Jag betalar upphovsrättsbrottet med en bild, Christina!
Hej Cristina Claesson, du är en väldigt rolig författare. Och klok. Jag snor och återger, rakt av, den första berättelsen ur din debutnovellsamling, Djuriska sagor från 1991. Som tack för textstölden skänker jag en bild av boken som du kan ta och använda på din webbplats, Christina. Jag hoppas att det duger som betalning. Du kan även ta hela texten, eftersom jag inte kan läsa exempelnovellen.
Och så en stilla fråga, har du lagt av? Kommer det inga fler böcker nu? Annars kommer jag till Gotland och går din kurs.
MVH Per
Djuriska sagor: Kurragömma 1
"
Lyssna: Tumtumtum tumdumdumdum, snabba fötter. H-h-h-h-h-h-h-h, ivrigt flås.
Tyst.
Titta: de leker gömme, flickan och hennes mamma. Flickan letar efter ett bra gömställe, ett där hon inte syns, inte anas, och inte – nästan inte – kan bli upptäkt. För ju svårare man är att hitta desto roligare är det att bli funnen.
Nu gömmer hon sig under matsalsbordet. Duken hänger ned och döljer henne. Frågan är formulerad. Nu väntar hon på svar.
Mamman går runt och letar. Flickan håller andan. Spänningen, när mamman närmar sig! Förtjusningen, att se henne leta på fel ställen! Nu bara måste hon andas, hon låter en liten aning luft ljudlöst sippra ut genom örsnibbarna.
Mamman letar bakom fåtöljen.
Under soffan.
Inte bakom dörren heller!
– Nu ser jag dig, ropar hon. Under sängen! Nej, inte där heller. Mamman kliar sig rådvill i håret.
Flickan sitter under bordet, är så långt borta att hon nästan är försvunnen och samtidigt, på samma gång, så nära, som man bara är i leken.
Mellan dukfransarna skymtar mammans ben.
– Nu vet jag! säger mamman och går mot garderoben. Nu tar jag dig! Flickan tittar mellan fransarna. Mamman slår upp garderobsdörren. Där var du ju! ropar hon.
Flickan ser hur mamman drar ut en flicka, likadan som hon, ur garderoben. Hon ser dem återförenas i skratt och gälla glädjeskrik, avslöjandets härligt upplösta spänning. Hon hör hur mamman och hennes flicka, flickan och hennes mamma, stojande försvinner till nya lekar: flickan med armen i självklar äganderätt om benen på sin mamma och mamman med handen på flickans huvud, sin egen flickas huvud.
Själv sitter flickan ensam kvar under bordet. Så långt borta att hon inte finns, och samtidigt så nära, så nära leken att hon är dess fånge.
Hon sitter kvar där ännu.
"
Christina Claesson, Djuriska sagor.
Och du, Christina, hör av dig om du behöver högupplöst bild utan omgivning, jag har det med.
/P
Och så en stilla fråga, har du lagt av? Kommer det inga fler böcker nu? Annars kommer jag till Gotland och går din kurs.
MVH Per
Djuriska sagor: Kurragömma 1
"
Lyssna: Tumtumtum tumdumdumdum, snabba fötter. H-h-h-h-h-h-h-h, ivrigt flås.
Tyst.
Titta: de leker gömme, flickan och hennes mamma. Flickan letar efter ett bra gömställe, ett där hon inte syns, inte anas, och inte – nästan inte – kan bli upptäkt. För ju svårare man är att hitta desto roligare är det att bli funnen.
Nu gömmer hon sig under matsalsbordet. Duken hänger ned och döljer henne. Frågan är formulerad. Nu väntar hon på svar.
Mamman går runt och letar. Flickan håller andan. Spänningen, när mamman närmar sig! Förtjusningen, att se henne leta på fel ställen! Nu bara måste hon andas, hon låter en liten aning luft ljudlöst sippra ut genom örsnibbarna.
Mamman letar bakom fåtöljen.
Under soffan.
Inte bakom dörren heller!
– Nu ser jag dig, ropar hon. Under sängen! Nej, inte där heller. Mamman kliar sig rådvill i håret.
Flickan sitter under bordet, är så långt borta att hon nästan är försvunnen och samtidigt, på samma gång, så nära, som man bara är i leken.
Mellan dukfransarna skymtar mammans ben.
– Nu vet jag! säger mamman och går mot garderoben. Nu tar jag dig! Flickan tittar mellan fransarna. Mamman slår upp garderobsdörren. Där var du ju! ropar hon.
Flickan ser hur mamman drar ut en flicka, likadan som hon, ur garderoben. Hon ser dem återförenas i skratt och gälla glädjeskrik, avslöjandets härligt upplösta spänning. Hon hör hur mamman och hennes flicka, flickan och hennes mamma, stojande försvinner till nya lekar: flickan med armen i självklar äganderätt om benen på sin mamma och mamman med handen på flickans huvud, sin egen flickas huvud.
Själv sitter flickan ensam kvar under bordet. Så långt borta att hon inte finns, och samtidigt så nära, så nära leken att hon är dess fånge.
Hon sitter kvar där ännu.
"
Christina Claesson, Djuriska sagor.
Och du, Christina, hör av dig om du behöver högupplöst bild utan omgivning, jag har det med.
/P
Kommentarer
Trackback
