54 veckor per år
Godmorgon. Sedan jag slutade röka har mitt sömnbehov minskat med mer än en timme per natt. Plus att jag somnar direkt. Året fick just två extra veckor!
/P
/P
Inne på Hennes kan alla se dig gråta, inte som i rymden
I min lilla låda vad påverkad man blir av nikotin! Det är nog ganska svårt att förstå för någon som inte varit beroende, eller inte testat att ge upp beroendet. Nu har det ju gått så fantastiskt bra hittills, i en och en halv månad. Men sedan några dagar hittar jag inte riktigt alltid de där ljuspunkterna som jag så väl behöver.
Förra gången jag slutade röka hände det sig efter tjugo dagar att jag befann mig på Hennes & Mauritz, en stor svensk klädkedja mest frekventerad av ungdomar. Jag tror att jag skulle shoppa upp mig på billiga boxershorts. Sådana har de, HM.
Glad i hågen strövar jag fram mellan klädrack och skyltdockor, kryssar fram mellan drivor av eftermiddagsshoppande tonårsgäng, inte ont anandes. Och så plötsligt.
Börjar jag storgråta.
Och inte något lite sådär inombords som bara man själv märker, som på film när det är sorgligt. Nädu. Har snackar vi krokodiltårar som inte ens Lilleskutt skulle skämmas över.
Sprut sprut, passa dig, sprinklersystem i katastroffilm, jag kan jag också!
Och just då var jag inne i en period av själsligt lugn och relativ lycka. Smaskigt.
/P
Förra gången jag slutade röka hände det sig efter tjugo dagar att jag befann mig på Hennes & Mauritz, en stor svensk klädkedja mest frekventerad av ungdomar. Jag tror att jag skulle shoppa upp mig på billiga boxershorts. Sådana har de, HM.
Glad i hågen strövar jag fram mellan klädrack och skyltdockor, kryssar fram mellan drivor av eftermiddagsshoppande tonårsgäng, inte ont anandes. Och så plötsligt.
Börjar jag storgråta.
Och inte något lite sådär inombords som bara man själv märker, som på film när det är sorgligt. Nädu. Har snackar vi krokodiltårar som inte ens Lilleskutt skulle skämmas över.
Sprut sprut, passa dig, sprinklersystem i katastroffilm, jag kan jag också!
Och just då var jag inne i en period av själsligt lugn och relativ lycka. Smaskigt.
/P
T+ en månad och ett litet problem
Ja just ja, en månad rökfri idag. Men jag är så pass sjuk att det är svårt att känna någon glädje i firandet. Men att jag hade glömt bort det är väl ett bra tecken, gissar jag.
Det här blir den sista fula T+-rubriken på länge. Lovar.
Kanske blir det här det näst sista jag skriver på denna bloggen. Vi får se. Måste tänka igenom lite saker och får lov att återkomma. Men jag kommer att fortsätta skriva. Inte att oroa sig!
/P
Det här blir den sista fula T+-rubriken på länge. Lovar.
Kanske blir det här det näst sista jag skriver på denna bloggen. Vi får se. Måste tänka igenom lite saker och får lov att återkomma. Men jag kommer att fortsätta skriva. Inte att oroa sig!
/P
T+ fyra veckor banne mig exakt (om nu inte uppkopplingen blir *läs på norska* totalt fucketupp)
Det har varit svårt och tungt och besvärligt och hemskt, men det har också varit skönt och roligt att se att till och med jag tycks lyckas. Det har varit en hiskelig resa som ännu inte är över. Upp och ner. Men inte lika jobbig som jag var beredd på. Tre eller fyra gånger har jag till och med druckit alkohol. OCH ÄNDÅ INTE RÖKT. Fyra pelletsmaskiner i betyg till mig! Exakt just nu, fyra veckor efter rökstopp. På måndag får jag den femte och sista pelletsmaskinen. Jag har så väl förtjänat den. Och ändå är resan inte över. Värst hittills är att jag inte helt fått tillbaka min koncentration och hastighet i jobbet. Vi får hoppas att det kommer snart, för jag håller på att ledsna.
/P
PS. Hela dramat kring mitt rökstopp kan man nu ta del av under kategorien SLUTA RÖKA. Det har blivit ett antal inlägg ... DS.
/P
PS. Hela dramat kring mitt rökstopp kan man nu ta del av under kategorien SLUTA RÖKA. Det har blivit ett antal inlägg ... DS.
Världsfenomenal!
Jag alltså! Tre veckor rökfri! Personligt rekord på 13 år! Firar med chokladpraliner och ohämmad användning av utropstecken!
/P
/P
Att titta på tv kräver tålamod och hög pinsamhetströskel, saker jag saknar
Sitter och tittar på Debatt på tv. Dagens diskussion handlar om ... tv. Japp, borde vara intressant. Men det är hemskt. Jag står inte ut. Ungefär en gång i minuten går jag iväg till köket för att diska en panna eller så. Då slipper jag bilden men hör ljudet. Det är lättare att stå ut med. Janne Josefsson är en pellejöns men bättre idag än på länge, Peter Harryson har saker att säga men håller på att spricka inifrån, Annie Wegelius, programdirre på svt är sansad och inger lugn, Andreas Nordström, kritiker på Expressen är bättre i tv än i skrift (och notera, han är bättre än de flesta av sina konkurrenter i skrift) och bästa av alla hittills är, håll i hatten, Fredrik Virtanen.
Av pinsam tv blir jag så röksugen att jag jag måste ställa mig på händer och räkna nytvättade strumpor för att inte krevera. Men nu har jag åtminstone gjort det. Jag har hängt med. En liten stund i verkligheten. Puh, över.
Nu får jag lugnt ägna mig åt intressantare saker. Som att tänka på om vi är på väg mot Du sköna nya värld eller 1984. Eller som det tycks 2009, båda. Det får man i alla fall göra i sitt eget tempo.
/P
Tillägg. När ska tidningarna börja ta internetpublicering på allvar? Det är okej att göra misstag, men det är inte okej att bevara dem för evigt. Följande är en bild av – och en länk till – en av de fulaste särskrivningar jag sett, publicerad i maj i fjol. Om inte Expressen kan, hur ska man då kunna begära av någon annan? Skäms!
Kemi läraren (sic.). Sick.
Av pinsam tv blir jag så röksugen att jag jag måste ställa mig på händer och räkna nytvättade strumpor för att inte krevera. Men nu har jag åtminstone gjort det. Jag har hängt med. En liten stund i verkligheten. Puh, över.
Nu får jag lugnt ägna mig åt intressantare saker. Som att tänka på om vi är på väg mot Du sköna nya värld eller 1984. Eller som det tycks 2009, båda. Det får man i alla fall göra i sitt eget tempo.
/P
Tillägg. När ska tidningarna börja ta internetpublicering på allvar? Det är okej att göra misstag, men det är inte okej att bevara dem för evigt. Följande är en bild av – och en länk till – en av de fulaste särskrivningar jag sett, publicerad i maj i fjol. Om inte Expressen kan, hur ska man då kunna begära av någon annan? Skäms!
Kemi läraren (sic.). Sick.
T+ 13 dagar, 12 timmar, 72,0 kg och en tillönskan om en synnerligen behaglig påsk till er
Jag lyckas alltså sluta röka utan att gå upp ett gram i vikt. Åtminstone än så länge. Snartast tvärtom. Om tolv timmar har jag två veckor. Mitt rekord senaste 13 åren är 20 dagar i rad utan någon cigarett. Men om nu någon oroar sig för att jag skulle "falla dit" kan jag lugna er, gör inte det, det finns inte en chans. Och det beror inte på att en jättestark muskelbyggare på jobbet har hotat med att spöa skiten ur mig om jag börjar om, eller att receptionisten sagt att hon aldrig mer skulle tala med mig. Det beror bara på att jag bestämt mig.
Och jag kan vara ganska så bestämd ibland. Anyone who cares to disagree? Hahaha, tänkte nästan det.
Nu drar jag till Blåkulla i fyra dagar och lämnar www utan barnpassning. Och kom ihåg, även ägggggulan ska ätas upp ungdomar, även ägggggulan.
Glad påsk, mina läsare (ni är i sanning inte många, men ni är galet trogna)!
/P
Och jag kan vara ganska så bestämd ibland. Anyone who cares to disagree? Hahaha, tänkte nästan det.
Nu drar jag till Blåkulla i fyra dagar och lämnar www utan barnpassning. Och kom ihåg, även ägggggulan ska ätas upp ungdomar, även ägggggulan.
Glad påsk, mina läsare (ni är i sanning inte många, men ni är galet trogna)!
/P
En wannabe hipster gubbungdom går omkring och fnissar för sig själv
Nu vill jag säga massor med saker på en gång. Ska försöka bryta ner det.
Musik - en diskret revolution som ger smygbooner.
Engelska draken The Guardian har satt samman en lista med 1000 låtar man inte får missa. Den är uppdelad i sju underavdelningar:
Kärlek (briljant, så klart!)
Hjärta/smärta (en given kategori för mig va? Jodå, men mycket är lite för välkänt.)
Människor och platser (har inte hunnit kika så mycket.)
Sex (kanske inte riktigt porno enough för en eklektiker som jag.)
Protestlåtar (lysande, mycket magi som jag missat.)
Livet och döden (den här kategorin satte de samma bara för att jag bad dem. Googla megalomani.)
Partylåtar (alldeles för välkända grejer överlag, inte så spännande.)
Så långt allt gott och väl. Det nya, som inte känns 1996, är ju förstås att de flesta låtar har en direktlänk till Spotify.
Just detta, att peka direkt på lyssningsbar musik är senaste halvårets största revolution.
Visst, vi har hört alla låtar vi velat tidigare också, ni vet hur. Men det har varit olagligt att peka direkt på dem. Åtminstone i ett format som inte varit direkt plågsamt (typ youtube eller last.fm.) Alltså har det bara skett i privata, slutna nätverk. Nu kan helt plötsligt en av världens mest kända tidningar plocka fram sina muskler och visa var skåpet ska stå. Ganska mycket bättre än någon 17-åring på undergroundrussia.ru någonsin kunnat göra.
Spotify och Sverige - en dubbelvolt med halv skruv.
Vill ju inte vara nationalist, men visst blir man lite smygstolt. Jag tror att Spotify-utvecklarna befinner sig bara ett steg bort från min närmaste bekantskapskrets, så jag kan hälsa direkt - bra jobbat flickor och pojkar!
Gårdagen - ett tack från kroppen, världens kortaste restaurangrecension och ba så sjukt mycket mys.
I går var den enskilt bästa dag jag upplevt sedan det tog slut med Lisa den 7 november. Solen lyste, jag träffade min tidigare bästa tjejkompis S (internetblyg!) och promenerade halva Söder runt.
På väg att träffa henne gick jag över Västerbron och kände hur en oprovocerad, bubblande glädje höll på att ta över min kropp. Allt kändes bara så toppen. Måste ha sett ganska fånigt ut med en wannabe hipster gubbungdom som går omkring för sig själv och fnissar. Men det bjuder vi på.
Jag tror att rökningen är förklaringen till lyckan. Alltså icke-rökningen. Nu har jag inte rökt på 9 dagar 12 timmar och 50 minuter. Jag tror att min kropp tackar mig genom att skänka lite glädje till en behövande.
Efter att jag kramat S bye bye, träffade jag mysgänget för dubbelt parkhäng med mellanliggande uterestaurangbesök. Maten på Mississippi in var toppen, men servicen numera så dålig att man inte stod ut. Trist att se ett ställe man älskade för typ två år sedan gone down. Dit går jag inte igen.
Sedan drack vi öl och lite vin och en blå fisken (ja, mera godisshots för gamlingarna!) och så var jag ändå hemma klockan halv tolv. Oslagbart.
/P
Musik - en diskret revolution som ger smygbooner.
Engelska draken The Guardian har satt samman en lista med 1000 låtar man inte får missa. Den är uppdelad i sju underavdelningar:
Kärlek (briljant, så klart!)
Hjärta/smärta (en given kategori för mig va? Jodå, men mycket är lite för välkänt.)
Människor och platser (har inte hunnit kika så mycket.)
Sex (kanske inte riktigt porno enough för en eklektiker som jag.)
Protestlåtar (lysande, mycket magi som jag missat.)
Livet och döden (den här kategorin satte de samma bara för att jag bad dem. Googla megalomani.)
Partylåtar (alldeles för välkända grejer överlag, inte så spännande.)
Så långt allt gott och väl. Det nya, som inte känns 1996, är ju förstås att de flesta låtar har en direktlänk till Spotify.
Just detta, att peka direkt på lyssningsbar musik är senaste halvårets största revolution.
Visst, vi har hört alla låtar vi velat tidigare också, ni vet hur. Men det har varit olagligt att peka direkt på dem. Åtminstone i ett format som inte varit direkt plågsamt (typ youtube eller last.fm.) Alltså har det bara skett i privata, slutna nätverk. Nu kan helt plötsligt en av världens mest kända tidningar plocka fram sina muskler och visa var skåpet ska stå. Ganska mycket bättre än någon 17-åring på undergroundrussia.ru någonsin kunnat göra.
Spotify och Sverige - en dubbelvolt med halv skruv.
Vill ju inte vara nationalist, men visst blir man lite smygstolt. Jag tror att Spotify-utvecklarna befinner sig bara ett steg bort från min närmaste bekantskapskrets, så jag kan hälsa direkt - bra jobbat flickor och pojkar!
Gårdagen - ett tack från kroppen, världens kortaste restaurangrecension och ba så sjukt mycket mys.
I går var den enskilt bästa dag jag upplevt sedan det tog slut med Lisa den 7 november. Solen lyste, jag träffade min tidigare bästa tjejkompis S (internetblyg!) och promenerade halva Söder runt.
På väg att träffa henne gick jag över Västerbron och kände hur en oprovocerad, bubblande glädje höll på att ta över min kropp. Allt kändes bara så toppen. Måste ha sett ganska fånigt ut med en wannabe hipster gubbungdom som går omkring för sig själv och fnissar. Men det bjuder vi på.
Jag tror att rökningen är förklaringen till lyckan. Alltså icke-rökningen. Nu har jag inte rökt på 9 dagar 12 timmar och 50 minuter. Jag tror att min kropp tackar mig genom att skänka lite glädje till en behövande.
Efter att jag kramat S bye bye, träffade jag mysgänget för dubbelt parkhäng med mellanliggande uterestaurangbesök. Maten på Mississippi in var toppen, men servicen numera så dålig att man inte stod ut. Trist att se ett ställe man älskade för typ två år sedan gone down. Dit går jag inte igen.
Sedan drack vi öl och lite vin och en blå fisken (ja, mera godisshots för gamlingarna!) och så var jag ändå hemma klockan halv tolv. Oslagbart.
/P
2x2x17x13x7x7x7x0=0
Två gånger senaste veckan har jag försökt dra Friskis & Svettis-kortet i läsaren på jobbet och inte fattat varför det inte funkar. Två gånger den här veckan har jag stått med passerkortet till jobbet utanför min lägenhet och letat efter kortläsaren. Av de senaste 17 dagarna har jag tränat 13. Av de senaste sju dagarna har jag tränat .. sju. Under de senaste sju dagarna har jag rökt noll cigaretter. Jag är en tankspridd men hurtig person just nu.
/P
/P
Doft kan vara av två slag. God. Eller dålig
Man kan ju tycka att det är väldigt bra att få tillbaka sitt luktsinne. Det – kan jag meddela – är det inte alltid. Här är två saker som inte luktar speciellt angenämt, som rökaren till hög grad skonas från. Hundbajs. Ostädade toaletter.
Inte heller tandtrådningen är alltid lika angenäm längre.
/P
Inte heller tandtrådningen är alltid lika angenäm längre.
/P
Ge mig något vasst att ha i baken, please!
I början är man så taggad. Nu ska jag aldrig mer röka, min kropp ska bli min borg. Ointaglig. Immun mot varje angrepp från rynkig hy, muterade celler eller allvarlig skada för hälsan.
Jag har lätt för att göra något positivt av det som är svårt, det som gör ont. En förmåga som min kropp, gissningsvis, utvecklat eftersom det då och då varit svårt, gjort ont.
Så när abstinensen sätter in tänker jag sadotankar och njuter. "Ja du, plåga på, mig kan du aldrig bryta igenom."
Efter några dagar, det vill säga idag, byts det fysiskt jobbiga ut mot något faktiskt ännu värre. Som inte går att försvara sig mot med positiva sadotankar.
Det är som ett stort svart hål, fyllt med negativ energi som suger åt sig allt som skulle vara positivt. Det är dessutom så subtilt att det knappt märks. Det svarta hålet ger inte upphov till spasmer, ryckningar eller kramper. Inte heller gör det en irriterad, arg eller aggresiv. Bara uppgiven och tungsint.
Jag försöker att skratta bort det, drar fler dåliga skämt än vanligt. Det funkar i korta stunder. Men det jag egentligen vill är att föra upp en stor japansk – synnerligen vass – förskärare rakt upp i rektum, så att jag får något konkret att koncentrera mitt sorgsinne på. Något som gör riktigt ont, inte detta krypande obehag.
Det fina är ju att även detta tillstånd går över. Nu kör vi!
/P
Jag har lätt för att göra något positivt av det som är svårt, det som gör ont. En förmåga som min kropp, gissningsvis, utvecklat eftersom det då och då varit svårt, gjort ont.
Så när abstinensen sätter in tänker jag sadotankar och njuter. "Ja du, plåga på, mig kan du aldrig bryta igenom."
Efter några dagar, det vill säga idag, byts det fysiskt jobbiga ut mot något faktiskt ännu värre. Som inte går att försvara sig mot med positiva sadotankar.
Det är som ett stort svart hål, fyllt med negativ energi som suger åt sig allt som skulle vara positivt. Det är dessutom så subtilt att det knappt märks. Det svarta hålet ger inte upphov till spasmer, ryckningar eller kramper. Inte heller gör det en irriterad, arg eller aggresiv. Bara uppgiven och tungsint.
Jag försöker att skratta bort det, drar fler dåliga skämt än vanligt. Det funkar i korta stunder. Men det jag egentligen vill är att föra upp en stor japansk – synnerligen vass – förskärare rakt upp i rektum, så att jag får något konkret att koncentrera mitt sorgsinne på. Något som gör riktigt ont, inte detta krypande obehag.
Det fina är ju att även detta tillstånd går över. Nu kör vi!
/P
T+ fem och en halv dag, vikt 72,6 kg
Det går ganska bra med sluta rökandet. Jag har inte fått några allvarliga blackouter, inte fallit i koma, trans eller gått in i evigt vanvett. Stundtals har det varit – och är – lite svårt att koncentrera sig, ibland har det känts som tårar på kinderna.
Men härom dagen slog jag sönder ett glas och lyckades direkt samla ihop mig och inte svära.
Jag har inte tjuvrökt eller tuggat nikotintuggummi eller så. Det känner jag mig nöjd med. Och nu har jag klarat fem och en halv dag. Säg att jag är bra! (Inte för att jag behöver det för att klara uppgiften, utan för att jag blir glad.)
Värst just nu är knät. Det gör ont när jag går. Och nej, det är inte cancer som jag skrev lite skojsamt tidigare. I mina hopplösa försök att bli en av de starka pojkarna har jag helt enkelt tagit i för hårt i "räta ut benet"-maskinen och fått en smärre bristning i något muskelfäste runt knäskålen.
Näst värst är lägenheten. Den är stökig.
Positivast är att jag samlade mod till mig och gick till näst högsta chefen och framförde mina önskemål igår. "Ni behöver mig, så jag tycker att du ska söka hitta en mera permanent lösning för mig", sa jag. Bra va!
Han sa att han skulle titta på det och skicka ut mejl om vilka behov som fanns till sommaren. Vi får se.
Njut nu av solen, ungdomar!
/P
Men härom dagen slog jag sönder ett glas och lyckades direkt samla ihop mig och inte svära.
Jag har inte tjuvrökt eller tuggat nikotintuggummi eller så. Det känner jag mig nöjd med. Och nu har jag klarat fem och en halv dag. Säg att jag är bra! (Inte för att jag behöver det för att klara uppgiften, utan för att jag blir glad.)
Värst just nu är knät. Det gör ont när jag går. Och nej, det är inte cancer som jag skrev lite skojsamt tidigare. I mina hopplösa försök att bli en av de starka pojkarna har jag helt enkelt tagit i för hårt i "räta ut benet"-maskinen och fått en smärre bristning i något muskelfäste runt knäskålen.
Näst värst är lägenheten. Den är stökig.
Positivast är att jag samlade mod till mig och gick till näst högsta chefen och framförde mina önskemål igår. "Ni behöver mig, så jag tycker att du ska söka hitta en mera permanent lösning för mig", sa jag. Bra va!
Han sa att han skulle titta på det och skicka ut mejl om vilka behov som fanns till sommaren. Vi får se.
Njut nu av solen, ungdomar!
/P
Tre femtedelar är ganska nära hälften och det är extremt
I tretton års tid har jag varje gång jag lämnar hemmet kollat att jag har fem saker med mig. Plånbok, mobiltelefon (ok då, inte första tre åren just mobilen men ...), nycklar, cigaretttändare och ciggpacket.
Helt plötsligt är det bara tre saker som ska med. Det är en extrem omställning.
/P
Helt plötsligt är det bara tre saker som ska med. Det är en extrem omställning.
/P
!
Idag är den jobbigaste dagen hittills så jag springer omkring som det damp-barn jag är och pratar strunt med alla mina arbetskamrater och dricker te med bananer till och tuggar tuggummi och får inget vettigt gjort och har läst en tiondel av varje blogg jag normalt följer och önskar mig ett förlösande samlag i julklapp eller en ny cykel med minst tre växlar så kan jag dö nöjd sedan och i bakgrunden tjoar mina arbetsgrannar lite för högt så att ljudet tränger in och blir till ett stort svart hål i medvetandet. Sådeså!
/P
/P
Fan, nu har dom glömt att städa i hallen igen, dom jävlarna!
– Men Per, vem pratar du om? Det är inte så att du varit för upptagen med annat och inte hunnit städa och nu försöker skylla ifrån dig? Typ att du koncentrerat dig på att sluta röka och bara slängt sakerna i hallen som värsta tonåringen? Som tror att mamma ska komma och plocka upp? En slö slarver? Tänk efter nu!
– Jo, du har fan rätt. Sorry.
/P
71,9 kg, lite besviken och första dagen med stress
Jag trodde helt seriöst att alla min sömnprobs skulle vara borta med vinden så fort jag slutade röka. Men nix. Icke. Nej. I natt blev det en klassisk somna fem.
Så i eftermiddag blir det en klassisk Trötter. Lite besviken.
Vikten tycks inte stå i proportion till något annat än ... tja, lufttrycket eller nått. I alla fall inte matkonsumtion eller ämnesomsättning.
Nu måste jag få iväg bilderna till repron. Blä för stress utan nikokiko.
/P
Så i eftermiddag blir det en klassisk Trötter. Lite besviken.
Vikten tycks inte stå i proportion till något annat än ... tja, lufttrycket eller nått. I alla fall inte matkonsumtion eller ämnesomsättning.
Nu måste jag få iväg bilderna till repron. Blä för stress utan nikokiko.
/P
Tre är det magiska talet
Snart tre dagar utan cigaretter och hångel. Tre dagar med träning med ett knä som beter sig som vore det cancer. Tre dagar, tre nätter. Inga nötter, rätt mycket godis. En uppmuntrande kommentar på bloggen, fyra per sms, en per mejl, två via fejanmejl, ett gäng på fejanstatusen.
– You can do it!
– I know I can. Det är soft asså ba.
Sitter ofta på balkongen och tittar ut på motorvägen, som i gamla tider (för tre dagar sedan.) Man skulle kunna tro att det är självplågeri. Det är det inte. Jag trivs på den bullriga balkongen, även utan cigaretter. Fem minuter sedan in igen. Nu är det dags för det.
God natt, sömntutor.
/P
– You can do it!
– I know I can. Det är soft asså ba.
Sitter ofta på balkongen och tittar ut på motorvägen, som i gamla tider (för tre dagar sedan.) Man skulle kunna tro att det är självplågeri. Det är det inte. Jag trivs på den bullriga balkongen, även utan cigaretter. Fem minuter sedan in igen. Nu är det dags för det.
God natt, sömntutor.
/P
En intressant lördag, en trist rubrik
Ha, det har varit en intressant kväll.
Jag bestämde mig för att använda så lite ström som bara möjligt under Earth hour, så jag plåtade under skenet av stearinljus. Blev ganska intressant resultat. Se nedan. Den enda ström jag använde var det lilla lithiumbatteriet i kameran.
Men, när det hade gått 50 minuer blev jag tvungen att dra från hemmet, så då fick jag slå på huvudströmbrytaren i lägenheten för att inte maten i frysen skulle tina under natten. All annan ström var dock av.
Jag gick till gamla Ugglan, ni vet stället där jag fick 30-års-surprise-partaj, där man kan spela rundpingis – eller boule. Och det var lika fint som tidigare. Om inte finare.
En gammal frilanskontorskamrat hade styrt upp galleri med än vän. Typ sex sju fotografter projicerade sina bilder i urval på skärmar på väggen och det såg fantastiskt ut. Några var riktigt hög internationell klass. Minsann.
Sedan träffade jag Lisa, mitt magiska ex och vi sade några ord. Efter en stund kom jag på det ultimata testet.
Om jag kan umgås med mitt ex och se henne röka, samtidigt som jag är lite berusad (fyra öl), och inte behöver röka själv ... då kommer allt att vara lugnt för all framtid.
Vi stod och pratade två cigg på rad (ja, hon stod för båda) och hade mycket trevligt. Jag blev inte ens sugen. Tjoho.
Nu har jag inte rökt på två dygn, 3 timmar och 55 minuter. Det ni!
Här kommer första bilden på mina inköp från vintagemässan, plåtade i ljuset av stearinljus och enbart stearinljus. Fler kommer i morgon.
Oanvända skor av märket James, Frankrike, samt scarf utan märke från en butik som jag för ögonblicket inte hittar visitkortet från. Scarfen går i blått, silver och guld, bilden till trots.
/P
Jag bestämde mig för att använda så lite ström som bara möjligt under Earth hour, så jag plåtade under skenet av stearinljus. Blev ganska intressant resultat. Se nedan. Den enda ström jag använde var det lilla lithiumbatteriet i kameran.
Men, när det hade gått 50 minuer blev jag tvungen att dra från hemmet, så då fick jag slå på huvudströmbrytaren i lägenheten för att inte maten i frysen skulle tina under natten. All annan ström var dock av.
Jag gick till gamla Ugglan, ni vet stället där jag fick 30-års-surprise-partaj, där man kan spela rundpingis – eller boule. Och det var lika fint som tidigare. Om inte finare.
En gammal frilanskontorskamrat hade styrt upp galleri med än vän. Typ sex sju fotografter projicerade sina bilder i urval på skärmar på väggen och det såg fantastiskt ut. Några var riktigt hög internationell klass. Minsann.
Sedan träffade jag Lisa, mitt magiska ex och vi sade några ord. Efter en stund kom jag på det ultimata testet.
Om jag kan umgås med mitt ex och se henne röka, samtidigt som jag är lite berusad (fyra öl), och inte behöver röka själv ... då kommer allt att vara lugnt för all framtid.
Vi stod och pratade två cigg på rad (ja, hon stod för båda) och hade mycket trevligt. Jag blev inte ens sugen. Tjoho.
Nu har jag inte rökt på två dygn, 3 timmar och 55 minuter. Det ni!
Här kommer första bilden på mina inköp från vintagemässan, plåtade i ljuset av stearinljus och enbart stearinljus. Fler kommer i morgon.
Oanvända skor av märket James, Frankrike, samt scarf utan märke från en butik som jag för ögonblicket inte hittar visitkortet från. Scarfen går i blått, silver och guld, bilden till trots.
/P
Strömlösa shoppingvisioner utan hjärtklappning
Nu är det i runda svängar 30 minuter kvar tills "Jordtimmen". Jag har inte läst på så noga så jag kommer helt enkelt att slå av huvudströmbrytaren.
Jag tänkte ägna tiden åt att ta några fina stilleben av mina nya accessoarer inköpta på vintagemässan. Ett par skor som jag föll alldeles handlöst i kärlek med, en superlyxig scarf, två näsdukar oanvända i låda och ett ganska kitchigt skärp med fantastiskt spänne. Ni ska få se.
Hoppas att det är ok att förbruka ström från batterier mellan 20.30 och 21.30 bara ...
Sterarinljus kommer nog inte att ge nog ljus för de bilder jag tänkt mig, behöver blixt.
Annat. På bara 44 timmar utan nikotin har jag sänkt min normalpuls med 8–10 slag per minut. Ganska väntat. Men jag har också sänkt min uthållighetspuls med över 15 slag per minut. Det känns väldigt bra. Cyklade en halvtimme i bra fart med ordentligt motstånd på gymmet idag och kom inte upp över 133 i hjärtfrekvens på hela tiden. 150 brukar vara mitt normala.
/P
Jag tänkte ägna tiden åt att ta några fina stilleben av mina nya accessoarer inköpta på vintagemässan. Ett par skor som jag föll alldeles handlöst i kärlek med, en superlyxig scarf, två näsdukar oanvända i låda och ett ganska kitchigt skärp med fantastiskt spänne. Ni ska få se.
Hoppas att det är ok att förbruka ström från batterier mellan 20.30 och 21.30 bara ...
Sterarinljus kommer nog inte att ge nog ljus för de bilder jag tänkt mig, behöver blixt.
Annat. På bara 44 timmar utan nikotin har jag sänkt min normalpuls med 8–10 slag per minut. Ganska väntat. Men jag har också sänkt min uthållighetspuls med över 15 slag per minut. Det känns väldigt bra. Cyklade en halvtimme i bra fart med ordentligt motstånd på gymmet idag och kom inte upp över 133 i hjärtfrekvens på hela tiden. 150 brukar vara mitt normala.
/P
Självporträtt med ny randig skjorta
Självporträtt. Kan den här killen verkligen vara straight? Skjorta Velour, byxor Tiger,
skärp second-hand no-name, person rökfri.
/P
