In flames, Arvikafestivalen 2007. (©Pelletsmaskinen, länka åtminstone!)
Ibland när det inte riktigt blir som man vill, måste man ta till lite okonventionella metoder. Speciellt om man är en nördig popkille. Då brukar jag slå på sju minuter Dragonforce
Throught the fire and flames (2006). Nu
fanns ju inte den på Spotify så det fick bli mera klassiska
Angel of Death med Slayer (1986) följt av Dimmu Borgirs
Master of Disharmony (<--Ärligt, ingen lek, 1997),
Disconnected med In Flames (2008) och
Funeral in Carpathia med Cradle of filth (1997). Och jadada – funkade idag med!
Men passa er för att titta på skivorna. Estetiskt folkmord.
/P
___
Hm, kan 1997 vara mitt favorit
metallår?
