Tanken på Lisa får saker att svindla, men det var ändå så här det var tänkt. Sorgligt nog

Vill förtydliga en sak som inte riktigt verkar ha gått fram. Jag respekterar mitt ex Lisa något vansinnigt och tycker att hon är en av de bästa människor som någonsin vandrat på denna planets yta. Men jag är inte längre förälskad i henne. Dock händer det att jag saknar henne galet mycket – bland annat så fort jag försöker titta på In treatment.

Det tog slut när vi försökte sluta röka gemensamt. De spänningar och besynnerliga humörsvängningar som uppstår en till två månader efter det att man gjort sig av med sitt nikotinbegär, går faktiskt inte att beskriva med ord. Men roligt är det inte. Jag fucking lovar. Nu har jag – återigen – varit rökfri något över två månader. Det svajar fortfarande ordentligt.

Sedan ska här talas klarspråk: Jag har feströkt vid några tillfällen, tre gånger ganska ordentligt under senaste en och en halv veckan. Samt några gånger bara någon enstaka cigg. Ändå känner jag ingen abstinens dagen efter, vilket känns bra. Däremot är jag osäker på om det här gör att jag drar ut på de mentala plågorna extra länge. Jag vet inte, men nu är det som det är.  

/P
___
Tillägg: Ja, jag inser att det måste vara slut även med tjuvfeströkandet, till och med jag förstår att det bara är att lura sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0