pelletsmaskinen

Jag åker bort över helgen. Ska promenera i skogen. Jag och två vänner. Tänk Deliverance, minus kanoterna. Så nu blir det inget bloggat på några dagar. Men när jag kommer tillbaka lovar jag följande: Presentation. Bild där jag ser kristen och smörig ut. Tänk Ella Bohlin. Samtal om sex och sexualitet. Tänk Jagvillligga.nu (<-- obs obs, ledig domän.)
Nu är det så pass många som då och då går in här som inte vet vem jag är att det börjar bli dags.

Ha en trevlig helg, barn, gubbungdomar och nyblivna föräldrar. Vi ses på andra sidan.

/P

Jag såg Google-bilen. Alltså den som tar bilder. Åt alla håll. Jag såg den. Och visste inte vad jag skulle göra. Den tog minst en bild på mig. Korsningen Karlbergsvägen/S:t Eriksgatan. I refugen mitt i gatan. Alltså riktning söderut. Tänk om jag kommer med på internet. Tänk. Undrar hur lång tid det tar innan den kommer upp? Men jag kunde inte komma på något smart att göra. Så jag sprang efter och tog en bild bara. Kan man kalla mig Google-stalker, mediehora, kändiswannabe nu?



/P

Den här tiden på dygnet är konstig konstig. Eller, parafraserat: Om det är söndag är sju för tidigt. Det är det.
Endast mormödrarna är vakna. Midvinternattens köld, som aldrig blev speciellt hård i år, har fått ge vika för mera rimliga åtta grader, sju på morgonen. Per går och hämtar kaffe.
Alla sova, fast numera bor ganska få på enslig gård, det flesta - över 50 procent av jordens befolkning om jag inte minns fel - bor i stora städer. Stockholm är en på världskartan ganska liten stad. Inte bland de tre hundra största.
Snön, stjärnorna och molnen, som ska synas ungefär här, finns inte. Inte heller granar och tallar (sluta kalla dem för fur, jag känner igen en spade när jag ser en spade!)
Istället lyser solen och Essingeleden bullrar som vanligt. Oförtrutet vidare. Tut tut, säger bilarna när de stockar sig.
Min motsvarighet till ladugårdsdörren, båtklubbens gallergrind, är bred nog för en kranbil som kommer om tio minuter. Alltså måste jag kila.

/P

Båten är redo för sjösättning. Den läcker mindre som ett såll än tidigare år. Eller så inbillar jag mig. Ja, alltså, som ni förstår så är den gjord i trä. I ek och mahogny för att vara mera precis. Träbåtar måste svälla innan de blir täta. Nu går jag 45 minuter på fest. Sedan ska jag sova för att vara redo till 07.30 i morgon bitti. Det kommer bilder på när båten flyger med hjälp av en lyftkran senare. Har jag skrivit ett alldeles vanligt blogginlägg nu?

/P

Påminnelse till själv, kommande saker att fira:
Fredag, T+ fyra veckor rökfri.
Måndag, T+ en månad rökfri.
Onsdag, börja betala 59 kr/mån, så att dina läsare slipper annonser, Per!

/P

Åh bloggen min blogg, du sköna schizofrena värld. Som ni har märkt så finns det ingen riktig struktur här. Ena dagen skriver jag om lite för privata saker och tipsar om roliga fynd, andra dagen tävlar jag med Aftonbladet om vem som snabbast kan återge EU-nyheter.
Det är därför gårdagskvällens inlägg är så fult, rent estetiskt. Jag publicerade nyheten på samma minut som Aftonbladet (åtminstone kom deras första kommentar i ämnet på samma minut, de anger inte vilken minut nyheter publiceras) – men jag hade två klickbara källor, de bara en icke klickbar källa, från en twittrande svensk EU-parlamentariker. Dessutom hade jag hunnit översätta en bit text. Ja ja, det var en kul tävling.
Men det förstörde ju lite strukturen från två inlägg tidigare, där jag vinnlagt mig om att ha stycken med exakt lika många rader i varje, för att bjuda på estetisk bloggfest.
Anysom, nu har ni fått ytterligare en inblick i min förvirrade kokosnöt och jag hoppas att ni inte misstycker om jag ena dagen skriver direkt till er, och andra dagen bara för mig själv.
Här blir lika blandat som mina tankar, det är inget att göra något åt. För jag trivs så.

/P

Lysande Lars lysande lillasyster Elins vän lysande Johanna, lysande Fredriks dam, satte veckans soundtrack. Tack!
Delvis bortglömda harmonier.

/P
 

När man sitter med 127 öppna flikar i sju olika fönster på två olika datorer i hemmet och hoppar mellan dem varje gång man hör ett litet pling, då vet man att det är dags att stänga ner. Det spelar ingen roll att man hunnit både springa och laga god mat. Inte heller att man ska ut i skogen i fyra dagar över helgen och bara kommer att träffa påskharen och andra preinternetala mjukisdjur.
127 är för mycket. Att stänga ner dem och sortera, anteckna och bokmärka kommer att ta flera timmar bara det. Är det viktigt att gulliga "hemsida.se" finns ledigt? Kan jag komma ihåg att mina två nya ordvänner är kiasm och katekres? Ja, bock bock på dem nu, för nu har jag skrivit ner det. Men alla de andra kunskaperna då? De finns ju kvar på www, det vet jag. Och de kommer att vara fler imorgon än idag, det vet jag också. Men det har ju tagit tid att hitta fram till dem och det kommer att ta mer tid imorgon att hitta tillbaka.
Jag släpper sargen, tar några osäkra skär ut på isen, kraschar i en grund vak och tar mig upp lite fuktig på min renrakade hjässa och fortsätter. Så. Xxxxx längst upp till höger, röd knapp, röd knapp längst upp till vänster. Så var det gjort.
Jag gråter en skvätt och brer en ostmacka till morgonkaffet. Imorgon kommer jag inte att bry mig ett dyft om mina förlorade flikar. Det vet jag också.

/P

Min väninna från franskan i åttan/nian har en elvaårig son med cancer. Så fasansfullt hemskt. Men när man läser bloggen skrattar man som en galning och gråter som Lilleskutt. Om vartannat. Jag länkar inte, för det känns lite för privat, men av er som läser här och vet vem jag talar om, missa inte.

/P

Fyra dygn och elva timmar! Och nu på förmiddagen saknar jag dem mer än någonsin. Men det går över och det vet jag.

– Jo, hej det är jag igen. Jag har legat och tänkt. Om det såg ut sådär i din hall, hur ser då resten av lägenheten ut?
– Nej, den är välstädad och i toppskick.
– Verkligen? Du har inte lämnat fyra objektiv från dina lilla fotosession och en ganska stor hög med godispapper på matbordet, inte diskat på fyra dagar och spritt ut dina tröstinköp över hela lägenheten och skapat ett ganska rörigt intryck?
– Nej, jag lovar!
– Kan du kanske ta en bild och bevisa det?
– Ja, asså, jag måste rusa till jobbet nu, men sen, jo jo asså ... jag lovar.

Här är en bild av mina länkar och anteckningar till TED-föreläsningar. Jag är ganska obsessed. Jag vet inte om någon har klickat på någon av mina länkar, om någon annan överhuvudtaget tycker att det är spännande? För mig har det varit den största upptäckten i år. Det känns som att man får umgås med de smartaste i hela världen.

Jag är ganska bra på att gå in ordentligt för något, när jag går in för något.
Ordentligt.
Första tredjedelen av första sidan, samt sista en och en halv sidan
är presenterade på bloggen. Resten är godbitar jag sparat. Dåliga eller
ointressanta föreläsninga har jag lämnat åt sitt öde.

/P

När jag ska skriva personligt måste jag tänka väldigt mycket på vad jag skriver, så att jag inte ångrar mig och vill ta tillbaka. Just nu orkar jag inte tänka, så det blir väldigt allmänna reflektioner. Det kan vara lite kul, men är oftast inte så spännande.
Nu är ju bloggen delvis en slags dagbok, ett sätt för mig att kunna titta tillbaka och se hur tankarna gått på sistone, så ni får stå ut med att tankarna inte är ... mycket till tankar.

Jag har världens stökigast skrivbord på jobbet. I min värld ska det vara så. Städa gör man mellan projekten. Nu ligger det cirka 14 kilogram med papper utspritt. Men mitt bland dem står en vas med tio fina, ännu inte utsprungna, påskliljor. Daffodils, mina favoriter! Rakt snott av Morrissey, min favorit. Jag har även börjat omvärdera hans senaste skiva, som jag i bloggens hittills mest kryptiska inlägg dissade för ett tag sedan. Den är faktiskt bra, Years of refusal.
Men idag är det El Perro del Mar som gäller.

/P

Jag inser att det inte är något megaflow i bloggen just nu. Det är mycket och roligt på jobbet för närvarande. Jag gör en bilaga till ett magasin som någon tidigare gjort med vänster hand. Jag jobbar med båda händerna och då blir det generellt lite bättre. Dessutom har jag stor frihet. Några sidor kommer till och med att platsa i min mapp, tror jag.

Under tiden föreslår jag att du installerar firefox-tillägget All-in-one gestures, om du inte redan gjort det, och programmerar dina egna små figurer för att få saker att hända. Till exempel höger-ner för att gå längst ner på en webbsida, som jag har. (Det är en liten startsträcka att komma igång, säg en kvart, sedan tror jag att du kommer att vara fast för livet, jag är det.)

Sedan går du hit, använder din lilla figur och läser om hela bloggen från början. Du kan ha missat något väsentligt. Haha.

/P

Meddelande nummer 125.

/P

Min tandhygienist var en toksöt mulattjej i övre tjugoårsåldern som sa "typ" och hade ett smittande skratt. Det gillar jag. Den livsfarliga sabelkroken som hon skulle in med bakom visdomständerna däremot. Var inte alls festlig. Jag mår typ lite illa nu.

/P

Jag har lärt mig nya saker i designprogrammet jag jobbar med. Det är farligt att lära sig nya saker. Jag vill bara göra dem om och om igen. Som ett litet barn som gärna vill repetera vadhelst som är festligt hundraåttifemton gånger i rad. The more the merrier.
(Kort beskrivet kan man säga att jag ritar streck som böjer sig, och av dessa gör jag plattor som liknar pusselbitar som jag överlappar och låter text och bild vila på. Inget avancerat egentligen, men det blir ganska tjusigt. Allit i programmet Indesign CS2, inget fansy CS3 eller 4.)
Det gör tyvärr att mitt behov av att få utlopp för kreativiteten i bloggen minskar. Jag hoppas att ni inte misstycker.

På kvällarna när inget annat är inbokat tittar jag på vetenskapsföreläsningar på ted.com. Jag tycks inte kunna få nog.
Har hittat fyra fem stycken till som är fantastiska. Helt mind blowing. Men de som är intresserade hittar dem nog själva. Jag tycker att hjärnan, kvantfysik, datorer, biologi och darwinsim är mest spännande. Men jag har även sett lite för många om underhållning, klimathotet (Al Gore är numera en fantastisk talare!) och design. Igår såg jag nog tio stycken.

Annat. I måndags tog jag 100 kilo i marklyft. Det är bara 365 kilo under världsrekordet, om nu någon undrar. I går lallade jag mest omkring på gymmet. Och idag har jag träningsverk. Som fan. I ryggen.

/P

Hela dagen har jag tänkt på ett nytt längre inlägg, men jag får inte till formuleringarna. Nu hoppas jag bara på den gudomliga inspirationen. Var tror ni att den kommer ifrån? Just det, från hjärnan – kokosnöten. Allas vår gudomliga kokosnöt.
Gudomlig åtminsone när den fungerar.

Jag går och tränar, det hjälper ibland.

/P

Fan vad man önskar att man va killen som slängde sig med meningar som "under extrema förhållanden tycks det som om tiden kan uppföra sig som en annan dimension av rum" eller "universum kan spontat skapa sig själv utav inget, och det följer ändå de grundläggande lagarna för relativitet" och alla ba:
- Jo, givet, jag satt också och tänkte på det där till frukost igår.
- Precis, men det är väl ganska självklart, ändå. Vad har hänt sen dess? Hur är läget med dig?

/P

Jag döper om en av kategorierna, det blev för mörkt och inte sanningsenligt. "Ångest, förtvivlan och livet" får istället heta "Livet, upp- och nergångar". Det speglar bättre hur jag mår. Speciellt som det blev en så stor kategori.

/P

Det var hejdundrans hemma hos Stefan och Helena. Sedan gick vi till Anders och Erics Spy Bar-partaj. Under kvällen träffade jag (oj det här blir svårt) ... Karin, Katarina, Kristin, Emelie, Andréa, Klas, Kristoffer, Helena, Helen, Markus, Dolken, Stefan, Erik, Rayen, Ellen, Julia (oj, nu blir jag lite osäker, vad det Julia?), Petrus, Sakari, Hanna Fridén (hon var trevlig, vi snackade ett litet tag men fick nog inget vettigt sagt), en kille som hette Viborg i efternamn och var en riktig författare (han var också trevlig men jag orkar inte googla vem han är än, jag är bakis), Lisa (mitt ex, då började jag gråta lite lite), Anders Rydell, Eric Schüldt, Carolin och Sofia. Fan jag har glömt en person. Förlåt förlåt. Och ledsen att jag inte fick alla stavningarna rätt.

Nu har jag indexerat nästan hela bloggen. Allt för att underlätta för er, mina kära läsare.
Så här gick det till:
I kategorin Romans hamnar inlägg som innehåller ens en antydan till romantik och relationer. Det är ju det viktigaste ämnet, ju! Tycker du inte? Alltså, inlägg som innehåller flera ämnen (de flesta) men där åtminstone något handlar om kärlek, hamnar här. En överordnad kategori, kan man säga.
I kategorin Ångest, förtvivlan och livet hamnar de allra flesta inlägg, det var ju därför jag startade bloggen, för att få rensa ur skiten ur kroppen. Men inläggen behöver inte vara vemodiga, alls icke. Jag kan vara som allra skojigast när jag är lite nere (falsk blygsamhet, inte jag!). Och ibland är ju livet bara livet. Utan ångest.
Under rubriken Språk eller festligt hamnar också ganska allmänna inlägg. De kan handla om språk. Men de kan också vara bara "språkliga". Deras enda poäng är att de är till för att läsas. Läsningen ska vara festlig, är det tänkt. Det kommer givetvis inte alltid att vara så, men ni får ta det för vad det är.
Katagorin Länkar, bloggar och rekommendationer är ganska självförklarande. Jag kanske dissar en skiva eller vill att du ska spana in en annan sida på internet.
Ideologi står för riktigt tyckande. Politik eller livsåskådning. Eller nått.
Om inläggen till sin huvuddel handlar om Träning, återfinns de under just precis det ordet. Jag tränar en del, men vem fan är intresserad av att läsa om det? Knappast många. Kategorin finns kanske till mest just för mig.
Om jag skulle få för mig att skriva en roman, ska det vara lätt att hitta dess delar. Det ska jag nog inte. Men ändå.
Vad kan Stil, prylar och mode tänkas handla om? Jag har ingen aning.
Väldigt många inlägg ligger också kvar under Allmänt. Antingen har jag inte hunnit indexera dem, inte orkat, inte kunnat eller så är de helt enkelt inte värda att läsa.

Indexering kan vara lite farlig. Några inlägg kanske rycks helt ur sitt sammanhang. Så får det vara, jag upptäckte när jag läste bloggar igår, att indexering ändå kan vara väldigt förtjänstfullt.

Jag tror att jag snart närmar mig en nylansering av bloggen, där jag sprider den till fler än bara de närmast sörjande.

/P