Uppförsbacke
Av tre personer som har kunnat ställa in något med mig den här veckan, har tre stycken gjort det. Alla med goda själ, och jag vet att de inte vill mig ont.
Min självkänsla ska ju inte bygga på vad andra tycker och gör, jag vet. Men just nu känns det lite motigt.
Dessutom är jag trött. Det förvärrar.
På tisdag fyller jag år. Ett högt och halvjämt tal. Det känns inte heller bra. Måste hitta på något då. Annars kan det bli tjurigt. Alla meningar har fem ord.
/P
Min självkänsla ska ju inte bygga på vad andra tycker och gör, jag vet. Men just nu känns det lite motigt.
Dessutom är jag trött. Det förvärrar.
På tisdag fyller jag år. Ett högt och halvjämt tal. Det känns inte heller bra. Måste hitta på något då. Annars kan det bli tjurigt. Alla meningar har fem ord.
/P
Ett icke-inlägg, i bästa fall
Hur har du tänkt dig att behålla dina 14 läsare, om du inte skriver något, Per? Ja, jag är ledsen, men jag har inget att skriva idag. Sorry. Men jag återkommer.
/P
/P
Ner och sedan upp
Tränat och nu ska jag på festlighet light. Tillbaka på studsmattan!
Idag sade jag även upp alla mina tv-kanaler. Under 2008 slog jag på tv-n två gånger. Inte värt 189 i månaden.
(Men i morgon är det tandläkaren, min nya bästa iranier. Ändå. Halvkul.)
/P
Idag sade jag även upp alla mina tv-kanaler. Under 2008 slog jag på tv-n två gånger. Inte värt 189 i månaden.
(Men i morgon är det tandläkaren, min nya bästa iranier. Ändå. Halvkul.)
/P
Ett dygn i detalj, med ett slut i dur
Jag ska berätta hur det gick sedan.
Lämnade jobbet och tittade på solen. Det kändes bra och med raska steg från Vanadisplan passerade jag både Odenplan och Rådmansgatan.
Lämnade jobbet och tittade på solen. Det kändes bra och med raska steg från Vanadisplan passerade jag både Odenplan och Rådmansgatan.
Jag försökte omväxlande att gå så där rullande upp på tå som sportiga, glada människor ibland har en tendens att göra. Det kändes hurtigt. Jag försökte sedan att njuta av det vackra som fanns runt omkring mig. Och visst, det hjälpte en del. Men det satt ett stort mörker fastklistrat på okänd plats inom mig. Och det ville inte släppa.
Efter ett tag var det bara att acceptera. Det behövdes något radikalt om det här skulle gå över.
Jag stämde träff med Stefan (byter hädanefter till att skriva ut hela förnamn på personer som inte heter totalbesynnerliga, lättidentifierbara ting som kanske Rupert, det blir något mer personligt så) för middagsdejt. Han var gräsänkling och det är alltid trevligt att träffa Stefan. Han är smart och kan saker. Det brukar bli bra samtal. Och om man pushar lite kan man få tala känslor. Det skulle jag nog inte orka.
Men det var över två timmar kvar innan Stefan kunde komma från jobbet så något måste jag hitta på. Tröstshopping. En välbeprövad metod för all kortsiktig känsloförträngning. Jag inledde med en av stadens andrahandsbutiker, Myrorna mellan Rådmansgatan och Hötorget (ungefär tre stjärnor i betyg men ibland med fina fynd.) Hittade en oanvänd skjorta från The Shirt Factory, som jag visste såldes på NK. Men avstod.
Gick till just NK och fingrade på en Marc Jacobs-rock som hade kostat 10 lakan som det nu var 70 procent på. Skulle nog funka som tröstshopping och den satt finemang, men kändes kanske lite i överkant med tanke på mitt något instabila tillstånd. Jag kunde nog inte riktigt lita på min omdömesförmåga. Men det rycker fortfarande lite i fingrarna.
Sedan tog jag mig en tur till Hjorthagens Myrorna. Här har jag gjort några av mina bästa fynd – oanvända läderskor från handsydda svenska märken som nya betingar pris på tre tusen – för 150-lappen. Etc.
Men nej, inte igår. Kanske var det jag som var shoppingkaputt eller så var det bara dåligt utbud just för närvarande.
Gick istället till Claes Ohlson och köpte nya häftklamrar inför fåtöljomklädnaden* som enligt plan fortsätter på onsdag, dvs i skrivande stund i morgon. Inte mycket till tröstshopping, men nu hade jag ju sparat 3125 kronor. Alltid något att glädja sig över.
Middagen blev som jag hade tänkt mig. Mycket trevlig. Jag åt som vanligt Palak Paneer och så drack vi två öl. Nästan direkt efter att jag träffat S försvann de mest akuta deppbesvären, precis som jag hoppats. Annars hade det kunnat bli en mindre munter stund för min vän.
Sedan gick vi hem till S och letade efter min kvarglömda tröja. Det visade sig vara inte alldeles enkelt. Stefan bor med sin tjej Helena och de har inte överväldigande stort, men fint. De hade städat. Städat väldigt ordentligt skulle det visa sig.
För när vi efter en halvtimme gått igenom hela garderoben återstod bara att leta på vinden.
Vem tar upp en kvarglömd tröja på vinden? Kan man inte lika gärna slänga den då? Men kanske hade de bara begått ett litet misstag.
Jag började känna att tröjan kanske inte var värd arbetsinsatsen. Den var inte från Paul & Friends, om vi säger så.
Men på vinden fanns den, i den sjunde lådan vi letade igenom, snyggt ihopvikt och i en igenknuten separat plastpåse. I lådan låg åtminstone ett till kvarglömt plagg. Någon i familjen S&H är väldigt ordentlig!
Men på vinden fanns den, i den sjunde lådan vi letade igenom, snyggt ihopvikt och i en igenknuten separat plastpåse. I lådan låg åtminstone ett till kvarglömt plagg. Någon i familjen S&H är väldigt ordentlig!
Jag återfick även boken som mina vänner Sam och Anders har skrivit. Jag hade glömt den i Stefans väska på releasefestkvällen.
Så fort jag lämnat Stefan kom tyvärr mörkret tillbaka. Med oförminskad kraft. Något stod inte rätt till.
Så fort jag lämnat Stefan kom tyvärr mörkret tillbaka. Med oförminskad kraft. Något stod inte rätt till.
På vägen hem köpte jag en folköl och tänkte sitta på balkongen och ha efterfest. Tyvärr glömde jag sedan bort det. Det kom något i vägen.
Nämligen Piraterna, mina vänners bok.
Men jag går sakerna i förväg. När jag kom hem var det alldeles kolmörkt i lägenheten. Det är det nästan aldrig hos mig, någon lampa för blommorna lyser alltid under dagtid, och klockan var inte tio.
Det visade sig att PC:n – som alltid alltid står på i ett hörn – hade lagt av, och dragit en säkring i lägenheten med sig. Förmodligen har nätaggregatet lagt av, fläkten har en tendens att paja när datorn stått på i runt tre år, och datorns uppträdande senaste veckorna har tytt på att undergången var nära förestående. Mycket riktigt, nu går den inte igång. Den ger inte ens så mycket som ett grrr ifrån sig när man trycker på slå på-knappen.
Fick gå över till macen. (Och nu fick jag byta webbläsare, att länka på Blogg.se gick inte för sig i Safari på mac minsann.)
Redan efter att jag läst några sidor insåg jag hur det skulle sluta. Inte i boken utan för mig. Jag skulle komma att sträckläsa natten igenom, till det ännu okända slutet. Så spännande var upptakten.
För att så att säga fira ämnet startade jag den största torrentnedladdning – givetvis laglig *mängder av glädjebubbel* – jag hittills gett mig på. Valet föll på en stiligt sorterad femsäsongers-tracker av en favorit-tv-serie. En nätt liten sak på 23 gigabyte av något jag redan sett från början till slut.
Jag hann dock före nedladdningen. Klockan halv sex på morgonen, i ett nästan berusat glädjetillstånd slog jag igen boken efter 235 odödliga sidor. Då återstod 6 Gb av nedladdningen. Nu är den klar, efter fyra timars sömn.
Jag minns när min journalistvän Lars hade läst Naomi Kleins No Logo. I säkerligen ett par år efter det kunde man se spår från boken i det mesta han skrev. Jag minns när jag själv – och tveklöst många med mig – läste Gellert Tamas Lasermannen. Den gjorde liknande saker. Inspirerade.
För att kort ge mig på en recension av Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, kan jag säga så här: Den är troligtvis 2009 års No Lasermannen, för att använda en något krystad referens. Spännande, galet välresearchad, tillför något nytt även för oss som så att säga "känner" piratrörelsen (jag laddade hem min första låt via ett fildelningsnätverk för ganska precis tio år sedan) och har en "cliff hanger"-struktur som gör den omöjlig att lägga ifrån sig. Förstautgåvan innehåller dessutom bara två korrekturfel (min kvalitetsmätare nummer ett. Haha.)
Endast i det avslutande, något mer analyserande, kapitlet har jag en del invändningar. Här kunde författarna ha krämat på lite extra. Men jag förstår dem samtidigt, det skulle lätt ha kunnat göra boken partisk.
Tack Sam och Anders för årets hittills största och mest inspirerande läsupplevelse. Jag har ändå lyckats klämma ett tiotal böcker i skrivande stund i år, den 10 februari.
Efter att jag läst klart surfade jag runt på olika piratbloggar i en och en halv timme i glädjeyra. Sedan stupade jag på kudden som ett barn klockan sju på morgonen. När jag vaknade klockan elva var jag fortfarande på bra humör och har nu skrivit i närmare en timme. Att skriva är, som jag skrivit förut, mycket bra för mig. Men det går bara när jag är någorlunda uppåt. Tänk vad en bra bok kan göra.
Nu återstår bara att ta en bild.
Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, av Sam Sundberg och Anders Rydell, genier.
______
*Rättat
Men jag går sakerna i förväg. När jag kom hem var det alldeles kolmörkt i lägenheten. Det är det nästan aldrig hos mig, någon lampa för blommorna lyser alltid under dagtid, och klockan var inte tio.
Det visade sig att PC:n – som alltid alltid står på i ett hörn – hade lagt av, och dragit en säkring i lägenheten med sig. Förmodligen har nätaggregatet lagt av, fläkten har en tendens att paja när datorn stått på i runt tre år, och datorns uppträdande senaste veckorna har tytt på att undergången var nära förestående. Mycket riktigt, nu går den inte igång. Den ger inte ens så mycket som ett grrr ifrån sig när man trycker på slå på-knappen.
Fick gå över till macen. (Och nu fick jag byta webbläsare, att länka på Blogg.se gick inte för sig i Safari på mac minsann.)
Redan efter att jag läst några sidor insåg jag hur det skulle sluta. Inte i boken utan för mig. Jag skulle komma att sträckläsa natten igenom, till det ännu okända slutet. Så spännande var upptakten.
För att så att säga fira ämnet startade jag den största torrentnedladdning – givetvis laglig *mängder av glädjebubbel* – jag hittills gett mig på. Valet föll på en stiligt sorterad femsäsongers-tracker av en favorit-tv-serie. En nätt liten sak på 23 gigabyte av något jag redan sett från början till slut.
Jag hann dock före nedladdningen. Klockan halv sex på morgonen, i ett nästan berusat glädjetillstånd slog jag igen boken efter 235 odödliga sidor. Då återstod 6 Gb av nedladdningen. Nu är den klar, efter fyra timars sömn.
Jag minns när min journalistvän Lars hade läst Naomi Kleins No Logo. I säkerligen ett par år efter det kunde man se spår från boken i det mesta han skrev. Jag minns när jag själv – och tveklöst många med mig – läste Gellert Tamas Lasermannen. Den gjorde liknande saker. Inspirerade.
För att kort ge mig på en recension av Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, kan jag säga så här: Den är troligtvis 2009 års No Lasermannen, för att använda en något krystad referens. Spännande, galet välresearchad, tillför något nytt även för oss som så att säga "känner" piratrörelsen (jag laddade hem min första låt via ett fildelningsnätverk för ganska precis tio år sedan) och har en "cliff hanger"-struktur som gör den omöjlig att lägga ifrån sig. Förstautgåvan innehåller dessutom bara två korrekturfel (min kvalitetsmätare nummer ett. Haha.)
Endast i det avslutande, något mer analyserande, kapitlet har jag en del invändningar. Här kunde författarna ha krämat på lite extra. Men jag förstår dem samtidigt, det skulle lätt ha kunnat göra boken partisk.
Tack Sam och Anders för årets hittills största och mest inspirerande läsupplevelse. Jag har ändå lyckats klämma ett tiotal böcker i skrivande stund i år, den 10 februari.
Efter att jag läst klart surfade jag runt på olika piratbloggar i en och en halv timme i glädjeyra. Sedan stupade jag på kudden som ett barn klockan sju på morgonen. När jag vaknade klockan elva var jag fortfarande på bra humör och har nu skrivit i närmare en timme. Att skriva är, som jag skrivit förut, mycket bra för mig. Men det går bara när jag är någorlunda uppåt. Tänk vad en bra bok kan göra.
Nu återstår bara att ta en bild.
Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, av Sam Sundberg och Anders Rydell, genier.
______
*Rättat
Vätebomber, kakelugnsved och slamkrypare
Har ni sett den gigantiska multipla vätebomben, snart i bäring 180? Den gör en glad. Den ger liv.
Tyvärr har jag varit lite nere sedan 17.55 igår, då mina vänner gick från nystädatfika med äppelkaka (tack R och E!). Jag känner mig ensam. Och även lite dålig för att jag inte är på jobbet 09.00 utan snarare 12.30. Inte för att det spelar någon roll för någon. Och det är väl kanske det, jag gör jobb som behövs göras. Men vem som helst (nästan, om än kanske inte lika snabbt) kan göra det och trots att jag behövs är jag knappast behövd. Framför allt är det ingen utmaning, bara enformigt. Som tur är lyckades jag förhandla om så att jag kan fakturera för skiten, annars hade jag blivit fattig också.
När jag hade varit deppig i en timme igår ringde jag mamma och pratade strunt. Hon pratade mest, som vanligt. Hon hade köpt ved till kakelugnen och fått varmt i sin nya lägenhet i grannhuvudstaden. Halvspännande.
Sedan gick jag och tränade, det brukar jag komma upp av. Men nja, träningsstimulansen höll i sig i en timme och sedan var jag åter nere bland slamkryparna och ålade.
Hade det varit en annan helg hade jag skyllt på att jag druckit alkohol, men det har jag ju inte gjort. Kanske är det så att det jag vinner fysiskt/biokemiskt på att avstå, förlorar jag mentalt/stimulansmässigt. Eller så har jag bara dåligt tålamod. "Alla människor har svackor", är ju en klassiker.
/P
Tyvärr har jag varit lite nere sedan 17.55 igår, då mina vänner gick från nystädatfika med äppelkaka (tack R och E!). Jag känner mig ensam. Och även lite dålig för att jag inte är på jobbet 09.00 utan snarare 12.30. Inte för att det spelar någon roll för någon. Och det är väl kanske det, jag gör jobb som behövs göras. Men vem som helst (nästan, om än kanske inte lika snabbt) kan göra det och trots att jag behövs är jag knappast behövd. Framför allt är det ingen utmaning, bara enformigt. Som tur är lyckades jag förhandla om så att jag kan fakturera för skiten, annars hade jag blivit fattig också.
När jag hade varit deppig i en timme igår ringde jag mamma och pratade strunt. Hon pratade mest, som vanligt. Hon hade köpt ved till kakelugnen och fått varmt i sin nya lägenhet i grannhuvudstaden. Halvspännande.
Sedan gick jag och tränade, det brukar jag komma upp av. Men nja, träningsstimulansen höll i sig i en timme och sedan var jag åter nere bland slamkryparna och ålade.
Hade det varit en annan helg hade jag skyllt på att jag druckit alkohol, men det har jag ju inte gjort. Kanske är det så att det jag vinner fysiskt/biokemiskt på att avstå, förlorar jag mentalt/stimulansmässigt. Eller så har jag bara dåligt tålamod. "Alla människor har svackor", är ju en klassiker.
/P
Surrealistisk dygnsrytmsanomali
Hahahaha. Man skulle ju kunna tänka sig att om man bloggar nu, 03.10 en söndag morgon, så har man just kommit hem från krogen, är lite smålullig och är på väg att vingla isäng. Inte så. Jag vaknade just. Efter att ha sovit sedan tjugo i tio. Vad blir det? Fem och en halv timme. Kan jag somna igen nu? Ska jag?
03.10 är så tidigt att det inte kan räknas till morgonpigg. Det är heller ingen bra tid att vakna efter att ha sovit middag. Det är helt enkelt ingen bra tid att vara nyvaken på. Vad gör man nu?
Ska se efter om det inte finns ett kapitel i stränga sömnboken som heter surrealistiska dygnsrytmsanomalier. Det borde det.
/P
Tillägg: "Melatonin är vårt främsta sömnhormon. Det gör oss trötta, hjälper oss att somna och att behålla sömnen under natten" ... "Man kan säga att melatonin är ett 'mörkerhormon'. Melatoninnivåerna börjar öka under kvällen och är som högst mitt i natten, runt klockan 03-04, för att sedan sjunka igen under sennatten och på morgonen."*
Yeah, right!
/P (05.00)
*Söderström, Sömn (2007), s51-52.
Tillägg 2: Fick sova 07.30-09.30 också. Så nu känns allt ganska normalt.
/P (10.25)
03.10 är så tidigt att det inte kan räknas till morgonpigg. Det är heller ingen bra tid att vakna efter att ha sovit middag. Det är helt enkelt ingen bra tid att vara nyvaken på. Vad gör man nu?
Ska se efter om det inte finns ett kapitel i stränga sömnboken som heter surrealistiska dygnsrytmsanomalier. Det borde det.
/P
Tillägg: "Melatonin är vårt främsta sömnhormon. Det gör oss trötta, hjälper oss att somna och att behålla sömnen under natten" ... "Man kan säga att melatonin är ett 'mörkerhormon'. Melatoninnivåerna börjar öka under kvällen och är som högst mitt i natten, runt klockan 03-04, för att sedan sjunka igen under sennatten och på morgonen."*
Yeah, right!
/P (05.00)
*Söderström, Sömn (2007), s51-52.
Tillägg 2: Fick sova 07.30-09.30 också. Så nu känns allt ganska normalt.
/P (10.25)
Vaknar tidigt och ber en bön till automatiken
07.45. Personligt rekord i år. Helt utan alarm. Spinner som en katt och hyllar återigen den stränga boken som jag skrev om i början av bloggen - "Sömn, sov bättre med kognitiv beteendeterapi". Tack.
Fortfarande i valet och kvalet om bloggen och offentligheten. Som min vän E sa: "Det är kittlande, men är det verkligen så bra för dig, Per? En dag kommer du att avslöja för mycket". Tja, jag har ju inte riktigt några problem med det. De som gillar mig får gilla mig för den jag är, och det är en person som då och då säger för mycket.
Igår införde jag kommentarsförbud för mig själv i en vecka på alla andra bloggar. Jag blir alldeles för engagerad och personlig. Inga kommentarer på andra bloggar. På en vecka!
Så, god morgon, vi tackar den på intet sätt allsmäktiga automatiska biolgiska utvecklingen för ytterligare en stund på jorden. Se till mig som liten är. Amen.
/P
Fortfarande i valet och kvalet om bloggen och offentligheten. Som min vän E sa: "Det är kittlande, men är det verkligen så bra för dig, Per? En dag kommer du att avslöja för mycket". Tja, jag har ju inte riktigt några problem med det. De som gillar mig får gilla mig för den jag är, och det är en person som då och då säger för mycket.
Igår införde jag kommentarsförbud för mig själv i en vecka på alla andra bloggar. Jag blir alldeles för engagerad och personlig. Inga kommentarer på andra bloggar. På en vecka!
Så, god morgon, vi tackar den på intet sätt allsmäktiga automatiska biolgiska utvecklingen för ytterligare en stund på jorden. Se till mig som liten är. Amen.
/P
Pelletsmaskinen skriver toklångt om trista sysslor som att städa. Det verkar som att han försöker övertyga sig själv
Jag har bestämt mig för att bli pedant. Igen. Jodå, det går faktiskt. Man börjar med att tvångsmässigt bädda sängen varje morgon. Före man ens fått i sig kaffet.
Men det viktiga är inte själva städpysslandet, det viktiga är inställningen. Man ska se diskandet som en terapeutiskt lugn stund för sig själv. Egentid. En tid då ingenting får komma ivägen. Man unnar sig.
Man börjar se på alla vardagens göromål som vore man en butler i sitt eget liv. Någon som gör att allt blir extra lyxigt.
Vare sig det behövs eller ej, putsar man var dag sina skor. Med minst två borstar och en putsduk. Ur den fina skoputsarlådan (japp, jag har kvar den från förra gången jag hade pedantryck.)
Till blommorna använder man en liten sprejflaska, gärna i silver från sent 1800-tal (nej, tyvärr, äger ingen sådan). Så går man en tur runt i lägenheten på en exakt tid varje dag och tar hand om något levande som verkligen behöver en. Se så gröna bladen blir!
Badlakanen viker man ihop på exakt samma sätt hela tiden, och hänger över handdukstorken (nix, saknar!). Det är extremt viktigt att badlakanen matchar badrumsinredningen. För den rätta lyxkänslan.
När man hållt på ett tag får dessa pedantinslag i ens liv värde i sig själva. Per se.
Tyvärr finns det några hinder för mig innan jag kan komma igång. Hinder som gjorde att pedanteriet försvann för en tid sedan.
Man måste ha lite yta. Varje pryl måste ha sin bestämda plats.
Som det ser ut för mig just nu, är det två saker som måste åtgärdas. Några av mina blommor måste bort; 23 växter på 34 kvadrat får helt enkelt inte plats.
Och så toalettstolen. Den extra. Som jag hittade på gatan. Den har stått i ett hörn av badrummet i snart fyra månader. Upputsad (fan, borde skriva uppputsad, för jag älskar ju ord med tre p i rad) och rengjord med industristädarens galleri av syror och rengöringsmedel. Tanken var att jag skulle montera in den direkt efter att jag hade fått det nya tvättstället på plats (japp, jättestolt att jag fixade det, det var toksvårt att figurera ut hur blandaren satt fast. Ring mig om ni får problem.)
Tyvärr blev toalettstolen ett för stort jobb, i kombination med att jag inte var hundra procent nöjd med dess utseende (lite 80-talsform på vattenbehållaren.) Så hela badrumsrenoveringen - efter att jag bytt dörr, målat alla snickerier, bytt tvättställ och satt in ett fungerande lås - stupade på att det stod en halvful toalettstol i ett hörn. Jag kunde inte njuta frukterna av mitt hårda arbete. Hela hemmafixarglädjen försvann. Jag hade helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. I badrummet.
Således: Om någon behöver en toalettstol - vit och fullt fungerande - eller vill adoptera några plantor, är det bara att höra av sig. På lördag börjar mitt nynya liv, då ryker grejorna. Den nya vågen av den nya vågen - pelletspedanten.
/P
Men det viktiga är inte själva städpysslandet, det viktiga är inställningen. Man ska se diskandet som en terapeutiskt lugn stund för sig själv. Egentid. En tid då ingenting får komma ivägen. Man unnar sig.
Man börjar se på alla vardagens göromål som vore man en butler i sitt eget liv. Någon som gör att allt blir extra lyxigt.
Vare sig det behövs eller ej, putsar man var dag sina skor. Med minst två borstar och en putsduk. Ur den fina skoputsarlådan (japp, jag har kvar den från förra gången jag hade pedantryck.)
Till blommorna använder man en liten sprejflaska, gärna i silver från sent 1800-tal (nej, tyvärr, äger ingen sådan). Så går man en tur runt i lägenheten på en exakt tid varje dag och tar hand om något levande som verkligen behöver en. Se så gröna bladen blir!
Badlakanen viker man ihop på exakt samma sätt hela tiden, och hänger över handdukstorken (nix, saknar!). Det är extremt viktigt att badlakanen matchar badrumsinredningen. För den rätta lyxkänslan.
När man hållt på ett tag får dessa pedantinslag i ens liv värde i sig själva. Per se.
Tyvärr finns det några hinder för mig innan jag kan komma igång. Hinder som gjorde att pedanteriet försvann för en tid sedan.
Man måste ha lite yta. Varje pryl måste ha sin bestämda plats.
Som det ser ut för mig just nu, är det två saker som måste åtgärdas. Några av mina blommor måste bort; 23 växter på 34 kvadrat får helt enkelt inte plats.
Och så toalettstolen. Den extra. Som jag hittade på gatan. Den har stått i ett hörn av badrummet i snart fyra månader. Upputsad (fan, borde skriva uppputsad, för jag älskar ju ord med tre p i rad) och rengjord med industristädarens galleri av syror och rengöringsmedel. Tanken var att jag skulle montera in den direkt efter att jag hade fått det nya tvättstället på plats (japp, jättestolt att jag fixade det, det var toksvårt att figurera ut hur blandaren satt fast. Ring mig om ni får problem.)
Tyvärr blev toalettstolen ett för stort jobb, i kombination med att jag inte var hundra procent nöjd med dess utseende (lite 80-talsform på vattenbehållaren.) Så hela badrumsrenoveringen - efter att jag bytt dörr, målat alla snickerier, bytt tvättställ och satt in ett fungerande lås - stupade på att det stod en halvful toalettstol i ett hörn. Jag kunde inte njuta frukterna av mitt hårda arbete. Hela hemmafixarglädjen försvann. Jag hade helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. I badrummet.
Således: Om någon behöver en toalettstol - vit och fullt fungerande - eller vill adoptera några plantor, är det bara att höra av sig. På lördag börjar mitt nynya liv, då ryker grejorna. Den nya vågen av den nya vågen - pelletspedanten.
/P
Full fart i kokosnöten
Endorfin. Oxytocin. Dopamin. Mina nya kompisar! Utropstecken. Sedan har jag inget mer att skriva.
Bra kunde varit bättre
Trött, men mår åttio procent bättre än igår. Det för jag in i livsgrafen. Pelletsindex upp 80.
Jag gillar statistik. Men inte att jobba med det. Just nu formger jag statistikrapporter. Det är formgivningens motsvarighet till McDonald's-kassör.
Inte kommer jag att bli månadens medarbetare heller.
/P
Jag gillar statistik. Men inte att jobba med det. Just nu formger jag statistikrapporter. Det är formgivningens motsvarighet till McDonald's-kassör.
Inte kommer jag att bli månadens medarbetare heller.
/P
Min släkting flismaskinen börjar jobba 07.30 och för ett sinnessjukt oväsen
Kusin Flismaskin på gatan
utanför Pelletsmaskinens lägenhet.
En bortkastad dag i livet
Precis när jag trodde att jag hade kläm på sakerna och tingen slog det till. En sådan där helt oförklarlig ångestdag då jag inte fixar nånting (fast jag har betalt mina räkningar!). Har inte ens lyckats krysta ur mig något till bloggen. Och inte velat ha haft kontakt med folk. Gick inte till jobbet (behövdes iofs inte men...), städade mycket lite och läste inte bok. Så vad gjorde jag? Inget. Hade ångest. Och nu beror den ju inte på alkopopsen eftersom jag knappt förtärt sådana. Jag kan fan inte förklara det, och det stör mig. Kan det vara kaffet? Inte fan kan det väl va så jävligt. Inge kaffe imorgon, så får vi se. Sov gott, kära läsare. Imorgon är en ny dag.
Antiträdkramare i motorsågsmassaker på hög höjd
Jag drar blankt. Vet inte vad det ska stå i den här rutan ...
... men jag vet kanske kanske vad jag ska bli när jag blir stor.
Ett jobb med utsikt.
Ett jobb med utsikt.
För bra för Edelweiss
Åh. Jag inser nu. Jag mår för bra. För bra för bloggen. Det är bara när jag är bakis - det ska man inte vara alls, menar min gamla psykolog - som jag deppar ner mig. Annars tar jag numera det mesta med en klackspark. Ok, Lisa var jobbigt, men eftersom jag inser att det var rätt, gick det jobbiga över rätt snabbt.
Kanske kan jag ha kvar bloggen om jag inriktar mig på att skriva roligt. Kanske.
För, att delge andra tips om hur man kommer över det värsta, tja, det fungerar liksom inte. Man måste komma på själv.
Klart att jag också vill bli älskad. Det blir jag, när jag älskar mig själv. Det gör jag, till runt 88,26 procent. En bra siffra tycker jag.
Älskar själv: 88,26% Lycklig: 77,33% Stabil: 80,02% Ångest: 2,37% Lugn: 95,30% Tar hand om mig själv: 58,5%, sämsta siffran med bara lite över hälften.
Slutade jag röka skulle jag få 100 på Hälsa, en viktig del i "Ta hand om"-kategorin, minst plus 15 over all. Nu får det kanske bli 70. (Då ska ni veta att jag låg på runt 20 för bara något år sedan, idrottade aldrig, hade en kosthållning på amöbanivå.)
Städade jag lägenheten regelbundet - eller rättare sagt, om jag levde så att jag inte skulle behöva tokstäda - skulle jag få plus 10. Minst. Ett tag (runt 8 mån) gick det lätt. Nu går det trögt.
Lärde jag mig att betala mina räkningar den 27:e, istället för den 4:e skulle jag få minst 15 till. (Fan, varför varför är det så hemskt, trots att jag just för ögonblicket har pengar??)
Slutade jag dricka, skulle mätaren slå i botten.
Således: Sluta röka, betala pengar i tid, diska när du ätit klart, drick lagom, Per!
Ööööh. Ok, mamma.
För egna statistikuträkningar för lyckan, besök www.alltejubahittepadumhuvve.se
/P
Kanske kan jag ha kvar bloggen om jag inriktar mig på att skriva roligt. Kanske.
För, att delge andra tips om hur man kommer över det värsta, tja, det fungerar liksom inte. Man måste komma på själv.
Klart att jag också vill bli älskad. Det blir jag, när jag älskar mig själv. Det gör jag, till runt 88,26 procent. En bra siffra tycker jag.
Älskar själv: 88,26% Lycklig: 77,33% Stabil: 80,02% Ångest: 2,37% Lugn: 95,30% Tar hand om mig själv: 58,5%, sämsta siffran med bara lite över hälften.
Slutade jag röka skulle jag få 100 på Hälsa, en viktig del i "Ta hand om"-kategorin, minst plus 15 over all. Nu får det kanske bli 70. (Då ska ni veta att jag låg på runt 20 för bara något år sedan, idrottade aldrig, hade en kosthållning på amöbanivå.)
Städade jag lägenheten regelbundet - eller rättare sagt, om jag levde så att jag inte skulle behöva tokstäda - skulle jag få plus 10. Minst. Ett tag (runt 8 mån) gick det lätt. Nu går det trögt.
Lärde jag mig att betala mina räkningar den 27:e, istället för den 4:e skulle jag få minst 15 till. (Fan, varför varför är det så hemskt, trots att jag just för ögonblicket har pengar??)
Slutade jag dricka, skulle mätaren slå i botten.
Således: Sluta röka, betala pengar i tid, diska när du ätit klart, drick lagom, Per!
Ööööh. Ok, mamma.
För egna statistikuträkningar för lyckan, besök www.alltejubahittepadumhuvve.se
/P
Nyfrälst Pelletsmaskin
Tillbaka! Åtta timmar i nybäddad säng med 19 grader i rummet. Jag är en ny människa. På utsidan likväl som insidan. Om du träffade mig nu skulle du kunna se det där lite vattniga, glansiga i ögonvrårna som alla frikyrkliga så frikostigt delar med sig av. Nu går jag och tränar, senaste jag gjorde det klockan 11 en lördag måste ha varit kring 1990.
/P
/P
En säkerhetsnål genom ögonbrynet
Idag har jag storslagna planer på att starta ett nytt punkband. Vi ska komma från Tadzjikistan och heta Chemical Anguish. Annars är allting bara bra.
Suger på syrlig och blajjar om bloggar
Åh nej åh nej åh nej, gick och lade mig för tidigt i går (00.45) och somnade direkt - i fem minuter. Sedan tog det till klockan fyra innan jag somnade om. Nu är jag ... hm, hur ska jag beskriva det? Trött.
Som tur är ska jag få bära ett badkar åt en väninna inom en timme, så då lär jag ju vakna.
Förlåt kära läsare (numera åtta stycken, väl utvalda), för att bloggen blivit ett sådant tramsforum. Här skulle det ju stå om livets stora, tunga frågor. Humorlöst skulle jag beskriva hur Vergilius guidar Dante upp och ner ur olika skrymslen och vrår i livets kommedi. I svarta, ångande avkrokar såväl som på rosa moln. Läsarna skulle gråta krokodiltårar av Vichyvatten, känna lederna långsamt tänjas ut ur kroppen i vämjelse, sätta frukostflingor och skalade morötter i halsen i vanmakt. Istället står det mest om bananer.
Bloggen är utmärkt för mig. Den har en "neutraliserande" effekt. Om jag är lite nere, kan jag skriva och komma upp. Om jag är glad kan jag skriva och lugna ner mig. Skriva är ju liksom per deifinition en ganska nedtonad syssla. Rent kroppsligt.
Tyvärr kan jag inte blogga på nätterna, eftersom jag blir så uppspelt när jag varit festlig. (Och ja, jag är medveten om att några av skämten tidigare i sanning varit usla.) Det går inte att sova när man är uppspelt. Men nu har problemet blivit att jag ligger och bloggar och är festlig i huvudet istället. Mer eller mindre hela det här inlägget är skrivet "i huvudet" mellan klockan tre och fyra i natt. Men publiceras först nu.
Har glömt att tacka R för bloggandet. Hon var minst lika stor inspiration som Magnus nedan med sitt förslag om att ha "skrivbok". Kompenserar, i den mån det nu är möjligt - kanhända har hon övergett mig i vredesmod - här och nu: Tack!
Vill också tacka E för ordet Syrlig. Han skrev och tyckte att bloggen, bland annat, var syrlig. Jag föll som en fura. För ordet. Nu håller jag på och slickar lite i kanterna på det. För att känna hur det kan användas, vilka aromer som uppstår i dess närhet. Som en slickepinne som fortfarande har pappret kvar. Snart redo att avnjutas som lördagsgodis.
Nu ska jag duscha och sedan sätta på mig den nya fina tröjan. Ni ska få se.
/Pelletsmaskinen
(Fick just meddelande om att jag inte längre behövdes som badkarsflyttgubbe, men nu behöver jag inte bära för att vakna, jag har ju bloggat istället.)
Som tur är ska jag få bära ett badkar åt en väninna inom en timme, så då lär jag ju vakna.
Förlåt kära läsare (numera åtta stycken, väl utvalda), för att bloggen blivit ett sådant tramsforum. Här skulle det ju stå om livets stora, tunga frågor. Humorlöst skulle jag beskriva hur Vergilius guidar Dante upp och ner ur olika skrymslen och vrår i livets kommedi. I svarta, ångande avkrokar såväl som på rosa moln. Läsarna skulle gråta krokodiltårar av Vichyvatten, känna lederna långsamt tänjas ut ur kroppen i vämjelse, sätta frukostflingor och skalade morötter i halsen i vanmakt. Istället står det mest om bananer.
Bloggen är utmärkt för mig. Den har en "neutraliserande" effekt. Om jag är lite nere, kan jag skriva och komma upp. Om jag är glad kan jag skriva och lugna ner mig. Skriva är ju liksom per deifinition en ganska nedtonad syssla. Rent kroppsligt.
Tyvärr kan jag inte blogga på nätterna, eftersom jag blir så uppspelt när jag varit festlig. (Och ja, jag är medveten om att några av skämten tidigare i sanning varit usla.) Det går inte att sova när man är uppspelt. Men nu har problemet blivit att jag ligger och bloggar och är festlig i huvudet istället. Mer eller mindre hela det här inlägget är skrivet "i huvudet" mellan klockan tre och fyra i natt. Men publiceras först nu.
Har glömt att tacka R för bloggandet. Hon var minst lika stor inspiration som Magnus nedan med sitt förslag om att ha "skrivbok". Kompenserar, i den mån det nu är möjligt - kanhända har hon övergett mig i vredesmod - här och nu: Tack!
Vill också tacka E för ordet Syrlig. Han skrev och tyckte att bloggen, bland annat, var syrlig. Jag föll som en fura. För ordet. Nu håller jag på och slickar lite i kanterna på det. För att känna hur det kan användas, vilka aromer som uppstår i dess närhet. Som en slickepinne som fortfarande har pappret kvar. Snart redo att avnjutas som lördagsgodis.
Nu ska jag duscha och sedan sätta på mig den nya fina tröjan. Ni ska få se.
/Pelletsmaskinen
(Fick just meddelande om att jag inte längre behövdes som badkarsflyttgubbe, men nu behöver jag inte bära för att vakna, jag har ju bloggat istället.)
En skrikande person tränger in i Pelletsmaskinens undermedvetna och skapar elände
Jag är seg i kokosnöten. På jobbet är allt som vanligt. Ia sitter och skriker/talar för sig själv/svär över kunder/småsjunger med lurarna på.
Jag har i och för sig vant mig så det stör mig normalt inte längre. Men just nu gör jag det mest enformiga, tråkiga, banala, bingolottoartade man kan göra inom mitt gebit, så lite småbesvärligt är det nog allt ändå.
Funderar på att gå hem men biter ihop en timme till. Kanske kunde man tröstshoppa lite ...
Det har hänt en bra sak också. Jag trodde att jag skulle få runt 10 papp den 9:e feb. Istället får jag 17 papperslappar den 29 jan. Det är mer. Och tidigare.
Ikväll ska jag få göra något kul också. Det finns till och med två alternativ. Dessutom ska jag få träna. Det känns skönt, trots att jag har extremt ont i rumpan (som damtidningarna skriver, numera) efter igår.
God morgon, P
Ljusglimtar i lördagsmörkret
Efter att ha följt nådiga luntan nedan i fyra dagar, har kroppen återfått sin normala rytm. Inte fucka upp genom att vara helgvaken till fyra, fem nu, Per. Inte!
Morgonchattar med R. Hon skrev hej, sedan har jag fyllt en hel chattruta med osammanhängade bladder. Åh, hon är så bra. Jag vill också hitta en sån tjej. Fast kanske minus att hon inte svarar, och det något uppe-i-det-blåiga över R. Fast hon får gärna ha barn. Jag vill också ha barn en dag. Med rätt tjej.
10:22am
Per
R, jag saknar dig, du har inte skrivit något på över tre minuter!
10:26am
Per
Du är en liten tease, R. Locka pojkar att bry sig om dig, och sedan överge dem!
10:29am
Per
Nu blir jag orolig, halkade du på badrumsmattan, sövde ditt ex ned dig med starka piller, tog din lilla fram stora köttkniven och gick till attack, satte du morgonbananen i halsen. Vad hände?
Jag är en ganska otålig chattare. Nu svarade hon, hon hade diskat.
Alla som känner mig har hört min ramsa om ett till tre. Jag (alla?) behöver tre saker. 1) Någonstans att bo. 2) En inkomst. 3) En relation. (Kan möjligtvis, periodvis, bytas ut mot en rad goda vänner och någon att ligga med. Men det är svårt att få ihop.)
Just nu har jag ungefär 1,5 av 3. Bostad, jobb men inte riktigt tillräckligt och noll att ligga med/laga middag varje dag med.
/Pelletsmaskinen
Morgonchattar med R. Hon skrev hej, sedan har jag fyllt en hel chattruta med osammanhängade bladder. Åh, hon är så bra. Jag vill också hitta en sån tjej. Fast kanske minus att hon inte svarar, och det något uppe-i-det-blåiga över R. Fast hon får gärna ha barn. Jag vill också ha barn en dag. Med rätt tjej.
10:22am
Per
R, jag saknar dig, du har inte skrivit något på över tre minuter!
10:26am
Per
Du är en liten tease, R. Locka pojkar att bry sig om dig, och sedan överge dem!
10:29am
Per
Nu blir jag orolig, halkade du på badrumsmattan, sövde ditt ex ned dig med starka piller, tog din lilla fram stora köttkniven och gick till attack, satte du morgonbananen i halsen. Vad hände?
Jag är en ganska otålig chattare. Nu svarade hon, hon hade diskat.
Alla som känner mig har hört min ramsa om ett till tre. Jag (alla?) behöver tre saker. 1) Någonstans att bo. 2) En inkomst. 3) En relation. (Kan möjligtvis, periodvis, bytas ut mot en rad goda vänner och någon att ligga med. Men det är svårt att få ihop.)
Just nu har jag ungefär 1,5 av 3. Bostad, jobb men inte riktigt tillräckligt och noll att ligga med/laga middag varje dag med.
/Pelletsmaskinen
Asleep. En utmärkt låt. Men ett svårt tillstånd att uppnå
Ska klargöra lite.
7 november. Livet rasar samman.
Runt 15 december. Slutar kunna somna.
Hur trött som helst på dagtid, hur pigg som helst efter tio på kvällen. Jag har haft det förut. Men nu värre än någonsin. Givetvis är förklaringen psykologisk. Men det känns verkligen (verkligen) som om natt är dag, dag är natt. I kroppen. På riktigt.
Min "snittinsomningstid" har sedan dess legat på runt halv sex (ja, på morgonen!). Har stigit upp mellan tio och elva. Trött som fan hela dagen alltså. Och så, kommer kvällen. Och vad händer? Jo, nu börjar livet!
När man har svårt att somna kommer människor med alla möjliga upptänkliga tips. Många bra. Men de flesta så självklara att vi med sömnproblem bara gäspar (de brukar inte märka något, gäspar gör vi ändå).
Ta det lugnt en stund innan du ska sova. Drick inte kaffe för sent. Drick mjölk innan du lägger dig. Sporta inte för sent. Ligg inte och oroa dig, stig upp och gör något tråkigt om du inte somnar på en halvtimme. Etc, etc. (Tack alla gulliga för alla gulliga tips, ni vill väl.)
Här kommer ett verkligt tips. Boken heter Sömn. Sov bättre med kognitiv beteendeterapi. Det är en sträng satans lunta. Skriven av Marie Söderström.
I sängen får du till exempel bara göra två saker. Ligga. Och sova.
Och ja, ligga betyder ligga, inte titta på tv. Inte läsa bok. Inte filosofera. Inte blogga. Inte tala i telefon. Ligga. Som i samlag (möjligtvis inklusive förspel), sexualakt, kopulera.
Och det fungerar. Men som sagt, det är en sträng bok och det är ett idogt arbete att mota vakenheten ur kroppen.
Ur innehållet: Bryt dysfunktionella mönster. Känslor och bakslag. Sambandet mellan sömnproblem och andra besvär. En utmärkt (om än väl sträng) självhjälpsbok.
7 november. Livet rasar samman.
Runt 15 december. Slutar kunna somna.
Hur trött som helst på dagtid, hur pigg som helst efter tio på kvällen. Jag har haft det förut. Men nu värre än någonsin. Givetvis är förklaringen psykologisk. Men det känns verkligen (verkligen) som om natt är dag, dag är natt. I kroppen. På riktigt.
Min "snittinsomningstid" har sedan dess legat på runt halv sex (ja, på morgonen!). Har stigit upp mellan tio och elva. Trött som fan hela dagen alltså. Och så, kommer kvällen. Och vad händer? Jo, nu börjar livet!
När man har svårt att somna kommer människor med alla möjliga upptänkliga tips. Många bra. Men de flesta så självklara att vi med sömnproblem bara gäspar (de brukar inte märka något, gäspar gör vi ändå).
Ta det lugnt en stund innan du ska sova. Drick inte kaffe för sent. Drick mjölk innan du lägger dig. Sporta inte för sent. Ligg inte och oroa dig, stig upp och gör något tråkigt om du inte somnar på en halvtimme. Etc, etc. (Tack alla gulliga för alla gulliga tips, ni vill väl.)
Här kommer ett verkligt tips. Boken heter Sömn. Sov bättre med kognitiv beteendeterapi. Det är en sträng satans lunta. Skriven av Marie Söderström.
I sängen får du till exempel bara göra två saker. Ligga. Och sova.
Och ja, ligga betyder ligga, inte titta på tv. Inte läsa bok. Inte filosofera. Inte blogga. Inte tala i telefon. Ligga. Som i samlag (möjligtvis inklusive förspel), sexualakt, kopulera.
Och det fungerar. Men som sagt, det är en sträng bok och det är ett idogt arbete att mota vakenheten ur kroppen.
Ur innehållet: Bryt dysfunktionella mönster. Känslor och bakslag. Sambandet mellan sömnproblem och andra besvär. En utmärkt (om än väl sträng) självhjälpsbok.
