pelletsmaskinen

Användningen av "hans/hennes" eller "sin" är inte helt enkelt. Flera kända och bra bloggare och personer med bildning i min närhet gör fel i veckan. Jag samlar på mig. Några exempel:
1) "Ingen mer tjatig Janne Josefsson i rutan som styr hela programmet för att stötta hans egna, och i min mening, rätt gubbiga och gammelmodiga agenda." (sic. Fridén, H)
Helt rätt tänkt, men inte rätt språkligt, det ska förstås stå "... sin egna, och i min mening ...".
2) Hon har precis påbörjat "det roligaste projektet i hennes liv." (sic. när duktig väninna med publikt namn skriver om sig själv. Dock inte skribent, så jag namnger inte.)
Återigen, "sitt liv".

Såhär ser grundreglen ut:
När "det ägda" (alltså prylen/saken) "tillhör subjektet" (den som det handlar om) i meningen ska ordet (pronomenet) vara sin.
Sara gillar inte sin cykel. (Cykeln tillhör Sara.)

Och så motsatt:
Saras cykel är spygrön. Saras mamma gillar inte den spygröna färgen på hennes cykel. (Cykeln tillhör Sara, men i den andra meningen handlar det om mamman.)

Men som sagt, det här är inte enkelt, speciellt inte när meningarna blir längre och mera komplicerade, som i Hannas mening ovan.

Nu ska jag gå och handla och sedan dricka vin men en vän. Tyvärr är jag nu redan tio minuter sen. Grammatiklektioner tar tid.

/P

Året är 1994 och vårt band ligger på alla topplistorna (nä, ljug, bara Josef tyckte att vi var stjärnor.) Vi var riktigt bra, bilden till trots, och trots att vi inte kunde spela för fem öre. Kanske hade Klas Ekman fått skriva om oss istället för Broder Daniel om vi hade fortsatt. Men troligtvis inte.
Av personerna på bilden blev en framgångsrik skådis och radiokomiker, en radiokomiker och framgångsrik krönikör på en av våra stora dagstidningar och en duktig inom webbranschen. Och så är det lilla jag, som fortfarande inte riktigt vet vad jag ska bli.
– Men Per, hur kan du vinkla allt så att det blir sorgligt? Det här var ju en toppenhistoria fram till dess att du kom och förstörde!
– Sorry, jag ska försöka skärpa mig. Jag har bara så svårt att inte hålla mig till sanningen. Jag behöver en "kill your darlings"-älskande tråkmånsredaktör. En bergfast och traditionell.
– Hur ska du få råd med det? Och är det inte redan för sent?
– Ja alltså, jag tar miljonerna som bloggen drar in och anställer en. Det kan väl inte vara så svårt.
– Ta upp huvudet ur syltburken, planetarieskalle, där kan du ju inte bo!
– What?

/P

Jag har aldrig varit duktig på att skriva maskin. Ganska snabb, ja, men en hiskelig slarver. Nu kan ni lägga ytterligare ett ord på listan över orden som alltid blir fel: "mso". Förklara det!

/P

/P

1) Skaffa en mobil med www


2) Titta på denna bild.

3) Drick max fyra av det bilden föreställer. Inte bordet.

4) Njut istället av att du har ditt a) intellekt någorlunda i behåll b) tal kvar.


5) Beakta noga skyltar och övrig information. Respektera auktoriteter.


6) Se till att någon vet var du befinner dig.


7) Ring hem till vänner eller familj. Innan det är för sent.


8) Om något går snett, panika inte. Lägg dig under en bro och invänta ljuset.


9) Försök att se på Stockholmsnatten med nya ögon.

Lycka till, Per!

/P

Kritik kan vara mycket festligt att läsa. När någon tar fram motorsågen och sätter ståltänderna i nederdelen av fotknölarna, eller putsar med nyvässade diamantslipen rakt in i ögonbotten utan att först passera gå. Då kan det uppstå blixtar och dunder i lingonskogen. Som här. Stackars, stackars Johan.

/P

Missa inte det senaste inom fördjupning av www-samtalet - Nanobloggen. Ett ord och inget trams!

/P

Vissa vill alltid prata om oförätter från förr och andra vill alltid prata om sex.
– Jag drömde om en doktor som spärrade in mig på ett dårhus som såg ut som ett tempel.
– Ja, det var jag det.
– Varför spärrade du in mig? Det var väl taskigt gjort. Jag blev jätteledsen.
– Det var för att jag ... skulle få dig att fatta det här med det inre fängelset.

Sedan följer ett samtal som är för privat för att återges här, men som verkligen är upplyftande och klargörande.
Där kommer den fnoskiga gamla damen!
– Gammal? Nej vet ni vad! Och fnoskig? Snacka för er själva! Och dam, jaja, man får väl tacka för det.

/P hjärta C, och för alla andra är detta omöjligt att förstå eftersom det första gången utspelade sig den 1 november 1996, samma år som dn.se föddes, men långt innan de hade ett fungerande arkiv. Att se dessa ord återuppstå från de döda – samma ord, samma innehåll, men i något annan form – kan för vissa vara ganska skrämmande.

Årets ordlek, övning mot särskrivning. Försök spöa småbarnsblixtschacksmästerskapsfinaldeltagarlistornas
alldeles korrekta 53 sammanhängande bokstäver.
Kom ihåg att alltid avsluta med genitiv bestämd form plural. Lycka till.

/P

Lite för kul för att vara sant. Jag gråter blod och tårar att jag inte fick vara med och skapa. Jag missade förstås peaken med några dagar eftersom jag är en sjukt seg kille. Men ändå. Jag hann innan det officiella avslöjandet, som inträffar på lördag, om jag får gissa.

/P

(Tack twitter-maritune för tipset)

Alltså såhär. Idag har jag lärt mig en ny sak. En ganska jobbig sak. Det har inte riktigt sjunkit in än men jag är på väg mot acceptans. Hur är det de säger om de fem stegen? Vägran, ilska, förhandling, depression och acceptans.
Vad är det då jag har lärt mig? Jo, alltså, såhär då typ, .... nä, jag orkar inte riktigt prata om det än.
- Samla dig nu, tönt!
- Jamen okej då.
Ni vet en sån där ölj som man kan lägga upp fötterna i. En fotölj. Nu visar det sig att det inte alls är en fotölj utan en fåtölj. Jaha, och vad fan är en fåt då, tänker jag? Hm, jag vägrar inse att jag har fel. Vägrar!

Så nu blir det till att gå igenom hela bloggen. Jobbigt. Enda trösten är att 42 000 andra har gjort samma fel, som det tycks.

Tack till Ida som påpekat denna pinsamhet. I mina ögon är den största komplimang man kan få att någon rättar korrektur i bloggen.

/P

– Hejsan, Susanna heter jag och ringer från Dagens Nyheter.
– Hejsan Susanna, vad trevligt.
– Ja, trevligt va, har du tid en minut?
– Självklart Susanna, alltid för dig. Men jag måste varna dig, du kommer att bli besviken på slutet. Du får inte börja gråta. Lova mig det.
– Nej då.
– Okej, shoot.
– Du har blivit utvald för ett speciellt erbjudande. Du kommer att få tidningen gratis på vardagarna och behöver bara betala för din prenumerationen på helgerna.
– Fantastiskt, underbart.
– Ja, det låter bra va? Ska vi slå till på en gång.
– Nej du Susanna, vi ska nog inte det. Om du ska sälja till mig måste du vara betydligt mer pushig och övertygande, lägga hela din säljkraft bakom, ta till din maximala repertoar av rungande argument, alla till buds stående retoriska tjuvknep. Vill du ha ett till försök?
– Jo, jag kan försöka lite till.

(Ungefär här spricker det lite för oss båda och vi faller något utanför våra karaktärer. Vi får anstränga oss hårt för att inte börja fnissa. Det är besvärligt men går om man koncentrerar sig.)

– Jag förstår det, men som du nog inser kommer du att få bättre bonus på att direkt gå vidare till nästa potentiella kund. Vad säger du, ska vi slå till på det?
– Jo, kanske det.
– Men låt gärna mig stå kvar på er fina lista. En dag tackar jag ja. Så ring gärna igen.
– Ja, vi ringer igen om tio år då.
– Låter fint, lycka till med försäljandet och ha en trevlig dag, Susanna.
– Detsamma. Hej hej.

/P

Jag brukar ofta argumentera för att människorna på södra halvklotet ska kräva en jordglob med sydpolen uppåt. Det känns som en självklarhet. Vår vanliga jordglob är helt enkelt bara definierad efter ett gammalt kolonialkoncept som bygger på att den europeiske mannen (ja, primärt män) i tidigare århundraden rest runt och våldfört sig på resten av världen. Det finns liksom ingenting i rymden som gör att nordpolen ska vara uppåt. Inget fysiskt, bara socialt alltså.

Här är en bild av en plats som i den här betraktningsvinkeln kan vara lite svår att placera. Men gör ett försök, vinnaren erhåller en fika på Mellqvists el dyl. Jag söker alltså namnet på den gigantiska ön i mitten av bilden.

/P


Mä, hur äre möjligt?

... än så här.

/P

Helt ärligt. Ju fler läsare du har, desto sämre blogg. Här är beviset. Hur kan man få fjorton kommentarer på det? (Men egentligen är jag nog bara avundsjuk.)

Jag ska nog också bli lite mera lättsam ...

/P

Vad säger ni som kan något om reklam? Visst blir man sugen?
På att snatta, ja. På att köpa? Vet inte. Ica Mathörnan, Karlbergsvägen 46.

/P

Nu föreslår jag att något av följande händer i mitt liv:
a) någon ringer och ber om att få hångla litet.
b) någon ringer och ber att få trösta en nybliven icke-rökare meddelst lite kramar.
c) någon hör av sig och känner sig lite pilsk, vill bli bjuden på morotsschnitzlar till middag och tar med sig en flaska Bordeaux.

/P

Annika på marknadsavdelningen verkar vara så sjukt populär. Det vill jag också vara. Kan det inte komma en hel vagn med spännande lådor som det står Layoutavdelningen, Per på? Det skulle göra mig så glad så glad. Oavsett innehåll.


En del arbetare är mer poppis än andra.

/P

Har ni noterat att de programmerat om Spotify så att tiden stannar när man trycker på ljudlös under reklamavbrotten. Det är klyftigt och besvärande. Och i motsats till vanligheten har de små liven även haft oss mac-användare i åtanke. Kanske är det dags för betalversion nu. Jag sade upp tv-kanaler för 189 i månaden för att spara pengar. Ska jag nu offra 100 på att slippa "förlåt att jag stör"?

För övrigt, jobbar man med trycksaker tycker jag att man ska ägna åtminstone en minut åt korrekturläsning. Var är den här strömmingen fångad, till exempel?


God copy från Prisextra.

/P

Det går inte att jobba hårt och skriva blogg typ på lunchrasten. Inte om man är jag. Jag behöver vila. Som ett barn ungefär.

Läste en bloggkommentar om uttrycket "att ligga". Någon var arg. "Nu har ni använt det i flera år, era jävla jävlar," skrev han/hon. Cirka. Jag har inte reflekterat över det, men personen kan ha rätt, även om han/hon i mina ögon måhända uttryckte sig lite väl hårt.

Hädanefter blir det i alla fall "idka sexualumgänge" för mig. För hela slanten.

/P