Träning och tankar, en liten berättelse om att närma sig döden

För första gången på 17 år har jag tränat fem dagar i rad.

– Hur kändes det att skriva så?
– Tackar som frågar, satt just och tänkte på det. På ett sätt lite fint. Nu är man en medelålders herre som tar hand om sin kropp. Det var ... inte igår. Å andra sidan är det ju förstås lite vemodigt att göra något för första gången på sjutton år. Då gör man det ju antingen för första gånger eller är äldre än sjutton år. Gissningsvis betydligt äldre, om det är en vuxenaktivitet. Jag menar, det är ju sällan man gör något när man två år gammal och sedan väntar sjutton år, tills man är 19, innan man gör det igen. Vad skulle det vara? Dricka rabarbersaft kanske. Och betydligt äldre, betyder betydligt närmare döden. Det är lite vemodigt. Ungefär så satt jag och tänkte. Var det svar på frågan?

/P

Tre femtedelar är ganska nära hälften och det är extremt

I tretton års tid har jag varje gång jag lämnar hemmet kollat att jag har fem saker med mig. Plånbok, mobiltelefon (ok då, inte första tre åren just mobilen men ...), nycklar, cigaretttändare och ciggpacket.

Helt plötsligt är det bara tre saker som ska med. Det är en extrem omställning.

/P

!

Idag är den jobbigaste dagen hittills så jag springer omkring som det damp-barn jag är och pratar strunt med alla mina arbetskamrater och dricker te med bananer till och tuggar tuggummi och får inget vettigt gjort och har läst en tiondel av varje blogg jag normalt följer och önskar mig ett förlösande samlag i julklapp eller en ny cykel med minst tre växlar så kan jag dö nöjd sedan och i bakgrunden tjoar mina arbetsgrannar lite för högt så att ljudet tränger in och blir till ett stort svart hål i medvetandet. Sådeså!

/P

72,3 kg, en stilla undran från en okänd röst, ett försvarstal eller två och en bild som ska föreställa en besatt man

Fyra dygn och elva timmar! Och nu på förmiddagen saknar jag dem mer än någonsin. Men det går över och det vet jag.

– Jo, hej det är jag igen. Jag har legat och tänkt. Om det såg ut sådär i din hall, hur ser då resten av lägenheten ut?
– Nej, den är välstädad och i toppskick.
– Verkligen? Du har inte lämnat fyra objektiv från dina lilla fotosession och en ganska stor hög med godispapper på matbordet, inte diskat på fyra dagar och spritt ut dina tröstinköp över hela lägenheten och skapat ett ganska rörigt intryck?
– Nej, jag lovar!
– Kan du kanske ta en bild och bevisa det?
– Ja, asså, jag måste rusa till jobbet nu, men sen, jo jo asså ... jag lovar.

Här är en bild av mina länkar och anteckningar till TED-föreläsningar. Jag är ganska obsessed. Jag vet inte om någon har klickat på någon av mina länkar, om någon annan överhuvudtaget tycker att det är spännande? För mig har det varit den största upptäckten i år. Det känns som att man får umgås med de smartaste i hela världen.

Jag är ganska bra på att gå in ordentligt för något, när jag går in för något.
Ordentligt.
Första tredjedelen av första sidan, samt sista en och en halv sidan
är presenterade på bloggen. Resten är godbitar jag sparat. Dåliga eller
ointressanta föreläsninga har jag lämnat åt sitt öde.

/P

Antingen blir man smart av att se det här, eller så rör det till saker och ting. Jag har, helt ärligt, ingen aning

Wow wow, såja såja, ta det lugnt nu, bruden! Chilla!

Först förklarar hon pedagogiskt vad mörk materia är, och hur man kan veta att den finns. När man har tappat hakan och börjat fatta att ja, kanske är du och dina polare ganska clever, går hon så vidare till mörk energi. Då blir det genast lite... hm, svårare. Att förstå.


Men ungefär så här. Eftersom vi kan räkna ut att rummet i sig själv expanderar i universum, och har lyckats bevisa, i motsats till vad man trodde, att ökningen av rummet accelererar, måste det finnas en energi, som vi inte vet vad det är - bara matematiskt bevisad - som står för denna acceleration. Eller nåt sånt.

Denna energi står för 75 procent av allt som existerar i universum. Alltså, av ALLT som finns, vet vi inte vad sjuttiofem procent är. Över. Huvud. Taget.

 

Kanske kan en matematiskt beräknad ny partikel förklara saken. Kanske kan en del försvunnen energi i de senaste partikelacceleratorerna bli beviset. Men försvunnen energi är det, tyvärr, gott om i modern fysik - http://www.ted.com/index.php/talks/patricia_burchat_leads_a_search_for_dark_energy.html

/P


Tillägg: Om ni fixade den där, är det här nästa:
http://www.ted.com/index.php/talks/brian_greene_on_string_theory.html
Äntligen en grafiskt tjusig förklaring av stringteori! Faktiskt ganska enkel att förstå. Tror jag. Men man måste acceptera tio extra dimensioner.

/P

Tillägg 2: Och sedan tittar man på en skojig och lite småfånig kille från Manchester som förklarar resten, inklusive partikeln som saknades i första historien - http://www.ted.com/index.php/talks/brian_cox_on_cern_s_supercollider.html

/P

Tillägg 3: Den här killen är sorgesamt nog den sämsta föreläsaren av de fyra. Det gör det hela ... ganska svårt.
Han gillar i alla fall inte stringteorin - han gillar corallrev och att surfa - men använder samma byggstenar. Till exempel vår vän den okända partikeln från tidigare föreläsningar.

I den här killens universum finns det 244 dimensioner och de ser ut så här, matematiskt (jepp, det fina är den matematiska formeln under representerad grafiskt. Ringarna representerar de områden där det borde finnas partiklar eller krafter, som vi ännu inte hittat. De två vita prickarna är partikeln från föregående exempel.):


http://www.ted.com/index.php/talks/garrett_lisi_on_his_theory_of_everything.html

/P

Fan, nu har dom glömt att städa i hallen igen, dom jävlarna!



– Men Per, vem pratar du om? Det är inte så att du varit för upptagen med annat och inte hunnit städa och nu försöker skylla ifrån dig? Typ att du koncentrerat dig på att sluta röka och bara slängt sakerna i hallen som värsta tonåringen? Som tror att mamma ska komma och plocka upp? En slö slarver? Tänk efter nu!
– Jo, du har fan rätt. Sorry.

/P

71,9 kg, lite besviken och första dagen med stress

Jag trodde helt seriöst att alla min sömnprobs skulle vara borta med vinden så fort jag slutade röka. Men nix. Icke. Nej. I natt blev det en klassisk somna fem.
Så i eftermiddag blir det en klassisk Trötter. Lite besviken.

Vikten tycks inte stå i proportion till något annat än ... tja, lufttrycket eller nått. I alla fall inte matkonsumtion eller ämnesomsättning.

Nu måste jag få iväg bilderna till repron. Blä för stress utan nikokiko.

/P

Tre är det magiska talet

Snart tre dagar utan cigaretter och hångel. Tre dagar med träning med ett knä som beter sig som vore det cancer. Tre dagar, tre nätter. Inga nötter, rätt mycket godis. En uppmuntrande kommentar på bloggen, fyra per sms, en per mejl, två via fejanmejl, ett gäng på fejanstatusen.
– You can do it!
– I know I can. Det är soft asså ba.
Sitter ofta på balkongen och tittar ut på motorvägen, som i gamla tider (för tre dagar sedan.) Man skulle kunna tro att det är självplågeri. Det är det inte. Jag trivs på den bullriga balkongen, även utan cigaretter. Fem minuter sedan in igen. Nu är det dags för det.
God natt, sömntutor.

/P

Tre utmärkta förslag

Nu föreslår jag att något av följande händer i mitt liv:
a) någon ringer och ber om att få hångla litet.
b) någon ringer och ber att få trösta en nybliven icke-rökare meddelst lite kramar.
c) någon hör av sig och känner sig lite pilsk, vill bli bjuden på morotsschnitzlar till middag och tar med sig en flaska Bordeaux.

/P

Lite mera gammalt mode

Bilderna är tagna i Studio stearinljus, Kungsholmen, Stockholm.


Scarf.


Skor, James.


Skärp.


Näsdukar.

Foto: Pelletsmaskinen
Styilist: Boyfriend in a coma
AD: Tummen
Traffic: Nejdu Adfree
Tack till Vintagemässan, vår 09

/P

En intressant lördag, en trist rubrik

Ha, det har varit en intressant kväll.

Jag bestämde mig för att använda så lite ström som bara möjligt under Earth hour, så jag plåtade under skenet av stearinljus. Blev ganska intressant resultat. Se nedan. Den enda ström jag använde var det lilla lithiumbatteriet i kameran.

Men, när det hade gått 50 minuer blev jag tvungen att dra från hemmet, så då fick jag slå på huvudströmbrytaren i lägenheten för att inte maten i frysen skulle tina under natten. All annan ström var dock av.

Jag gick till gamla Ugglan, ni vet stället där jag fick 30-års-surprise-partaj, där man kan spela rundpingis – eller boule. Och det var lika fint som tidigare. Om inte finare.
En gammal frilanskontorskamrat hade styrt upp galleri med än vän. Typ sex sju fotografter projicerade sina bilder i urval på skärmar på väggen och det såg fantastiskt ut. Några var riktigt hög internationell klass. Minsann.

Sedan träffade jag Lisa, mitt magiska ex och vi sade några ord. Efter en stund kom jag på det ultimata testet.
Om jag kan umgås med mitt ex och se henne röka, samtidigt som jag är lite berusad (fyra öl), och inte behöver röka själv ... då kommer allt att vara lugnt för all framtid.
Vi stod och pratade två cigg på rad (ja, hon stod för båda) och hade mycket trevligt. Jag blev inte ens sugen. Tjoho.

Nu har jag inte rökt på två dygn, 3 timmar och 55 minuter. Det ni!

Här kommer första bilden på mina inköp från vintagemässan, plåtade i ljuset av stearinljus och enbart stearinljus. Fler kommer i morgon.


Oanvända skor av märket James, Frankrike, samt scarf utan märke från en butik som jag för ögonblicket inte hittar visitkortet från. Scarfen går i blått, silver och guld, bilden till trots.

/P

Strömlösa shoppingvisioner utan hjärtklappning

Nu är det i runda svängar 30 minuter kvar tills "Jordtimmen". Jag har inte läst på så noga så jag kommer helt enkelt att slå av huvudströmbrytaren.
Jag tänkte ägna tiden åt att ta några fina stilleben av mina nya accessoarer inköpta på vintagemässan. Ett par skor som jag föll alldeles handlöst i kärlek med, en superlyxig scarf, två näsdukar oanvända i låda och ett ganska kitchigt skärp med fantastiskt spänne. Ni ska få se.
Hoppas att det är ok att förbruka ström från batterier mellan 20.30 och 21.30 bara ...
Sterarinljus kommer nog inte att ge nog ljus för de bilder jag tänkt mig, behöver blixt.

Annat. På bara 44 timmar utan nikotin har jag sänkt min normalpuls med 8–10 slag per minut. Ganska väntat. Men jag har också sänkt min uthållighetspuls med över 15 slag per minut. Det känns väldigt bra. Cyklade en halvtimme i bra fart med ordentligt motstånd på gymmet idag och kom inte upp över 133 i hjärtfrekvens på hela tiden. 150 brukar vara mitt normala.

/P

Självporträtt med ny randig skjorta


Självporträtt. Kan den här killen verkligen vara straight? Skjorta Velour, byxor Tiger,
skärp second-hand no-name, person rökfri.


/P

73,5 kg, vädret får inte godkänt, det svärs och lever rövare, men allt är egentligen ganska mysigt

Det kostar runt ett kilo att ha matorgie. Jag åt tre middagar igår/i natt. Spenat med light-crème fraiche-sås till fullkornspasta x2 och rågmackor med räkor och ägg (javisst, nyttiga grejor, men ändå) (och javisst, jag äter numera räkor nästan på heltid, trots att jag har kvar mina vegoideal.) Sedan tryckte jag en påse popcorn, mindre nyttigt.

Var det någon annan än jag som tyckte att vädret inte var speciellt vänskapligt igår? Hur man än vred och vände sig, var det gråslemmig snöstorm rakt in i ögat – utan att det ens snöade speciellt mycket.
Inte fan är det särdeles mycket mer festligare idag.

Är det någon annan än jag som noterat att svordomarna gått upp med tusentals procent i bloggen sedan ungefär ett dygn tillbaka?

Är det någon annan än jag som faktiskt klarar sig utan cigaretter? Det här är magi.

Nu ska jag raka mig, så att jag kan bli fin på bild.

/P
 

T+24h, allt under kontroll

Tjo-fucking-ho, jag klarade första dygnet!
Fyra dygn kvar innan fas två (som består av tristess och värdelöst liv, men inte är fysiskt jobbiga.)

Om någon vill följa med mig på vintage-mässa på AG imorgon, just holler at me. Runt lunchtid typ.

/P

Snart ett dygn och en konstig sak på (helt jävla) fel ställe

Okej, nu kom jag in i en fas där jag är hungrig var nionde minut. Men det är inget jätteproblem. Om en och en halv timme har jag klarat ett helt dygn utan nikotin. Fyra guldstjärnor till mig!

Jag kan berätta en kul, om än lite strange och pinig grej som hände för några dagar sedan, men som jag inte vågat berätta om. Jag satt och duschade (ja, jag sitter oftast, utom när jag är stressad) och så var jag klar och började torka mig. Men då kände jag liksom att det satt fast något platt och konstigt mellan skinkorna.
Whut the fuck!?, var min första tanke och jag hann bli småfreakad i typ tre sekunder.
Sedan fick jag loss det platta och konstiga. En femtioöring. Förstås.
Men var kom den ifrån, och hur länge har den suttit inklämd där?

/P

Lite för lätt och ny fin skjorta

Jag förstår inte!
Det går alltså så oförskämt bra. Kanske har kroppen förstått att jag är så taggad att den inte har en chans. Det blir inget! Så den orkar inte ens tigga.
Kanske får jag mera motstånd i morgon. Vem vet?

Jag har köpt en fin skjorta på Velours utförsäljning. 300 kronor. Den känns väldigt sextiotal. Med ränder på tvärsen i svartgrönt och vinröd. Kanske kommer det helkroppsbild med ansikte och allt. Jag känner mig glad och nyfiken. Vi får se.

/P

T+15h40min

Andas tungt, tjugo minuter kvar, sedan får jag gå och träna och då kommer det att lätta lite.
Bit ihop, ta en tugga ur det sura äpplet, ta några steg ur askan i elden, låt bägaren rinna över som pricken över i:et.
Vi ses på andra sidan.

/P

Nytt stycke i livet men inte i texten

Nu har jag ätit lunch och då var det jobbigt i .... ja, det är typ jobbigt nu. Men jag tröstshoppade en sportvinterjacka på lunchen. Det var onödigt men lite bra. Den är från Tuxer och efter att jag gjort statistikrapporter om sportbranschen i över en månad i början av årets så vet jag att Tuxer håller en kvalitet strax under medel för konfektionsleverantörer i sportvärlden. En ganska skräpiga jacka med andra ord, men jag kommer ju bara att använda den en eller två gånger per år. Och så kostade den bara 300. Svamlar jag? Oh, ack, ja, jag babblar och pladdrar. Tar fokus från något annat. Svamlar vidare. Nytt stycke? Nej för fan! Istället en punkt. Punkt.

T+11h20min, 72,2 kg, glad i hågen

Än så länge går det bra. Morgonritualen var lite svår, men som tur är har jag noterat att kaffe är bra. Tidigare trodde jag att kaffe (tillsammans med tex whiskey, stunden efter måltider, stunden efter sex, öl, alkohol överhuvudtaget, båtåkning, etc) tillhörde en av sakerna i livet som man var tvungen att "återta". Det vill säga avidentifiera, avassociera från kopplingen till rökning. Så var inte fallet. Kaffe kan tvärtom dämpa röksuget.

Lite nervös är jag fortfarande, men ännu mer peppad och lycklig faktiskt. Jag ska ALDRIG MER RÖKA EN CIGARETT.

Om en stund kommer jag att börja störa mig på damen på jobbet som heter Ia och pratar för högt, för besvärligt och med gävledialekt. Det blir svårt att stå ut med, men jag har ett par feta hörlurar som skärmar av det mesta, dock inte Ia.

Tänker bara jobba till fyra idag. Sedan ska jag träna det första av sju pass som är inplanerade. Det blir bål, ben idag; axlar, kondition lördag; bröst, armar front söndag; kondition måndag; mage, armar baksida tisdag och lätt röndsmörjning all around onsdag och torsdag. Sedan två dagar vila.

Nu ska jag rita ett omslag till mitt magasin. Rita betyder layouta, "dra upp generella linjer för" utseendet, på vårt fikonspråk.

Håll nu upp hakan och se er själva stolt i spegeln, ungdomar!

/P

T-10 minuter

Nu ska jag röka min sista cigg.

/P

T-5h30min, sedan är livet slut

Åtminstone kommer det att kännas så. I typ två veckor. Men det fina är ju att det går lättare och lättare. Efter ungefär fem dagar brukar man kunna tänka på annat än saknaden, även när man inte är fullt upptagen, helt inne i något. Om ni förstår. (Ja, jag vet för jag har gjort fyra seriösa försök att sluta röka tidigare!)

Den här filmföreläsningen bara måste ni se, den är inte så vansinnigt imponerande i början, men på slutat tappar man hakan till fotknölarna. Imponerande skit.
Om hur celler fungerar, animerat - http://www.ted.com/index.php/talks/david_bolinsky_animates_a_cell.html

/P

Fint på jobbet

Se så fina påskliljorna har blivit på bara ett dygn!


Påsklilja (Narcissus av familjen Amaryllidaceae). Ursäkta
bildkvalitén, fick låna en värdotelefon av min jobbgranne.

/P

Planering

Övergripande mål för de kommande sex månaderna
* Bli nikotinfri och uppnå 95-procentigt välbefinnande i detta nya tillstånd. Måldatum 1 juli.
* Skapa total regelbundenhet ("total" visavi mig själv, ej ref. till andra subjekt) vad gäller mat, träning, dygnsrytm. Tidsperiod ospecificerad inom halvårsplaneringen.
* Från augusti: Återfå intresset för romantik.
* Skaffa en stabil arbetssituation. Hela perioden.
* Fortsätt återknyta kontakt med personer som bevisligen tillför gott.

Konkreta uppgifter att genomföra
* Gör båten redo för sjösättning. Slutdatum 26 april.
* Sälj av oanvänt bråte. Börja på bloggen och blocket.
* Ta 75 kilo i bänkpress och göra 14 "pull ups", stabilisera kroppsvikt kring 70 kilogram.

/P

Definitionen av avundsjuka

Annika på marknadsavdelningen verkar vara så sjukt populär. Det vill jag också vara. Kan det inte komma en hel vagn med spännande lådor som det står Layoutavdelningen, Per på? Det skulle göra mig så glad så glad. Oavsett innehåll.


En del arbetare är mer poppis än andra.

/P

Ett steg närmare

Nu hände det en bra grej, inte så bra som jag hade hoppats, men ändå bra. Den där saken som jag inte skulle ropa hej innan jag var över bäcken tidigare i bloggen. Jag fortsätter att inte ropa hej, men nu är jag åtminstone halvvägs över bäcken. Och nej, det är varken jobb eller romans, men jag säger inget mer just nu.
Sedan kan jag – så att ni inte dör av cliff hanger-spänning – meddela att jag kommer att berätta. En vecker dag. Eller mulen.

/P

72,4 kg, en solig förmiddag två dagar innan rökstopp

Ganska nöjd, hade hoppats på under 72, men ändå. Det är bara sex kilo mer än när jag var 18 och sprang 800 meter på ganska precis 2.00.4 minuter.
Då var jag lite ledsen att jag inte tog mig under två minuter. Jag tror att jag var god för kanske 1.57, 1.58, men när jag var som allra bäst, då tävlade jag inte, för jag var så less på att springa att jag höll på att krevera. Flickor och rock'n'roll var roligare. Om man säger så.
Jag har en plan på att utmana Erik i sommar. Vi bryter oss in på Stadion en sval sommarnatt med var sitt tidtagarur och klockar två varv.
Sedan får han utmana mig på en längre sträcka, som han nog är bättre på.
72,4 är nära 4,5 kilo under min toppnotering, så lite nöjd är jag i alla fall, 176 centimeter lång. Drömmen är 70.

Nu vet ni det.

/P

I morgon är det invägning

Tre månaders väntan är över. Idag hittade jag en personvåg som matchade mina kriterier. Ganska snygg, sjukt billig och en produktkvalitet som lämnar en del i övrigt att önska (vad kan man förvänta sig för 89 kronor på Överskottsbolaget? Jag fick leta igenom sex kartonger innan jag hittade ett exemplar som inte var repat redan på förhand.) Jag har testat att den fungerar och kan säga redan nu (med dunjacka, jeans, plånbok, mobiltelefon, skrammelmynt och skor) att den verkar vara en glädjemaskin. Verklig invägning sker i morgon bitti. Jag kommer inte att bespara er några detaljer.

/P


No name-skräp från ÖB, tillverkad i ... tada ... framgår inte.

Något jag saknat finns men jag visste inte om det men nu gör jag det tjoho

Spotify är mer avancerat än man kanske kunde tro. Bland annat finns betydligt bättre genresökning än vad de skyltat med hittills. Läs mer här.

/P

Nikotin: T -2 dagar, 3 timmar

Vilken träningsserie jag har! Sex gånger på åtta dagar. Jag är galen. Eller börjar bli det. Men det fina är ju att jag blir smartare, piggare och mindre deppo av hela grejen.
Från fredag, då livet som vi känner det är tänkt att vara över för evigt, tänker jag träna sju dagar i rad. Efter det torde den värsta fysiska abstinensen vara över.

/P

Mycket allmänt

När jag ska skriva personligt måste jag tänka väldigt mycket på vad jag skriver, så att jag inte ångrar mig och vill ta tillbaka. Just nu orkar jag inte tänka, så det blir väldigt allmänna reflektioner. Det kan vara lite kul, men är oftast inte så spännande.
Nu är ju bloggen delvis en slags dagbok, ett sätt för mig att kunna titta tillbaka och se hur tankarna gått på sistone, så ni får stå ut med att tankarna inte är ... mycket till tankar.

Jag har världens stökigast skrivbord på jobbet. I min värld ska det vara så. Städa gör man mellan projekten. Nu ligger det cirka 14 kilogram med papper utspritt. Men mitt bland dem står en vas med tio fina, ännu inte utsprungna, påskliljor. Daffodils, mina favoriter! Rakt snott av Morrissey, min favorit. Jag har även börjat omvärdera hans senaste skiva, som jag i bloggens hittills mest kryptiska inlägg dissade för ett tag sedan. Den är faktiskt bra, Years of refusal.
Men idag är det El Perro del Mar som gäller.

/P

Människan en levande vindflöjel, vissa mer än andra

Rökare och seglare är klart bäst på att att känna varifrån det blåser. Och då menar jag rent bokstavligt. Seglare av naturliga skäl, det går snabbare framåt om du vet vad du håller på med. Rökare har det i ryggmärgen efter att många många gånger försökt tända när det blåser. Titta på oss, vi vänder oss som en vindflöjel, helt automatiskt, på graden rätt med ryggen mot vinden.
Bäst på att känna vartåt det blåser tycks barnfamiljer och blivande föräldrar vara. Men då snackar vi mera överförd betydelse, metaforiskt. Ingen annan grupp människor förändrar sina vanor så snabbt när trenderna i samhället förändras. Säger någon att vi är fattiga, slutar de blivande föräldrarna genast reproducera sig. Och barnfamiljerna knyter igen säcken så hårt att inte ens tioöringarna kan ramla ut.

/P

Tydliga instruktioner

Jag inser att det inte är något megaflow i bloggen just nu. Det är mycket och roligt på jobbet för närvarande. Jag gör en bilaga till ett magasin som någon tidigare gjort med vänster hand. Jag jobbar med båda händerna och då blir det generellt lite bättre. Dessutom har jag stor frihet. Några sidor kommer till och med att platsa i min mapp, tror jag.

Under tiden föreslår jag att du installerar firefox-tillägget All-in-one gestures, om du inte redan gjort det, och programmerar dina egna små figurer för att få saker att hända. Till exempel höger-ner för att gå längst ner på en webbsida, som jag har. (Det är en liten startsträcka att komma igång, säg en kvart, sedan tror jag att du kommer att vara fast för livet, jag är det.)

Sedan går du hit, använder din lilla figur och läser om hela bloggen från början. Du kan ha missat något väsentligt. Haha.

/P

Den sista engelska rosen

Äntligen! ... finns Pete Dohertys nya singel på Spotify. Årets låt. Det bästa musikstycke som kommer i år. 2009 års finaste komposition. Det vackraste som framförs sista året innan decennieskiftet. Garanterat!

The Last of the English roses

/P

Två personer som inte borde dyka upp, dyker upp och börjar fnittra

Jag drömde att Magnus E och Carina kom och hälsade på mig. Det säger förstås inte er någonting, så låt mig ge mig på en analogi.
Tänk dig att Jodie Fosters lillasysters pojkvän och den enda tjej du aldrig pratade med från dramakursen 1998, som aldrig träffat Jodie Fosters lillasysters pojkvän, plötsligt dök upp vid dörren och ville att du bjöd på våfflor. Eller att randomkillen du förlorade mot i schack på torget i Prag på tågluffen 1995 och tjejen som du var förälskad i vid millennieskiftet, förutom att det var hennes bästis lillasyster, dök upp vid dörren och ville sälja blåbärsmuffins. Typ så.
Vad fan gjorde de i min dröm??

Nästan direkt de kommit lade de sig på sängen och började fnittra. Så det fanns helt klart definitivt tveklöst ofrånkomligen något sexuellt över det hela. Kanske lider jag brist på något. Kanske skulle dessa två personer bara rensas ut ur systemet. Jag vet inte.

/P

Ny blomma men ingen gud idag heller


Kalanchoë.

Ibland vill det sig inte riktigt. Jag har två tre saker jag vill säga men får inte till det. Det är inte formuleringarna som saknas, det är tankarna som inte hunnit klart. Hittar inte inspirationen.
Och då har jag ändå tränat, ätit en god middag och köpt en ny blomma för 14 kronor och 90 öre. Jag tror att den tillhör bromeliorna men orkar inte googla. Som vanligt. Bladen är i alla fall så där härligt syntetiskt köttiga.

Annars har jag försökt registrera www.gud.se idag, men det var taget, trots att sajten inte används. Gud.org och gud.nu var till salu men så viktigt var det inte. Jag tror att jag hade tänkt skriva "Här finns, precis som man kunde förvänta sig, ingenting att se" i något snirkligt typsnitt centrerat mot vit bakgrund.

Väl mött!

/P

Grattis bloggen, två månader!

Meddelande nummer 125.

/P

Ström av mer eller mindre medvetande

Fredag natt. Tänker på Lisa. Inte roligt. Fin tjej. Saknar. Sova eller träffa Marcus? Jag vet inte. Korta meningar. Sista helgen med rökning. Kanske borde göra något. Jag en ungdom. Borde vara vuxen. Ska vara med famlijen imorgon. Roligt men inte spännande. Behöver spännande. Blir omotiverad annars. Vad går livet ut på? Stor fråga. Barn? Trivas? Se det fina i varje dag? Bli något? Överleva? HItta gud? (verkar osannolikt.) Göra det man trivs med? Förmodligen. Vad är det? Bara plantera kakutsar? Blir enfomigt. Vara sig själv? Roligt varannan dag. Vara någon annan? Går inte. Jag är jag. Skriva blogg? Förlösande men inget mål. Tänka? Jo tack, ofrånkomligt. Klockan är elva. Jag har tråkigt. Jag gör något. Tack och hej.

/P

Om du vill se ut som att du har ett annat yrke än pianolärarinna, får du hålla dig undan japansk mat i minst två dagar!

På väg hem från gymmet hittade jag en ny sushi-bar som det för ögonblicket verkade trevligt att testa. Det var det inte. Det var korkat. Inte för att det smakade illa, det smakade helt ok. Utan för att jag på gymmet i ett fåfängt försök att få mina spensliga underarmar något mindre pianolärarinneartade satsat fyrtiofem minuter på att trasha flexor digitorum superficialis och henns muskelsystrar nedanför armbågen (ursäkta mina bristande kunskaper i latinska genus, skulle jag ha satt fel kön på muskelgruppen).
Nåväl, på sushi-baren fanns förstås bara pinnar att äta med och eftersom jag skakade som ett asplöv ville de två spetsarna inte mötas. Alls.
Som tur var var jag ensam på restaurangen och de två japanerna bakom disken var upptagna med annat, så ingen märkte hur jag slevade.

Annat. Hur gick det med sömnen i natt, kanske ni undrar? Jodå, tackar som frågar, ganska bra faktiskt. Jag somnade igen strax efter fyra, steg upp nio och var på jobbet strax efter tio. Helt ok. Tyvärr var jag inte helt på topp, så nu måste jag nog in en sväng i morgon också ...

/P

En del sagofigurer är mer verkliga än andra, låt mig förklara

Neeeeeeeeeeeeeej!
(Ett versalt n följt av fjorton gemena e:n, ett j och ett utropstecken. Därefter en parentes där denna konstiga stavning förklaras. Normalt kan det svenska språket bara i extrema undantagsfall innehålla ord med fler än två vokaler av samma sort i rad. Detta gäller inte i talspråk eller mera informella sammanhang när man vill uttrycka en stark känsloreaktion. Så är fallet här.)
Efter en liten, ganska onödig, cliff hanger återkommer vi till huvudspåret.
Jag är redo att gå till jobbet. Men klockan är kvart i ett på natten, tunnelbanan slutar gå vilken minut som helst och på kontoret kommer förmodligen ingen att vara kvar. Kanske, kanske sitter någon av de inbitna gamersarna (ordet kommer nog i Saol först 2011) kvar i spelrummet och tragglar våldsamma shot-em-up:s eller något avancerat strategispel, men chansen är liten.
Och går man till jobbet nu, kommer man garanterat att vilja gå hem vid tiotiden på morgonen. Det skulle kunna ses som besynnerligt.
Vad hände? Jo, förstås det som inte får hända. Jag gick och lade mig för tidigt. Klockan var fem i elva och jag var Trötter, den söta killen som gäspar mycket i Snövit. Jag satsar, allt på ett kort, tänkte jag, borstade tänderna, tvättade bort sminket (nä, det gjorde jag inte, jag hade inget på mig. Ljug.) och gosade ner mig under täcket och somnade.
Jag hade tre öl i kroppen och ett sömnunderskott på kanske fem sex timmar ackumulerat under veckan, var mätt och belåten efter en väldigt trevligt middag med en kompis jag inte sett på ett tag, så jag tänkte, bära eller brista, godnatt Per.
Men nej, det gick inte vägen, efter en timme och trettiofem minuter var det morgon. Klockan 00.30, världens sämsta tid att vakna.
När jag vaknar, ja, då ni, är jag pigg. Detta gäller alltid. Gissar att det är läsa bok som gäller nu. Läsa bok och hålla tummarna. Läsa bok, hålla tummarna och hoppas hoppas. Läsa bok, hålla tummarna och hoppas hoppas på John Blund, en annan mysig sagofigur.

/P

Ungdom ut ut!

Jag minns tydligt övergången mellan barndom och pubertet. Kroppsligt var det väl inte någon jättedeal även om det i mitt fall inträffade lite för tidigt. Men mentalt. Vad skulle man gör med alla leksakerna, alla samlingarna?
På något vis visste man med sig att det var pinsamt att ha en vägg med tändsticksaskar, två bokhyllor med modellflygplan, en flyttlåda diskade snusdoselock, en trumpetväska full med klistermärken, runt trettio bildäck ute på taket till förrådet på gården, tre fyra kabelvindor i megaformat, fyra pärmar frimärken föreställande tåg, sex lådor spelkulor och ett rullager från Svenska kullagerfabriken i tiokilosklassen.
Man visste att det var förbjudet, men man kunde inte se att man själv, så att säga automatiskt, skulle släppa de här obetydliga föremålen, till fördel för annat som var mera spännande. Flickor, tafatta ungdomslekar, fumliga partaj i parken nere vid motorvägen.
Övergången vad gäller sakerna löste jag på ett finurligt sätt. Jag lät dem vara kvar hos min far, som bodde i min gamla stad. Hos min mor inredde jag tonårsrum, inte barnkammare. På så vis fick mina nya vänner bara bilden av tonåringen i mig, inte barnet.
Efter några år hade problemet löst sig av sig själv. Jag tyckte helt enkelt inte att modellflygplan var särdeles spännande längre.

Nu har jag i fem år gott och väntat på att något liknande ska ske, att jag ska växa upp, släppa intressena från en galen tjugoårstid, bara intressera mig för vuxna saker. Det har inte hänt. Det är väl som Markus Krunegård så vackert uttryckt det – ett idogt arbete att mota ungdomen ur kroppen.

För automatiskt, som vid elva, nej, det tycks det inte gå.

/P

Ack om man vore lite mer sado ...

Min tandhygienist var en toksöt mulattjej i övre tjugoårsåldern som sa "typ" och hade ett smittande skratt. Det gillar jag. Den livsfarliga sabelkroken som hon skulle in med bakom visdomständerna däremot. Var inte alls festlig. Jag mår typ lite illa nu.

/P

Cancerpinnen bye bye

Jag ska sluta röka. Den 27:e mars. Det blir mitt femte seriösa försök men nu vet jag för första gången varför jag ska sluta. Tänk om vi en dag hittar sätt att förlänga livet, avsevärt eller bara något litet, säg en tjugo år, och jag har brännt det för att jag gjort det mest onyttiga som överhuvudtaget går att hitta på?
Jag har svårt att avgöra våra chanser att hitta lösningar på de (sju stycken bara, enligt vissa) problem som en åldrande cellmassa i kroppen utsätts för. Men det finns de som är betydligt smartare än jag, som menar att det alls inte är omöjligt. I vår livstid.
Jag bestämde 27:e för en månad sedan för att jag trodde att det var då jag skulle till tandhygienist och putsa tänderna. Det var det inte. Det var idag. Och nu måste jag rusa.

/P

Pelletsmaskinen lägger pussel och får utlopp för kreativiteten annorstädes

Jag har lärt mig nya saker i designprogrammet jag jobbar med. Det är farligt att lära sig nya saker. Jag vill bara göra dem om och om igen. Som ett litet barn som gärna vill repetera vadhelst som är festligt hundraåttifemton gånger i rad. The more the merrier.
(Kort beskrivet kan man säga att jag ritar streck som böjer sig, och av dessa gör jag plattor som liknar pusselbitar som jag överlappar och låter text och bild vila på. Inget avancerat egentligen, men det blir ganska tjusigt. Allit i programmet Indesign CS2, inget fansy CS3 eller 4.)
Det gör tyvärr att mitt behov av att få utlopp för kreativiteten i bloggen minskar. Jag hoppas att ni inte misstycker.

På kvällarna när inget annat är inbokat tittar jag på vetenskapsföreläsningar på ted.com. Jag tycks inte kunna få nog.
Har hittat fyra fem stycken till som är fantastiska. Helt mind blowing. Men de som är intresserade hittar dem nog själva. Jag tycker att hjärnan, kvantfysik, datorer, biologi och darwinsim är mest spännande. Men jag har även sett lite för många om underhållning, klimathotet (Al Gore är numera en fantastisk talare!) och design. Igår såg jag nog tio stycken.

Annat. I måndags tog jag 100 kilo i marklyft. Det är bara 365 kilo under världsrekordet, om nu någon undrar. I går lallade jag mest omkring på gymmet. Och idag har jag träningsverk. Som fan. I ryggen.

/P

Den gudomliga kokosnöten

Hela dagen har jag tänkt på ett nytt längre inlägg, men jag får inte till formuleringarna. Nu hoppas jag bara på den gudomliga inspirationen. Var tror ni att den kommer ifrån? Just det, från hjärnan – kokosnöten. Allas vår gudomliga kokosnöt.
Gudomlig åtminsone när den fungerar.

Jag går och tränar, det hjälper ibland.

/P

Gängledaren, snubben man inte jiddrar med

Fan vad man önskar att man va killen som slängde sig med meningar som "under extrema förhållanden tycks det som om tiden kan uppföra sig som en annan dimension av rum" eller "universum kan spontat skapa sig själv utav inget, och det följer ändå de grundläggande lagarna för relativitet" och alla ba:
- Jo, givet, jag satt också och tänkte på det där till frukost igår.
- Precis, men det är väl ganska självklart, ändå. Vad har hänt sen dess? Hur är läget med dig?

/P

Smart underhållning, fortsättningen

Okej, det är väl inte helt normalt att tycka att föreläsningar är det mest spänannde man kan titta på. Men det bjuder jag på. Jag såg typ sju, åtta stycken hela i går kväll, och några delar. Här kommer fem favoriter till, inte lika magiska som gårdagens med Hans Rosling, men ändå:

Vetenskapen motbevisar övernaturliga ting - skojig snubbe som man gillar, trots att han är galet amerikansk.
Om hjärnans förmåga att finna lyckan i det svåra - med kanske lite väl energisk amerikan, men kul.
Superintellektuell rätt ung arkitekt visar tre (exceptionella) hus - amerikanskt imponerande.
Om vikten av att leka, för vår förmåga att överleva - charmig äldre amerikan.
Brittisk supernörd avlivar lite myter om vad vi tror att vi vet - en trästol kommer ju faktiskt från luften, primärt.

Mycket nöje. Nu ska jag se Stephen Hawkins, och sedan Richard Dawkins.

/P

Kära John

Ingen kan ju ha missat att jag gillar popmusik. Gärna med lite svulstig produktion.
Loney Dear (inget komma från och med i år) är veckans soundtrack.

Hör Dear John på Spotify. Det bjuds på visslingar!

/P

Gladare nu

Jag döper om en av kategorierna, det blev för mörkt och inte sanningsenligt. "Ångest, förtvivlan och livet" får istället heta "Livet, upp- och nergångar". Det speglar bättre hur jag mår. Speciellt som det blev en så stor kategori.

/P

Reklam för något som borde vara tråkigt ...

Tryck inte på de här länkarna på jobbet. Vänta till du kommer hem, sitter i soffan och har kopplat datorn till storbildsskärmen. Din nya fina 42-tummare. Det här är bland det mäktigast jag sett på senaste. Fast de är inte nya. Och handlar primärt om fattigdom, barnadödlighet och statistik. Festligt va?
Men jag kan garantera, du vill se hela, och det tar sammanlagt cirka 40 minuter.
Fyrtio minuter statistikföreläsning om världens utveckling och fattigdomen i Afrika, och det mest underhållande jag sett i år. Suuug. På. Den.

http://www.ted.com/index.php/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html (2006)
http://www.ted.com/index.php/talks/hans_rosling_reveals_new_insights_on_poverty.html (2007)

/P

Är det det här man brukar kalla name dropping?

Det var hejdundrans hemma hos Stefan och Helena. Sedan gick vi till Anders och Erics Spy Bar-partaj. Under kvällen träffade jag (oj det här blir svårt) ... Karin, Katarina, Kristin, Emelie, Andréa, Klas, Kristoffer, Helena, Helen, Markus, Dolken, Stefan, Erik, Rayen, Ellen, Julia (oj, nu blir jag lite osäker, vad det Julia?), Petrus, Sakari, Hanna Fridén (hon var trevlig, vi snackade ett litet tag men fick nog inget vettigt sagt), en kille som hette Viborg i efternamn och var en riktig författare (han var också trevlig men jag orkar inte googla vem han är än, jag är bakis), Lisa (mitt ex, då började jag gråta lite lite), Anders Rydell, Eric Schüldt, Carolin och Sofia. Fan jag har glömt en person. Förlåt förlåt. Och ledsen att jag inte fick alla stavningarna rätt.

Rörd, inte skakad, över de märkligaste ting

Så. Åter till listan över märkliga grejer som får mig att gråta.
På första plats kommer, som jag skrivit, Carolina Klüft.
Som god tvåa kommer – jepp sug på den här ... superdatorer.
Inte datorerna i sig, utan språkbruket kring dem. Petaflop, bland annat. Alltså antalet flyttalsoperationer datorerna klarar att utföra per sekund. En petaflop är 1 000 000 000 000 000 stycken. Det är ett sjukt stort tal. Med ord, tusen trillioner flyttalsoperationer. Per sekund. Den gränsen passerades i somras.
top500.org presenteras två gånger per år 500-topplistan över världens snabbaste burkar.
Åtta av världens 500 snabbaste maskiner finns i Sverige (Ryssland har lika många, Norge bara två, USA 290 – över hälften alltså – på senaste listan från november i fjol.)
Snabbast i Sverige är FRA:s nya maskin. Förstås. Men mäktigast är Umeå universitets burk, eftersom den är ett hemmabygge. Normalt köper man dem från HP eller IBM.
USA håller på att bygga en ny maskin, skriver Ny Teknik. Den ska vara på 20 petaflop och spöar således de andra femhundra datorerna tillsammans. Vad ska den göra då, undrar du kanske. Hålla koll på kärnvapen. Så klart.
Andra ord i sammanhanget som får det att tåras i ögonen på mig är "processorkärnor", "superkluster" och "klockfrekvenser".
Och nej, jag skojar inte och jag kan inte förklara det. Kanske känner jag mig hotad.
Men fortfarande är den mänskliga hjärnan snabbare. Och kommer att vara så i trettio år till, enligt vissa uppgifter.
Den som lever får se.

/P

Inga tjuvåkare men en hel del slarv

Har ni noterat att de programmerat om Spotify så att tiden stannar när man trycker på ljudlös under reklamavbrotten. Det är klyftigt och besvärande. Och i motsats till vanligheten har de små liven även haft oss mac-användare i åtanke. Kanske är det dags för betalversion nu. Jag sade upp tv-kanaler för 189 i månaden för att spara pengar. Ska jag nu offra 100 på att slippa "förlåt att jag stör"?

För övrigt, jobbar man med trycksaker tycker jag att man ska ägna åtminstone en minut åt korrekturläsning. Var är den här strömmingen fångad, till exempel?


God copy från Prisextra.

/P

Kan en nörd ha hur många intressen som helst eller måste man specialisera sig?

För att fördriva tiden planterade jag en av mina sticklingar, en ficus microcarpa. Visst blev den söt? Om man sköter den väl så blir den om trettio år en imponerande bonsai.
Det var lite för tidigt att plantera, rötterna vara bara cirka 1,5 centimeter långa efter att ha stått i vattenglas i cirka två månader. Vi får se om den klarar det. Tänkte ge den till Stefan och Helena ikväll som inflyttningspresent – de flyttade ihop för över ett halvår sedan och Stefan har bott där i flera år, ändå – men jag får nog vänta lite, den kommer att behöva mycket omvårdnad nu i början och det känns lite taskigt att lämpa över på dem.

Funderar starkt på att skapa en till blogg bara för mina blommor. Ja det ska jag göra! En dag.


Ficus microcarpa.

/P

Att-göra-lista och ingen kunskap om näringslära

Idag ska jag:
Göra fint hemma igen (45 minuter)
Sy i knappen som lossnat på jackan (25 min)
Gå på fest (420 min)

Om man räknar med att jag går och lägger mig halv tre i natt så har jag alltså 400 minuter ledigt, nästan sju timmar som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag kan inte läsa mer bok, då blir jag en förläst jävel (hör punklåten med Hörförståelse, 1980, om du hittar den), kanske kan träna en gång till den här veckan, dricka en kopp till kaffe, skriva ett till blogginlägg. Sen då? Ja, ja, det brukar ju lösa sig. Tiden har en tendens att inte stanna upp, bara för att jag har tråkigt. Den går bara långsammare, och det är nog rätt subjektivt. Typ som att det bara finns inuti min hjärna.

Igår gjorde jag slag i saken, fullföljde en dröm jag haft ett tag. Jag åt pizzasallad till middag. Bara pizzasallad. Hemgjord. Ett dygn i kylen indränkt i lite för dyr olivolja och lika delar vitvinsvinäger. Det blev nästan lika gott som jag hade tänkt mig. Men det är svårt att riva vitkålsstrimlorna lika tunna som på pizzerian om man inte har maskin, så det var ganska krångligt att få i sig.

/P

En ny bra läsare och ändå kan jag inte somna

Sömnproblemen håller på att äta upp mig levande. Så fort jag har fått dygnsrytmen under kontroll slår det till. Tre fyra dagar av konstant trötthet på dagen, total pigghet på natten. I natt somnade jag runt halv fem. Gjorde alla rätt, tränade inte för sent, gjorde inget upphetsande på kvällen, åt och drack på rätt tider, var trött. Ändå kunde jag inte somna.
Jag kan leva med det, just nu funkar det med jobbet att komma lite sent och vara lite trött. Ingen blir lidande.
Men det är så lätt att deppet kommer igång när man är trött. Mycket enklare att mota mörkermonstren i grind när man är utvilad.

Men en kul grej. Igår lade jag in bloggen som fejanstatus. Glömde att jag har en jobbväninna i fejanbekantskapskretsen. Jag som brukar skriva så mycket om skit på jobbet. Nu får jag censurera ytterligare. Men hon tillhör de bra och så tyckte hon att jag var "född till bloggare". Det gjorde mig alldeles varm i själen. Dessutom visade det sig att vi delar en fäbless för allt som "gränsar till pekoral." Roligt.

/P

Välkommen till vad som mycket väl skulle kunna vara en personlighetskris som tar sig uttryck i överdriven kroppsfixering

Hej och välkommen om du är här för första gången. Jag föreslår att du går till föregående inlägg och skaffar dig en grundläggande koll. Godbitarna är väl utspridda i tid och rum.
– Vad fan dillar du om, Per?
– Tyst på dig, jag behöver ditt fulla stöd idag, inte massa nervösa kritiska kommentarer! Ok?
– Godbitar utspridda i tid och rum. Hahaha. Men okej då, jag gör som du vill.

Nu har jag tränat två dagar i rad och inloggningslösen på jobbservern är "karlalfred". Det får man förmodligen inte berätta på internet. Men det passar ju väldigt fint i mitt nya tyngdlyftarliv. Till lunch åt jag dessutom räkor, broccoli, avocado, minikeso och två sjukt grova brödbitar. Efter träningen har jag druckit dunderhonung från en pulverpåse och läst Maximal muskeltillväxt.

Jag är förmodligen inne i en personlighetskris. Men jag trivs.

/P

PS Rätt blogg-sound track är Lorentz & M. Sakarias just nu. De har releasekalas i Stockholm ikväll. Jag är inte där. DS

Livet uppdelat i sina beståndsdelar

Nu har jag indexerat nästan hela bloggen. Allt för att underlätta för er, mina kära läsare.
Så här gick det till:
I kategorin Romans hamnar inlägg som innehåller ens en antydan till romantik och relationer. Det är ju det viktigaste ämnet, ju! Tycker du inte? Alltså, inlägg som innehåller flera ämnen (de flesta) men där åtminstone något handlar om kärlek, hamnar här. En överordnad kategori, kan man säga.
I kategorin Ångest, förtvivlan och livet hamnar de allra flesta inlägg, det var ju därför jag startade bloggen, för att få rensa ur skiten ur kroppen. Men inläggen behöver inte vara vemodiga, alls icke. Jag kan vara som allra skojigast när jag är lite nere (falsk blygsamhet, inte jag!). Och ibland är ju livet bara livet. Utan ångest.
Under rubriken Språk eller festligt hamnar också ganska allmänna inlägg. De kan handla om språk. Men de kan också vara bara "språkliga". Deras enda poäng är att de är till för att läsas. Läsningen ska vara festlig, är det tänkt. Det kommer givetvis inte alltid att vara så, men ni får ta det för vad det är.
Katagorin Länkar, bloggar och rekommendationer är ganska självförklarande. Jag kanske dissar en skiva eller vill att du ska spana in en annan sida på internet.
Ideologi står för riktigt tyckande. Politik eller livsåskådning. Eller nått.
Om inläggen till sin huvuddel handlar om Träning, återfinns de under just precis det ordet. Jag tränar en del, men vem fan är intresserad av att läsa om det? Knappast många. Kategorin finns kanske till mest just för mig.
Om jag skulle få för mig att skriva en roman, ska det vara lätt att hitta dess delar. Det ska jag nog inte. Men ändå.
Vad kan Stil, prylar och mode tänkas handla om? Jag har ingen aning.
Väldigt många inlägg ligger också kvar under Allmänt. Antingen har jag inte hunnit indexera dem, inte orkat, inte kunnat eller så är de helt enkelt inte värda att läsa.

Indexering kan vara lite farlig. Några inlägg kanske rycks helt ur sitt sammanhang. Så får det vara, jag upptäckte när jag läste bloggar igår, att indexering ändå kan vara väldigt förtjänstfullt.

Jag tror att jag snart närmar mig en nylansering av bloggen, där jag sprider den till fler än bara de närmast sörjande.

/P

Öppet brev till Facebookgruppen "Det heter negerboll"

Grattis, ni har lyckats skapa den etniskt mest homogena konstellation man kan tänka sig!
Inte ens Vitt ariskt motstånd, Sverigedemokraterna eller de gamla Nazisterna, för den delen, har lyckats rekrytera så få medlemmar med invandrarbakgrund, adopterade personer eller personer med annan bakgrund än blåögt svensk.

Pinsamt, ni 50 000 "icke-rasister"! Idioter.

/P

Tillägg. Skickade en fråga till facebook-gruppens skapare. Får se om jag får svar.

"Etnisk sammansättning som indirekt svar på tal

Goddagens Johan

En stilla undran, hur går det med rekryteringen av personer med hudton mörkare än din egen, till din numera så beryktade facebook-grupp? Kan du känna att det börjar bli lite pinsamt?

/Per
"

Ett tag världens mest eftersökta blogg

Okej, det här är ganska pinigt, men den enda blogg jag garanterat har läst vartenda ord av är en iranskättad småbrud från Hofors/Göteborg som bor i Dubai och skriver talspråk till max. Hon är bara så smart, så kul och så ärlig. Och har goda åsikter (stundtals väldigt upprörd i palestinafrågan, tex.)
Men mest partajar hon bara runt. Det enda som hon inte är bra på, är att ta kritik.
När hon lade ner sin förra blogg meddelade hon inte sin nya adress. Ni vet, helt enligt devisen "om du behöver fråga så vet du inte."
Jag letade i tre veckor.

/P

(OBS länkade till ett specifikt inlägg, för det sista hon skrev, var inte så kul.)

Tyna bort, fade away

Har inte tränat på sex dagar. Känner mig som mjölsäck, mandelmasseklump, tecknad blob, Canada Goose-tjej, gymboll, luftballong, sjölejon, urladdad brännmanet, pyspunka, gruvmaskinsdäck, pizzadeg, soffliggare, bingolottoprogramledare, pingstvän.
Jag drar nu!

– Pingstvän?
– Ööööh.

/P

Ett mörkt moln på himlen kompenseras lämpligen med rosa-rött läppstift

Igår var inte en bra dag. Jag bråkade med en väninna. Ganska hårt och vi kommunicerade inte bra. Lyckades inte riktigt lösa situationen. Jag tror att vi ska göra ett nytt försök idag. Jag hoppas det, jag gillar ju henne. Allt var dumt, men det var inte om inget vi bråkade ...
Jag lägger förstås skulden på henne. Inte världens bästa upplägg för en smärtfri lösning.

Det var anledningen att jag inte fick något skrivet igår. Lyckades bara sova tre, fyra timmar och var som en manet på jobbet, slajmig och utan egen vilja. Bråket började på natten. Hon sov och jag var arg på innehållet i ett mejl.
Så första halvan bråkade jag mest med mig själv. Sånt är jag bra på.

Annars har jag roligt på jobbet nu. En hel liten publikation som ska formges och det är mycket stor layoutfrihet. Gjorde närmare sju sidor igår vilket får anses helt ok mycket. Först gjorde jag bara svart och vitt. Stora fina block med svart och vitt med rundade hörn och några små pikanta detaljer.
Sedan kom jag på att det är för mycket svart-vitt i mitt liv och gjorde rosa-rött. Det blev väldigt mycket "hej 14-åring med smileys-blogg". Som om en sminkös kletat läppstift över sidorna. Men fint.

/P

R.A.1. Introduktion av Maria

Jag är så extremt sugen på att skriva en bloggroman. Ni vet, man plitar lite då och då och så växer det långsamt fram något man själv, "jag författaren" liksom, har skapat.
Jag börjar så får vi se vad som händer.


Roman
Kapitel A
Avsnitt 1
Kort introduktion av Maria
---

Hon älskade att simma. Helst skulle det förstås ske i det fria och inte i en bassäng. Men det var svårt i Sverige i mars.
En gång hade hon simmat runt Lilla Essingen. Det missade hon sällan att berätta för nya bekantskaper. Ändå hade det inte varit speciellt jobbigt. Det hade tagit tid, snabb var hon inte, bara uthållig. Två kilometer, eller vad det nu kan ha blivit, i tjugofemgradigt vatten, en strålande dag för snart fem år sedan.
Martin hade gått på stranden och tittat på hela vägen. Han var en liten orolig människa. Gulligt tyckte hon då. Besvärande tyckte hon idag. Nu hade hon inte träffat Martin över ett år. Skönt. Jävligt skönt.
Men idag fick det alltså bli bassäng. Åkeshov, kort bassäng men sällan så mycket folk att man blev störd. Kommunalt, bra pris.
Hon duschade före för att få upp värmen och för att det var skönt. Innan hon satte på sig baddräkten kontrollerade hon bikinilinjen. Behövde åtgärdas, men inte idag. Kunde gott vänta en vecka. Det verkade inte troligt att någon skulle uppmärksamma den begynnande hårväxten. Inte i mars. I Sverige. Utan pojkvän. Utan planerade gemytlighetsstunder.
När Maria var yngre vågade hon inte dyka i med huvudet först. Hon brukade istället försiktigt kliva ner med hjälp av stegen. Långsamt med en fot i taget, det mest plågsamma sättet att ta sig i.
När hon fyllde tjugofem hade hon beslutat att göra något åt saken och anmält sig till simhoppskurs vid Eriksdalsbadet. Allt eller inget, hon var ingen kruka. Det hade varit roligt och hon hade snabbt blivit modigare. Tills en dag då hon landade fel och gjorde illa ryggen ordentligt. Nu var hon återställd, helt och fullt, och ansåg själv att hon hade en lagom respekt för processen att hoppa i. Hon kanske aldrig mer skulle ge sig på saltomortal från femman, men att dyka från startpallen var oproblematiskt.
Hon hoppade.
När hon åter kom upp till ytan kände hon det. Känslan hon var där för. Jag, Maria, kanske inte är som alla ni andra jävlar. Men jag är helt ok. Och det här är mitt element.



Jag vet inte. Är det romanen man vill skriva? En banal kärlekshistoria med kanske en aning tvist i berättarstrukturen, en och annan Brechtiansk utvikning och ett fint, något litet öppet slut.
Eller är det kanske en spänningsroman? Vi drömmer väl alla om att bli en ny Stieg Larsson, född i Skelleftehamn, Västerbotten.
Eller varför inte en Stor roman, lite tung, lite djup, som förnyar romankonsten och präntar ens namn i världshistorien?
Tänk om man kunde kombinera, skulle ju sälja som Thailandsresor i december.
Ja, ja, dream on, vi får se om jag fortsätter någon dag.

/P

Vill ropa hej men avstår

Jag tror att det gick vägen. Men jag har lärt mig att inte ropa hej. Någonsin. Det brukar jag göra ändå. Hej! Men jag väntar lite till i det här fallet.

/P

Inte så lite hemlighetsfull

Nu gäller det. Jag ska göra något som jag inte vågar berätta om. Något viktigt. Inte jobb. Återkommer.

/P

Tre låtsaskrossor och finsprit i finkostym

I fredags var det jobbpartaj. Det var kul som tusan. Det var så där lyxigt som jobbpartaj ska vara. Ståuppare och prisutdelning och trerätters och finklädsel.
Jag klarade mig bra. Fram till avecen. Håller er borta från avecen, ungdomar! Avec är farligt.
Efter cognac (och ja, jag tog en bailey's också) och kaffe blev jag buggkungen. Haha. Älskar att bugga. Men skulle nog inte ha velat se mig själv utifrån, nykter. Lite ångest, men det kan det få ha varit värt.
Givetvis blev jag lite förälskad i en tjej på jobbet också. Hon fick pris och jag tyckte att hon var så himla duktig. Och snygg. Vet inte hur det ligger till med sanningshalten i det. I verkligheten så att säga.

Nu har jag gått tillbaka till att läsa kärleks- och känslobloggar istället för halvintellektuella bloggar om politik och kommunikation. Det kommer säkert att märkas här. Inte minst i språket.

Just nu har jag två krossor* på bloggerskor. Jag tycker att de är så himla gulliga. Vågar inte länka för just nu känner jag mig blyg och lite trött.

/P

*Kom ihåg "Två av dina vänner har en krossa på du."

3

Petra får nog räknas som min första egentliga flickvän. Men officiellt får hon siffran tre. Vid det här laget var vi på väg att bli vuxna. I vissa länder hade vi varit giftasmogna. Inte i Sverige. På högstadiet. Jag tror att vi gick i åttan och vi gick defiintivt i samma franskagrupp. Dock inte i samma klass.
Jag kan inte ta åt mig äran för att vi under två månader någonting blev ett par. Det var helt Petras förtjänst. Men jag kan nog ta åt mig äran för att det tog slut. Fastän hon faktiskt var den som gjorde det.
Vi hade roligt. Hon var en del av det första gäng jag umgicks med. Något jag hade längtat efter länge när jag var 14, i säkert tre år. Före det hade man hängt en eller två kompisar i taget och mängderna jämnåriga tjejer som ville hänga med en var väl inte direkt överväldigande.
Det är lite svårt att komma ihåg de exakta detaljerna. Skulle gissa att vi fortsatte att umgås även efter det att vi var ett par. Gänget tog i alla fall nya former och en del vänner som hunnit ikapp mognadsmässigt fanns med i gänget i nian, vet jag. Vi tittade på tv i grupp och vid några tillfällen var det fest med alkohol iblandat, men då var jag definitivt femton.
Så varför tog det slut? Tja, jag skulle gissa att det blev aningens enahanda. Jag hade nämligen bara ett enda mål med förhållandet. Det var inte ett få spela pingis.
Våra hångelsessioner i Petras säng hemma hos hennes mamma i grannstadsdelen minns jag som oändliga. Inte negativt för mig, men väldigt utdragna och utan tydligt slut.
Jag är vän med Petra på Nyllet idag och jag ser att det gått väl för henne, men vi har inte haft närmare kontakt. Hennes profil är inte tillgänglig för ögonblicket men om jag minns rätt fanns det barn och hund i bilden. Ett relativt traditionellt liv i en mellanstor svensk stad norröver, tycks det.
Varken jag eller Petra har nog haft något behov av att fördjupa oss ytterligare i varandras liv och leverne i vuxen ålder, verkar det som.

Under de här åren fanns det två andra tjejer som jag var väldigt förälskad i. Den ena blev jag bästis med. Det var heligt, vi fick inte hångla, vi var ju bästisar.
Den andra pratade jag bara med någon enstaka gång. Vi visste båda att vi var "sugna", men hade inte mod och kunskap att göra något av saken. Min första "stora kärlek" på avstånd. Jag har aldrig återsett henne efter att vi slutade högstadiet. Jag tror att hon var kristen. Åtminstone sa ryktet så.

Det märkliga är att jag ska lyckas klämma in nummer fyra under dessa år också. Jag vet inte riktigt hur jag ska få till den kronologin. Finns det verkligen plats? Men det är en annan historia ...

/P

Jag addar grönt

Nä, nu blev det så blått, svart, vitt, trist och tråkigt här att jag blev tvungen att ta en bild av min kaktus- och sukulentsamling. Med lite fin Jackson Pollock-reproduktion i bakgrunden.


Årets filter i Fotoaffären - Linskorrigering!

/P

Babam! Kärnan av två veckors samlade flikar kring fildelning från tre datorer

Rättegången mot Pirate bay (tingsrättsversionen 2009) är sedan några dagar tillbaka avslutad. Det har blivit dags att stänga alla mina surfflikar. Men som ni vet är jag en samlare ...

http://www.youtube.com/v/jpEnFwiqdx8 (Intressant dutub-video om modernitet och exponentiella samhällsförändringar.)
http://blogg.svd.se/thepiratebay (Min polare Sams analyser på svd. Bra.)
http://spectrial.bloggy.se/ (Min främsta direktkommentarssida från rättegången.)
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/116938 (Regeringens förslag till Ipred sammanfattad.)
http://www.aftonbladet.se/debatt/lottagroning/article4456808.ab ((Halv)känd (s)-krönikör indirekt på fildelarnas sida.)
http://www.dn.se/nyheter/politik/grasrotter-effektiv-pr-1.810458 (Ett halvmärkligt, om än inte fullständigt inkorrekt, försök att misskreditera bloggbävningen kring FRA. Av Per Nuders fru, dn-reporter.)
http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=1646&artikel=2543997 (Nyhet om problem med Ipred.)
http://oneswarm.cs.washington.edu/faq.html (Ett sätt att dölja sitt ip-nummer.)
https://www.dold.se/index.php?option=com_content&task=view&id=43&Itemid=37 (Ett till sätt att dölja sitt ip-nummer.)
http://torrentfreak.com/the-pirate-bay-down%E2%80%9A-but-not-out-090302/ (Ointressant om att TPB "gick ner".)
http://tianmi.info/blogge/posts/08/06/11/Bloggbavning/ (Liberal blogg som myntade "Bloggbävning".)
http://blogg.aftonbladet.se/21909/ (Intressant blogg av öppet fildelande 51-åring.)
http://mans.thejonassons.com/wordpress/2008/11/13/debatten-om-ipred-snedvrids-medvetet (Bland de bästa blogganalyserna kring fildelning. Välskrivet.)
http://www.reason.com/news/show/123523.html (Mycket välformulerad och läsvärd recension kring en kulturell elitists nya bok. Lite tungt, men i sanning intressant.)
http://swartz.typepad.com/texplorer/2008/11/kulturarbetare-missf%C3%B6rst%C3%A5r-exemplarf%C3%B6rs%C3%A4ljning-d%C3%B6d.html (Om "Exemplarets" död, helt i min skola. Välformulerat!)
http://nyheter24.se/nyheter/blogg/oscar-swartz/143076-swartz-globala-digitala-halare (Nyhet, rättegångskommentar.)
http://spectrial.bloggy.se/wired-gor-bort-sig-anvandarna-hanskrattar/#b52f62 (Länk till intressant artikel.)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article3835325.ab (Jan Guillou pläderar, men kanske har missat kärnproblemet.)
http://www.joinsimon.se/ipred-aftonbladet-framjar-lankkarlek/ (Duktig bloggare som jag har svårt för, om länkning.)
http://mp.se/templates/Mct_78.aspx?avdnr=5&number=163003 (Miljöpartiet visar sin bästa sida.)
http://blog.tomtebo.org/2009/01/29/spotify-avtalsfrihet-och-kreativt-skapande (Om bland annat Spotify av mycket läsvärd bloggare.)
http://krafsklotter.blogspot.com/2009/02/tillbaka-till-elefant-templet.html (Roligt om Bamse och fildelning av duktig bloggare.)
http://www.dn.se/opinion/debatt/tre-av-fyra-struntar-i-lagen-mot-fildelning-1.804882 (Debattinlägg kring opinioner och rättssäkerhet, som indirekt kan ge stöd till fildelare.)
http://bambuser.com/channel/Spectrial+Sound+from+the+court/broadcast/73488 (Höra hela rättegången i efterhand kanske?)
http://yodo.se/wallis/index.php#thank-wallis (Hyllningssida till vittne.)
http://www.youtube.com/watch?v=aXIYGiLlcMo (Hyllningslåt till vittne.)
http://www.satmaran.com//2009/february/roger-wallis-ftw.html (Satirisk och rätt spännande bloggerska som gärna tar upp fildelning och personlig integritet.)
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2520571.svd (Om Sveriges televisions stora programarkiv, ett debattinlägg värt att läsa.)
http://www.polyvalent.se/framtidsfilerna/rutinens_brant.html (En avstickare som ändå är relevant, om människans kreativitet och eviga lust till lek.)
http://opassande.se/ (Alltid läsvärd.)

Puh!
/P

Besvärligt upp på Pelletsindex

Har noterat en sympatisk uppgång för en viss användning av ordet besvärligt. I stället för att försöka trycka till med kraft – "Fan, det här var så jävla skitjobbigt" – tar man hjälp av den litterärar finessen litotes för att betona något man verkligen menar. Det här, det här och det här, samt hela denna utveckling är något jag verkligen uppmuntrar. Det är tjusigt.

/P

Senap och knäcke

Nu har jag tänkt på vad som passar ihop. Kaffe ska vara varmt, coca-cola ska serveras kall. Choklad kan serveras varm ... och kall.
Salt och sött är svårt. Kanelbulle med en sillbit på, någon?
Hittills inga problem.
Men så gråsonerna och de individuella variationerna. Leverpastejmacka med apelsinmarmelad och de flesta tvekar. Köttbullar (vegfärs-, i mitt fall) och lingonsylt, ganska självklart. Knäckemacka med pizzatoppings? Ja säger jag, nja säger kanske andra. Ost, ok, paprika, ok, tomatsås, nja, champinjoner nja.
Knäckemacka med hamburgertoppings? Ja, säger jag, nej säger de flesta andra. Men varför inte? Rå lök, dressing, tomat, ost, salladsblad, ketchup och senap. Som gjorda för att läggas på hårt svenskt bröd.

Ibland kan det vara skönt att skriva utan att ha någon som helst poäng. God morgon.

/P

Att plocka sönder något väldigt stort, fem meter webbsida

Försök att gå in på den här länken, titta i tio sekunder och sedan stänga ner. Tänkte väl det. Gick inte. Webb 1.0 när det är som bäst. Skroll, skroll, skroll, skroll. Extremt pedagogiskt och fint.

/P

Tandvård för fattiga under överinseende av skyddsänglar

Jag är mycket förtjust i de två personer som kollar min blogg till frukost. Varje dag, före åtta. Era blobbar finns inte på statistikgrafen när jag lägger mig men när jag vaknar finns ni där. Som mina små skyddsänglar. Vi borde ju rimligen inte ha allt gemensamt med tanke på dygnsrytm. Kanske humor bryter dygnsrytmsgränserna?

Igår fick jag paniken att mamma skulle ha hittat bloggen. Det finns en teoretisk chans. Kanske inte skulle göra så mycket men ...

Nu ska jag till tandis. Har ringt och kollat, det gick att betala på faktura i efterhand.

Godmorgon,
P

Den nye engelske dandyn och jag



Ha! Jag hittade boken om den nye engelske dandyn, som Frida Hyvönen så fint sjunger om i London årets poplåt – på senaste skivan.
Den fanns på bokrean och betingade 184 kronor och femtio öre. Jag hade presentkort på 150. Och 33 kronor och femtio öre på fickan. Men snälla damen i kassan gav mig en krona extra rabatt så att jag hade råd.

Nu äger jag – totalt, sammanlagt och helt utan överdrift – noll kronor och 42 öre. Det är inte mycket.

Jag har mat på jobbet och hemma så att jag klarar mig i ungefär två dygn, och cigg som räcker ungefär ett och ett halvt. Vad som händer sedan ... får framtiden utvisa.

Jag har kommit på en råsmart metod. Normalt när jag har tröstshoppat (ja, all min shopping räknas till den kategorin) brukar jag glädjas åt själva shoppingen en dag. Sedan väntar jag ytterligare en dag med att packa upp grejerna när jag kommer hem. Då blir det som att jag får present dagen efter. Också.
Två flugor i en smäll, äta kakan och ha den kvar, fett lura systemet liksom.

Nu gick ju inte det eftersom jag var tvungen att ta en bild av boken. Men ändå.

Har tränat måndag och idag och i morgon ska jag gå på gympa med tjejerna. Det blir kul. Jag är fit men pank.

/P

Säljes

30-nåntingkille, bättre begagnad, gott bruksskick, säljes till högstbjudande. Ingår: Fett med kunskap, en portion ångest, en portion depression, en bred repertoar av aldrig sinande intressen, en rad tillkortakommanden och en helfestlig attityd. Objektet är belagt med egenpåtaget näringsförbud efter återkommande fattigdomsperioder. Objektet säljes i befintligt skick. Kan bytas mot vedkap eller annat bensindrivet, handhållet eller markstående motorredskap.

/P

Pinsamt pank och operativsystemsproblematik från yttre rymden

Hej, ledsen att jag varit lite borta, har inte glömt bort er, bara haft sinande inspiration. Helgen blev rätt ok, trots att lördagen närmast kan beskrivas som katastrof.
Mina pengar tog slut när jag betalade mina räkningar och det gjorde så ont att jag inte fixade att gå på fest. Jag hade sett fram emot fest jättemycket. Träffa lite gamla vänner. Hemmafest. Mitt bästa.
Ja ja, så kan det vara. Nu har jag lagt upp en ekonomisk plan för närmaste tiden, och den håller. Om jag snålar lite. Och igår söndag fick jag promenera och umgås med gamla vänner och ett litet barn som var festligt.

Bätsa, männsikor, itne. Jag kan inte längre skriva på maskin. Fyra, fem ord får bokstäverna i fel följd. Varje gång, hela tiden. Trodde att det hade gått över för jag har haft en sådan period tidigare, för tre, fyra år sedan. Men nej då, nu är det tillbaka. Tyder det på ett smärre systemfel i kokosnöten eller är det någon som signalerar från yttre rymden?

/P

RSS 2.0