pelletsmaskinen

Åh vad jag ångrar att jag valde blogg.se. Mest reklam, minst funktion "för pengarna". Men jag vet inte vad jag ska byta till? Blogspot? Wordpress? Och orkar jag? Vad tycker ni?

Lovade i ett svagt ögonblick utanför bloggen att presentera "best of" en väldigt speciell blogg idag, en blogg som jag läst som vore det en roman. Det vill säga i ett sträck, med samtliga kommentarer och länkar. Men jag är inte färdig än, jag är helt enkelt för noggrann. Eller manisk, om man så vill. HIttills har jag hållit på i runt 24 timmar. Effektiv tid.

Återkommer.

/P

Wow wow, såja såja, ta det lugnt nu, bruden! Chilla!

Först förklarar hon pedagogiskt vad mörk materia är, och hur man kan veta att den finns. När man har tappat hakan och börjat fatta att ja, kanske är du och dina polare ganska clever, går hon så vidare till mörk energi. Då blir det genast lite... hm, svårare. Att förstå.

Men ungefär så här. Eftersom vi kan räkna ut att rummet i sig själv expanderar i universum, och har lyckats bevisa, i motsats till vad man trodde, att ökningen av rummet accelererar, måste det finnas en energi, som vi inte vet vad det är - bara matematiskt bevisad - som står för denna acceleration. Eller nåt sånt.

Denna energi står för 75 procent av allt som existerar i universum. Alltså, av ALLT som finns, vet vi inte vad sjuttiofem procent är. Över. Huvud. Taget.

 

Kanske kan en matematiskt beräknad ny partikel förklara saken. Kanske kan en del försvunnen energi i de senaste partikelacceleratorerna bli beviset. Men försvunnen energi är det, tyvärr, gott om i modern fysik - http://www.ted.com/index.php/talks/patricia_burchat_leads_a_search_for_dark_energy.html

/P

---

Tillägg: Om ni fixade den där, är det här nästa:
http://www.ted.com/index.php/talks/brian_greene_on_string_theory.html
Äntligen en grafiskt tjusig förklaring av stringteori! Faktiskt ganska enkel att förstå. Tror jag. Men man måste acceptera tio extra dimensioner.

/P

---

Tillägg 2: Och sedan tittar man på en skojig och lite småfånig kille från Manchester som förklarar resten, inklusive partikeln som saknades i första historien - http://www.ted.com/index.php/talks/brian_cox_on_cern_s_supercollider.html

/P

---

Tillägg 3: Den här killen är sorgesamt nog den sämsta föreläsaren av de fyra. Det gör det hela ... ganska svårt.
Han gillar i alla fall inte stringteorin - han gillar corallrev och att surfa - men använder samma byggstenar. Till exempel vår vän den okända partikeln från tidigare föreläsningar.

I den här killens universum finns det 244 dimensioner och de ser ut så här, matematiskt (jepp, det fina är den matematiska formeln under representerad grafiskt. Ringarna representerar de områden där det borde finnas partiklar eller krafter, som vi ännu inte hittat. De två vita prickarna är partikeln från föregående exempel.):


http://www.ted.com/index.php/talks/garrett_lisi_on_his_theory_of_everything.html

/P

Spotify är mer avancerat än man kanske kunde tro. Bland annat finns betydligt bättre genresökning än vad de skyltat med hittills. Läs mer här.

/P

Okej, det är väl inte helt normalt att tycka att föreläsningar är det mest spänannde man kan titta på. Men det bjuder jag på. Jag såg typ sju, åtta stycken hela i går kväll, och några delar. Här kommer fem favoriter till, inte lika magiska som gårdagens med Hans Rosling, men ändå:

Vetenskapen motbevisar övernaturliga ting - skojig snubbe som man gillar, trots att han är galet amerikansk.
Om hjärnans förmåga att finna lyckan i det svåra - med kanske lite väl energisk amerikan, men kul.
Superintellektuell rätt ung arkitekt visar tre (exceptionella) hus - amerikanskt imponerande.
Om vikten av att leka, för vår förmåga att överleva - charmig äldre amerikan.
Brittisk supernörd avlivar lite myter om vad vi tror att vi vet - en trästol kommer ju faktiskt från luften, primärt.

Mycket nöje. Nu ska jag se Stephen Hawkins, och sedan Richard Dawkins.

/P

Tryck inte på de här länkarna på jobbet. Vänta till du kommer hem, sitter i soffan och har kopplat datorn till storbildsskärmen. Din nya fina 42-tummare. Det här är bland det mäktigast jag sett på senaste. Fast de är inte nya. Och handlar primärt om fattigdom, barnadödlighet och statistik. Festligt va?
Men jag kan garantera, du vill se hela, och det tar sammanlagt cirka 40 minuter.
Fyrtio minuter statistikföreläsning om världens utveckling och fattigdomen i Afrika, och det mest underhållande jag sett i år. Suuug. På. Den.

http://www.ted.com/index.php/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html (2006)
http://www.ted.com/index.php/talks/hans_rosling_reveals_new_insights_on_poverty.html (2007)

/P

Okej, det här är ganska pinigt, men den enda blogg jag garanterat har läst vartenda ord av är en iranskättad småbrud från Hofors/Göteborg som bor i Dubai och skriver talspråk till max. Hon är bara så smart, så kul och så ärlig. Och har goda åsikter (stundtals väldigt upprörd i palestinafrågan, tex.)
Men mest partajar hon bara runt. Det enda som hon inte är bra på, är att ta kritik.
När hon lade ner sin förra blogg meddelade hon inte sin nya adress. Ni vet, helt enligt devisen "om du behöver fråga så vet du inte."
Jag letade i tre veckor.

/P

(OBS länkade till ett specifikt inlägg, för det sista hon skrev, var inte så kul.)

Försök att gå in på den här länken, titta i tio sekunder och sedan stänga ner. Tänkte väl det. Gick inte. Webb 1.0 när det är som bäst. Skroll, skroll, skroll, skroll. Extremt pedagogiskt och fint.

/P

Ha! Jag hittade boken om den nye engelske dandyn, som Frida Hyvönen så fint sjunger om i London – årets poplåt – på senaste skivan.
Den fanns på bokrean och betingade 184 kronor och femtio öre. Jag hade presentkort på 150. Och 33 kronor och femtio öre på fickan. Men snälla damen i kassan gav mig en krona extra rabatt så att jag hade råd.

Nu äger jag – totalt, sammanlagt och helt utan överdrift – noll kronor och 42 öre. Det är inte mycket.

Jag har mat på jobbet och hemma så att jag klarar mig i ungefär två dygn, och cigg som räcker ungefär ett och ett halvt. Vad som händer sedan ... får framtiden utvisa.

Jag har kommit på en råsmart metod. Normalt när jag har tröstshoppat (ja, all min shopping räknas till den kategorin) brukar jag glädjas åt själva shoppingen en dag. Sedan väntar jag ytterligare en dag med att packa upp grejerna när jag kommer hem. Då blir det som att jag får present dagen efter. Också.
Två flugor i en smäll, äta kakan och ha den kvar, fett lura systemet liksom.

Nu gick ju inte det eftersom jag var tvungen att ta en bild av boken. Men ändå.

Har tränat måndag och idag och i morgon ska jag gå på gympa med tjejerna. Det blir kul. Jag är fit men pank.

/P

Åter i huvudstaden, utsövd och med större mage än när jag åkte. I programmet InDesign, som jag är bra på, finns funktionen "automatiskt svällning". Samma funktion finns hos farsan. Hans favoritingredienser är vitlök och grädde.
Måste träna idag. Inte bli elefant!

Det här är bästa meningen i Don DeLillos Falling Man:
"Hon ville vara trygg i världen och det ville inte han." (s.221)

Den har jag reflekterat kring sedan 22-tiden i går kväll.

/P

Idag var Talib festlig. Han kan vara det.

/P

Det här är medvetet kryptiskt. Du behöver inte förstå. Det är inte viktigt. Tyvärr. Men alla år av förvägran är inget att ha. Går inte att sova till. Inte vidare finurlig. Knappast skönhet heller. Det gör mig lite ledsen i själen.

Nu ska jag träna. Det gör mig glad i själen.

/P

Jag och Magnus tycks leva parallella liv. Jag skriver nästan samma saker, bara tio minuter senare. Som en känslostalker. Utan hans blogg hade jag aldrig fått för mig att ha min, så det tackar vi för. Jag träffade Magnus första gången när han drev klubben Burrito Sessions. Det var fan i mig den bästa klubb jag varit på. Liten. Intim. Varm musik. Dans. En gång till: dans.
Jag känner honom mycket ytligt, men jag tycker om honom. Efter att ha läst hans blogg. Är det inte så det ska vara? Om det är något jag önskar är det att jag vore lika driftig som Magnus. När man får en bra idé är det ju faktiskt bara att göra slag i saken. Men ack, inte för mig. Kanske är det den norrländska uppväxten, kanske uppfostran. Kanske något tidigt misslyckande. Kanske bara jantelagen. Jag har blivit bättre på det, men oftast vågar jag inte. Det är något jag avundas alla infödda Stockholmare, de tycks ha det i blodet, eller så är det bara jag som projicerar, väljer ut de mest framgångsrika att titta på. Så ska man inte göra. Man ska titta på sig själv och det som är bra och sedan ta kontrollen över sitt eget liv. Riktigt där är jag inte ännu. Men jag kan teorin.
När tiden för Burrito Sessions höll på att ta slut, fick jag en klubb-t-shirt av killarna. Den hade en fin slogan: "Dansa eller dö, 1999". Idag använder jag den att träna i, den ser knappt använd ut. Men sloganen gäller väl fortfarande, tio år senare?