
(Erkännande nr 1: Jag smygläste hennes småroliga och stundtals mycket "öppna" blogg och tyckte att det var fantastiskt att hon var så ung, så smart och så kompetent. En inställning jag har fått anledning att begrunda en del på senare tid.)

Nu är det genom Stenudd som jag, över halvåret för sent, upptäcker ett av de mest intensiva och - från åtminstone ena hållet - mest infantila internetbråken i vår tid. Som fortfarande pågår.
(Erk. nr 2: Jag kan vara helt helt lost, så jag ska inte låtsas som om jag följt detta.) (Erk. nr 3. Jag har alltså snott idén till stora delar av detta inlägg, fast så klart formulerat mig själv, samt lagt till en del länkar och tankar.)

Nu har Nöjesguiden, som det verkar, valt att helt enkelt stryka hela debatten. Genom att ta bort den. Samt - kan det verkligen vara sant? - låtsas som om den aldrig funnits.
Men internet har ett minne, vilket många av oss fick lära under Pirate bay-rättegången. Googles "cashade" sidor lever sina egna liv. (Vilket troligtvis är världens största upphovsrättsintrång, ja).

Så största delen av bråket går fortfarande att ta del av. <----- OM DU INTE ORKAR DIG IGENOM DET HÄR TUNGA INLÄGGET, KLICKA BARA DÄR!

Inte nog med att chef.red Atladottir troligtvis (obs gissning och vad är väl en gissning från mig?) inte blir speciellt långvarig på sin post efter detta, hon drar i min lilla hjärna med sig en annan gammal hjälte, som på senare tid dalat betänkligt. Nämligen humoristen, Morrissey-fantasten och nattsvarte riddaren Carl Reinholdtzon Belfrage, CBR. Han står nämligen vid sin chefredaktörs sida genom hela denna pinsamheternas högborg till debatt och smädar och hånar läsarna. Ett förakt numera helt utan den finurliga finess han tidigare gjort sig känd för.
(Bäst analys av CBR-texten om bland andra Frida Hyvönen hittar ni hos en bloggare på väg rakt upp på topplistan.)

Nu var det i och för sig några år sedan jag läste CBR lite mera aktivt, och Atladottir har nog alltid mest varit en rolig parentes som jag varit lite smygavundsjuk på. Men ändå. Det känns ganska trist att två skribenter som jag fått en hel del nöje utav, visar upp sig från den här sidan. Den är inte smickrande.

Och Margret Atladottir tycks - tyvärr - helt enkelt inte ha den kompetens som behövs som chefredaktör, ett jobb som kräver att man klarar att hantera svåra publicistiska överväganden - och har kunskapen och viljan att skilja det personliga från det proffesionella. Oavsett publikationens innehåll, målgrupp eller syfte.

Det hela är i mina ögon bara så sorgligt.

/P

Han är präktig så det förslår och han säger inget nytt. Men idag säger han det faktiskt bäst. Rakt på sak om ekonomier i gungning, Stefan Stenudd. Synd att de flesta nog somnat när de läst halva rubriken. Osexigare rubbe får man leta efter.

/P

– Hejsan, Susanna heter jag och ringer från Dagens Nyheter.
– Hejsan Susanna, vad trevligt.
– Ja, trevligt va, har du tid en minut?
– Självklart Susanna, alltid för dig. Men jag måste varna dig, du kommer att bli besviken på slutet. Du får inte börja gråta. Lova mig det.
– Nej då.
– Okej, shoot.
– Du har blivit utvald för ett speciellt erbjudande. Du kommer att få tidningen gratis på vardagarna och behöver bara betala för din prenumerationen på helgerna.
– Fantastiskt, underbart.
– Ja, det låter bra va? Ska vi slå till på en gång.
– Nej du Susanna, vi ska nog inte det. Om du ska sälja till mig måste du vara betydligt mer pushig och övertygande, lägga hela din säljkraft bakom, ta till din maximala repertoar av rungande argument, alla till buds stående retoriska tjuvknep. Vill du ha ett till försök?
– Jo, jag kan försöka lite till.

(Ungefär här spricker det lite för oss båda och vi faller något utanför våra karaktärer. Vi får anstränga oss hårt för att inte börja fnissa. Det är besvärligt men går om man koncentrerar sig.)

– Jag förstår det, men som du nog inser kommer du att få bättre bonus på att direkt gå vidare till nästa potentiella kund. Vad säger du, ska vi slå till på det?
– Jo, kanske det.
– Men låt gärna mig stå kvar på er fina lista. En dag tackar jag ja. Så ring gärna igen.
– Ja, vi ringer igen om tio år då.
– Låter fint, lycka till med försäljandet och ha en trevlig dag, Susanna.
– Detsamma. Hej hej.

/P

Jag brukar ofta argumentera för att människorna på södra halvklotet ska kräva en jordglob med sydpolen uppåt. Det känns som en självklarhet. Vår vanliga jordglob är helt enkelt bara definierad efter ett gammalt kolonialkoncept som bygger på att den europeiske mannen (ja, primärt män) i tidigare århundraden rest runt och våldfört sig på resten av världen. Det finns liksom ingenting i rymden som gör att nordpolen ska vara uppåt. Inget fysiskt, bara socialt alltså.

Här är en bild av en plats som i den här betraktningsvinkeln kan vara lite svår att placera. Men gör ett försök, vinnaren erhåller en fika på Mellqvists el dyl. Jag söker alltså namnet på den gigantiska ön i mitten av bilden.

/P


Mä, hur äre möjligt?

Sitter och tittar på Debatt på tv. Dagens diskussion handlar om ... tv. Japp, borde vara intressant. Men det är hemskt. Jag står inte ut. Ungefär en gång i minuten går jag iväg till köket för att diska en panna eller så. Då slipper jag bilden men hör ljudet. Det är lättare att stå ut med. Janne Josefsson är en pellejöns men bättre idag än på länge, Peter Harryson har saker att säga men håller på att spricka inifrån, Annie Wegelius, programdirre på svt är sansad och inger lugn, Andreas Nordström, kritiker på Expressen är bättre i tv än i skrift (och notera, han är bättre än de flesta av sina konkurrenter i skrift) och bästa av alla hittills är, håll i hatten, Fredrik Virtanen.
Av pinsam tv blir jag så röksugen att jag jag måste ställa mig på händer och räkna nytvättade strumpor för att inte krevera. Men nu har jag åtminstone gjort det. Jag har hängt med. En liten stund i verkligheten. Puh, över.

Nu får jag lugnt ägna mig åt intressantare saker. Som att tänka på om vi är på väg mot Du sköna nya värld eller 1984. Eller som det tycks 2009, båda. Det får man i alla fall göra i sitt eget tempo.

/P

Tillägg. När ska tidningarna börja ta internetpublicering på allvar? Det är okej att göra misstag, men det är inte okej att bevara dem för evigt. Följande är en bild av – och en länk till – en av de fulaste särskrivningar jag sett, publicerad i maj i fjol. Om inte Expressen kan, hur ska man då kunna begära av någon annan? Skäms!


Kemi läraren (sic.). Sick.

Egentligen borde jag kanske inte vara så förtjust i den tekniska utvecklingen. Mycket av det jag egentligen är bra på, står att finna utanför www. Mycket av det jag bryr mig mest om likaså. Jag har till exempel – eller åtminstone har haft – en nästan idiotisk fascination för tryckta magasin. Jag köper dem i buntar, plockar på mig på flygplatser och i shoppingcentran, sparar årgångar bara för att de är fina, beställer indiska och japanska varianter som jag bara förstår bilderna i. Om ens.
De flesta är ganska överens om att de tryckte medierna, inte på en gång, inte totalt – jämför vinylskivan – men dock, kommer att lida helvetets alla kval vid sidan om ett rörligt och mångfacetterat internetmonster.

Av Johanna fick jag ett fint magasin om att tillverka tekniska pryttlar själv – Make: technology on your time. Här får vi lära oss att bygga soldrivna xylofoner, hur man skalar ett träd med motorsåg eller klipper om sin favorit-Hollywood-rulle. Konst, DIY och teknologi i den skönaste av föreningar. Ett underbart magasin.

Men hur länge kommer vi att kunna ligga och bläddra i den här typen av publikationer? Ingen vet, vad jag vet. Så jag njuter så länge det varar.

/P


Make: technology on your time.

Lysande Lars lysande lillasyster Elins vän lysande Johanna, lysande Fredriks dam, satte veckans soundtrack. Tack!
Delvis bortglömda harmonier.

/P
 

Nu är jag tillbaka från skogen. Och vet ni vad? Mitt i skogen hittade jag lösningen. Se bara så enkelt det kan vara.


Une solution très simple.

Här är listan med saker jag ska komma ihåg just nu:
Lita på Hjördis, babysteps i rätt riktning leder till gott i stort. Till slut.
Lev livet leende.
Det enda nikotinet gör, är att få hjärnan att vilja ha mera nikotin.

Jag är som en gratis twitterversion av en billig självhjälpsbok, tycker ni inte?

/P

Jag lyckas alltså sluta röka utan att gå upp ett gram i vikt. Åtminstone än så länge. Snartast tvärtom. Om tolv timmar har jag två veckor. Mitt rekord senaste 13 åren är 20 dagar i rad utan någon cigarett. Men om nu någon oroar sig för att jag skulle "falla dit" kan jag lugna er, gör inte det, det finns inte en chans. Och det beror inte på att en jättestark muskelbyggare på jobbet har hotat med att spöa skiten ur mig om jag börjar om, eller att receptionisten sagt att hon aldrig mer skulle tala med mig. Det beror bara på att jag bestämt mig.
Och jag kan vara ganska så bestämd ibland. Anyone who cares to disagree? Hahaha, tänkte nästan det.

Nu drar jag till Blåkulla i fyra dagar och lämnar www utan barnpassning. Och kom ihåg, även ägggggulan ska ätas upp ungdomar, även ägggggulan.

Glad påsk, mina läsare (ni är i sanning inte många, men ni är galet trogna)!

/P

Magnus Talib är en jävel på att berätta historier. De är ofta roligare än lyckliga om ni get min drift.

/P

Jag är en goth. Sad. But true.

/P

När man sitter med 127 öppna flikar i sju olika fönster på två olika datorer i hemmet och hoppar mellan dem varje gång man hör ett litet pling, då vet man att det är dags att stänga ner. Det spelar ingen roll att man hunnit både springa och laga god mat. Inte heller att man ska ut i skogen i fyra dagar över helgen och bara kommer att träffa påskharen och andra preinternetala mjukisdjur.
127 är för mycket. Att stänga ner dem och sortera, anteckna och bokmärka kommer att ta flera timmar bara det. Är det viktigt att gulliga "hemsida.se" finns ledigt? Kan jag komma ihåg att mina två nya ordvänner är kiasm och katekres? Ja, bock bock på dem nu, för nu har jag skrivit ner det. Men alla de andra kunskaperna då? De finns ju kvar på www, det vet jag. Och de kommer att vara fler imorgon än idag, det vet jag också. Men det har ju tagit tid att hitta fram till dem och det kommer att ta mer tid imorgon att hitta tillbaka.
Jag släpper sargen, tar några osäkra skär ut på isen, kraschar i en grund vak och tar mig upp lite fuktig på min renrakade hjässa och fortsätter. Så. Xxxxx längst upp till höger, röd knapp, röd knapp längst upp till vänster. Så var det gjort.
Jag gråter en skvätt och brer en ostmacka till morgonkaffet. Imorgon kommer jag inte att bry mig ett dyft om mina förlorade flikar. Det vet jag också.

/P

Åh vad jag ångrar att jag valde blogg.se. Mest reklam, minst funktion "för pengarna". Men jag vet inte vad jag ska byta till? Blogspot? Wordpress? Och orkar jag? Vad tycker ni?

Lovade i ett svagt ögonblick utanför bloggen att presentera "best of" en väldigt speciell blogg idag, en blogg som jag läst som vore det en roman. Det vill säga i ett sträck, med samtliga kommentarer och länkar. Men jag är inte färdig än, jag är helt enkelt för noggrann. Eller manisk, om man så vill. HIttills har jag hållit på i runt 24 timmar. Effektiv tid.

Återkommer.

/P

Gamla Fashionmuslimette-tjejen Jonna går och äter i Gällivare, skymtar pubishår och får en lektion i österländsk trosuppfattning. Av en kille stenad på hb på pizzerian från helvetet. Klockan två en eftermiddag.
Det är inte tråkigt.

Så nej, min uppfattning är inte att allt ska vara djupt och svårt. Yta och roligt (eller bäst av allt, djup och roligt) har en minst lika stor plats i mitt hjärta. (Ja, jag har sett alla avsnitt av Gossip girl! Vad är det med det då, pucko?!)

Men jag ska förklara en av föreläsningarna jag presenterat nedan, för jag gissar att ganska få har sett den.



Så här ser en normaldistribution för otyglad omvänt exponentiell utveckling normalt ut. Kallas för "power-law distribution" men jag vet inte den svenska översättningen (gärna hjälp). Vad fan betyder det då, undrar du?
Det betyder till exempel att i sociala system utan begränsning (tänk facebook), där man får vara hur aktiv eller passiv man vill, kommer några att bidra med det mesta och de allra flesta bidra med något men inte mycket, procentuellt.
De 10 procent i din bekantskapskrets som lagt ut flest bilder, kommer att ha lagt ut runt 75 procent av alla bilder i ditt nätverk. Eller, ännu längre till vänster på skalan. En procent av alla personer står för nästan 20 procent av innehållet. Om du alltså har tre hundra vänner så kommer tre av dem att ha lagt upp runt 20 procent av det totala antalet bilder i gruppen. Ju större grupp detta gäller, desto sannare blir påståendet.

Denna fördelningskurva ger upphov till en del statistiska märkligheter. Det blir till exempel väldigt stor skillnad på medel och median. Och de allra flesta personer kommer att ligga under medel. Som exempel: 80 procent av alla personer i ditt nätverk kommer att ha uppdaterat sin facebook-status färre antal gånger än medel. Det innebär i slutändan att en femtedel av alla människor kommer att stå för fyra femtedelar av allt du läser på fejan. Om du som inte är så pladdrig vill höras, kommer du ATT MÅSTA SKRIKA! Dessutom är det en väldigt stor fördel att vara först.
Applicera nu detta på alla bloggar i världen och tänk vad det kan innebära. En (1!) procent av alla bloggar kommer att ha runt 20 procent av alla länkar till sig. Och ju längre tiden går, ju fler som bloggar, desto mindre del av alla länkar kommer att gå till just din blogg. Alas, det blir svårare att höras. Förutsatt att du inte är Blondinbella och redan är stor. (Notera, ingen länk, ett politiskt statement i det lilla!)

Om det var svårt att hänga med, men du blev nyfiken, SE FILMEN! Den är betydligt mer pedagogisk än jag och föreläsaren får fem pelletsmaskiner i betyg i kategorin rolig och djup. När han passerar pro-anorexia-grupper för tonårsflickor på vägen mot femtio år av kaos och alla informationsföretags död är det svårt att inte bli lite småkåt, om än inte av tonårsflickorna. Nu ska jag gå och power-onanera.

xoxo Pelletsmaskinen

Har ni sett vad min kompis Niklas fått Sofi Fahrman, Aftonbladets modeskribent, att säga?

"
N: Att läsa en kvällstidning är som att stoppa huvudet i en mikrovågsugn i tio minuter. Man kommer ut alldeles mör, med en kokande känsla av sorg och förakt gentemot mänskligheten. Frågor på det?
S: Ja vad ska jag säga, det är ju jättesynd att du känner så. För min ambition är ju tvärtom, att du ska stoppa in huvudet i mikrovågsugnen och sedan känna att det här var ju lättsamt och kul. Att man ska ha fått lite inspiration.
"

Tänk igenom vad hon verkligen säger.

Det säger ALLT om några instanser av det moderna livet. Nämligen Aftonbladet, Sofie Fahrman, att idioti fortfarande är en utmärkt karriärväg, att inget ändrats sedan 2005 eller någonsin kommer att göra det, och att - som jag påpekat tidigare - ju mer idiotiskt, desto fler läsare.
(Remember: "Ingen har någonsin blivit fattig av att underskatta det amerikanska folkets smak". Nationalitet lätt utbytbart. Och nej, att något är elitistiskt kan i och för sig vara sant, det är däremot inget giltigt argument för att det skulle vara fel.)

Jag råkade inte hitta saken själv, utan läste det på den här utmärkta, icke kommenterbara, bloggen.

Nu kanske du säger "ja men det gör väl inget, låt dem som vill syssla med mode, syssla med mode, och inte tänka så mycket. Alla kan ju inte studera filosofi och sträva efter att vi ska leva ekologist. Webben och världen är ju jättestor och här finns plats för alla och blommorna blommar och nu är det vår. Släääääpp sargen!"

På det vill jag bara kontra med en lättsam liten film om exponentiell utveckling och allt det kan tänkas innebära. Nämligen att det inte alls finns plats för speciellt mycket. I alla fall inte som betyder något på ett större plan. I alla fall inte just nu.
Ingen av Sofis läsare lär ta sig igenom filmen, så jag oroar mig inte för kritik.

/P

PS. Bloggen som åsyftas i rubriken är den från tidigare inlägget Hädanefter kommer det aldrig att stå något av vikt här (Döh, har det någonsin gjort det?): http://matildasfikarum.wordpress.com
Anledningen till att hon fick sig en känga var framför allt att hon uppenbarligen är så mycket smartare än sin blogg. Hon kanske inte har bättre smak, men studera litteraturtipsen. Sedan är det även uppenbart att bloggen är smartare än sina läsare. Men det är ju inte hennes fel. Och vem är jag att (be)döma smak? DS.

... än så här.

/P

Nu vill jag säga massor med saker på en gång. Ska försöka bryta ner det.

Musik - en diskret revolution som ger smygbooner.
Engelska draken The Guardian har satt samman en lista med 1000 låtar man inte får missa. Den är uppdelad i sju underavdelningar:
Kärlek (briljant, så klart!)
Hjärta/smärta (en given kategori för mig va? Jodå, men mycket är lite för välkänt.)
Människor och platser (har inte hunnit kika så mycket.)
Sex (kanske inte riktigt porno enough för en eklektiker som jag.)
Protestlåtar (lysande, mycket magi som jag missat.)
Livet och döden (den här kategorin satte de samma bara för att jag bad dem. Googla megalomani.)
Partylåtar (alldeles för välkända grejer överlag, inte så spännande.)

Så långt allt gott och väl. Det nya, som inte känns 1996, är ju förstås att de flesta låtar har en direktlänk till Spotify.
Just detta, att peka direkt på lyssningsbar musik är senaste halvårets största revolution.
Visst, vi har hört alla låtar vi velat tidigare också, ni vet hur. Men det har varit olagligt att peka direkt på dem. Åtminstone i ett format som inte varit direkt plågsamt (typ youtube eller last.fm.) Alltså har det bara skett i privata, slutna nätverk. Nu kan helt plötsligt en av världens mest kända tidningar plocka fram sina muskler och visa var skåpet ska stå. Ganska mycket bättre än någon 17-åring på undergroundrussia.ru någonsin kunnat göra.

Spotify och Sverige - en dubbelvolt med halv skruv.
Vill ju inte vara nationalist, men visst blir man lite smygstolt. Jag tror att Spotify-utvecklarna befinner sig bara ett steg bort från min närmaste bekantskapskrets, så jag kan hälsa direkt - bra jobbat flickor och pojkar!

Gårdagen - ett tack från kroppen, världens kortaste restaurangrecension och ba så sjukt mycket mys.
I går var den enskilt bästa dag jag upplevt sedan det tog slut med Lisa den 7 november. Solen lyste, jag träffade min tidigare bästa tjejkompis S (internetblyg!) och promenerade halva Söder runt.
På väg att träffa henne gick jag över Västerbron och kände hur en oprovocerad, bubblande glädje höll på att ta över min kropp. Allt kändes bara så toppen. Måste ha sett ganska fånigt ut med en wannabe hipster gubbungdom som går omkring för sig själv och fnissar. Men det bjuder vi på.

Jag tror att rökningen är förklaringen till lyckan. Alltså icke-rökningen. Nu har jag inte rökt på 9 dagar 12 timmar och 50 minuter. Jag tror att min kropp tackar mig genom att skänka lite glädje till en behövande.

Efter att jag kramat S bye bye, träffade jag mysgänget för dubbelt parkhäng med mellanliggande uterestaurangbesök. Maten på Mississippi in var toppen, men servicen numera så dålig att man inte stod ut. Trist att se ett ställe man älskade för typ två år sedan gone down. Dit går jag inte igen.
Sedan drack vi öl och lite vin och en blå fisken (ja, mera godisshots för gamlingarna!) och så var jag ändå hemma klockan halv tolv. Oslagbart.

/P

Helt ärligt. Ju fler läsare du har, desto sämre blogg. Här är beviset. Hur kan man få fjorton kommentarer på det? (Men egentligen är jag nog bara avundsjuk.)

Jag ska nog också bli lite mera lättsam ...

/P

Om man är intresserad av öppenhet, offentlighet och medborgarbestämmande,
bör man läsa det här, med tillhörande länkar.

/P

Min väninna från franskan i åttan/nian har en elvaårig son med cancer. Så fasansfullt hemskt. Men när man läser bloggen skrattar man som en galning och gråter som Lilleskutt. Om vartannat. Jag länkar inte, för det känns lite för privat, men av er som läser här och vet vem jag talar om, missa inte.

/P

Två gånger senaste veckan har jag försökt dra Friskis & Svettis-kortet i läsaren på jobbet och inte fattat varför det inte funkar. Två gånger den här veckan har jag stått med passerkortet till jobbet utanför min lägenhet och letat efter kortläsaren. Av de senaste 17 dagarna har jag tränat 13. Av de senaste sju dagarna har jag tränat .. sju. Under de senaste sju dagarna har jag rökt noll cigaretter. Jag är en tankspridd men hurtig person just nu.

/P

Man kan ju tycka att det är väldigt bra att få tillbaka sitt luktsinne. Det – kan jag meddela – är det inte alltid. Här är två saker som inte luktar speciellt angenämt, som rökaren till hög grad skonas från. Hundbajs. Ostädade toaletter.
Inte heller tandtrådningen är alltid lika angenäm längre.

/P

I början är man så taggad. Nu ska jag aldrig mer röka, min kropp ska bli min borg. Ointaglig. Immun mot varje angrepp från rynkig hy, muterade celler eller allvarlig skada för hälsan.

Jag har lätt för att göra något positivt av det som är svårt, det som gör ont. En förmåga som min kropp, gissningsvis, utvecklat eftersom det då och då varit svårt, gjort ont.
Så när abstinensen sätter in tänker jag sadotankar och njuter. "Ja du, plåga på, mig kan du aldrig bryta igenom."

Efter några dagar, det vill säga idag, byts det fysiskt jobbiga ut mot något faktiskt ännu värre. Som inte går att försvara sig mot med positiva sadotankar.
Det är som ett stort svart hål, fyllt med negativ energi som suger åt sig allt som skulle vara positivt. Det är dessutom så subtilt att det knappt märks. Det svarta hålet ger inte upphov till spasmer, ryckningar eller kramper. Inte heller gör det en irriterad, arg eller aggresiv. Bara uppgiven och tungsint.

Jag försöker att skratta bort det, drar fler dåliga skämt än vanligt. Det funkar i korta stunder. Men det jag egentligen vill är att föra upp en stor japansk – synnerligen vass – förskärare rakt upp i rektum, så att jag får något konkret att koncentrera mitt sorgsinne på. Något som gör riktigt ont, inte detta krypande obehag.

Det fina är ju att även detta tillstånd går över. Nu kör vi!

/P

Vad säger ni som kan något om reklam? Visst blir man sugen?
På att snatta, ja. På att köpa? Vet inte. Ica Mathörnan, Karlbergsvägen 46.

/P

Det går ganska bra med sluta rökandet. Jag har inte fått några allvarliga blackouter, inte fallit i koma, trans eller gått in i evigt vanvett. Stundtals har det varit – och är – lite svårt att koncentrera sig, ibland har det känts som tårar på kinderna.
Men härom dagen slog jag sönder ett glas och lyckades direkt samla ihop mig och inte svära.

Jag har inte tjuvrökt eller tuggat nikotintuggummi eller så. Det känner jag mig nöjd med. Och nu har jag klarat fem och en halv dag. Säg att jag är bra! (Inte för att jag behöver det för att klara uppgiften, utan för att jag blir glad.)

Värst just nu är knät. Det gör ont när jag går. Och nej, det är inte cancer som jag skrev lite skojsamt tidigare. I mina hopplösa försök att bli en av de starka pojkarna har jag helt enkelt tagit i för hårt i "räta ut benet"-maskinen och fått en smärre bristning i något muskelfäste runt knäskålen.

Näst värst är lägenheten. Den är stökig.

Positivast är att jag samlade mod till mig och gick till näst högsta chefen och framförde mina önskemål igår. "Ni behöver mig, så jag tycker att du ska söka hitta en mera permanent lösning för mig", sa jag. Bra va!
Han sa att han skulle titta på det och skicka ut mejl om vilka behov som fanns till sommaren. Vi får se.

Njut nu av solen, ungdomar!

/P