En liten undran

Kan jag vara den enda bloggare som korrekturläser bloggen och rättar till fel i efterhand? Är det ett tecken på sinnessjukdom? Är det övergående? Är det bara jag som uppskattar det?

/P

Hela detta inlägg är en annons från Svenska akademin

Tvättar, ska träna (tredje dagen i rad!) och längtar efter kärlek. Det lär jag inte få idag. Istället får jag fortsätta klä om min femtiotalsfåtölj.* Det blir kul.

Jag har gett mig på Twitter, men fattar inte vad det är för poäng med massa människor som pekar runt på internet, eller skriver kort om allt och inget så att det skapas ett enda stort kaos. Men det kommer väl. Förståelsen.

Snart är det nog dags att sprida bloggen lite mer allmänt. Eller lägga ner. Som det är nu kunde jag nästan lika gärna skriva i texteditorn och spara på undanskymd plats på hårddisken. Men mina åtta läsare är ändå mina åtta läsare. Och offentlighet* är en skrämmande uppfinning.

/P

*
1) som sker öppet så att alla kunna upp­fatta det; uppenbar; motsatt: hemlig; numera övergående i 2.
2) som försiggår i allmänhetens närvaro l. riktar sig till allmänheten; som allmänheten har tillträde till; som allmänheten tar del i; ofta motsatt: privat.

Fotnoter från det mest korrekta stället på hela internet.

______
*Rättat

Jag är jag och jag är bra

Haha. Idag har jag spökskrivit en slags krönika på en annan människas blogg. En halvcreepy sak att göra. Han vet inte vem jag är. Jag är bra på att vara halvcreepy. Jag gillar att vara halvcreepy. Jag känner bara att vi har så mycket gemensamt.

/P

Svenska, mitt språk

Nu ska jag gå på boksläppsfest. Sam och Anders, ni är så duktiga! Jag har redan insidesinformation på att boken är en sidvändare. Åh vad allt blir fint på ren svenska.

/P

Dumpa eller bli dumpad

Jag har äntligen kommit på vad problemet med film är. Man blir dumpad. Oftast efter en och en halv till två och en halv timme. Har man blivit förälskad är det inte rättvist. Med tv-serier är det man själv som dumpar. Och precis när man vill.

/P

Fredagsunderhållning

Julia heter en ung dam på jobbet med en blogg så uselt författad att jag vägrar länka. Men hon kan vara bra festlig i sin naivitet.
Hör på inledningen av det här telefonsamtalet (som runt 20 pers i lokalen fick ta del av):
"Emma, Emma, nu kom jag på vad det var jag skulle säga! Har inte Linnea blivit väldigt fet?"

Underhållning.

/P

Nyare inlägg
RSS 2.0