Om du vill se ut som att du har ett annat yrke än pianolärarinna, får du hålla dig undan japansk mat i minst två dagar!
På väg hem från gymmet hittade jag en ny sushi-bar som det för ögonblicket verkade trevligt att testa. Det var det inte. Det var korkat. Inte för att det smakade illa, det smakade helt ok. Utan för att jag på gymmet i ett fåfängt försök att få mina spensliga underarmar något mindre pianolärarinneartade satsat fyrtiofem minuter på att trasha flexor digitorum superficialis och henns muskelsystrar nedanför armbågen (ursäkta mina bristande kunskaper i latinska genus, skulle jag ha satt fel kön på muskelgruppen).
Nåväl, på sushi-baren fanns förstås bara pinnar att äta med och eftersom jag skakade som ett asplöv ville de två spetsarna inte mötas. Alls.
Som tur var var jag ensam på restaurangen och de två japanerna bakom disken var upptagna med annat, så ingen märkte hur jag slevade.
Annat. Hur gick det med sömnen i natt, kanske ni undrar? Jodå, tackar som frågar, ganska bra faktiskt. Jag somnade igen strax efter fyra, steg upp nio och var på jobbet strax efter tio. Helt ok. Tyvärr var jag inte helt på topp, så nu måste jag nog in en sväng i morgon också ...
/P
Nåväl, på sushi-baren fanns förstås bara pinnar att äta med och eftersom jag skakade som ett asplöv ville de två spetsarna inte mötas. Alls.
Som tur var var jag ensam på restaurangen och de två japanerna bakom disken var upptagna med annat, så ingen märkte hur jag slevade.
Annat. Hur gick det med sömnen i natt, kanske ni undrar? Jodå, tackar som frågar, ganska bra faktiskt. Jag somnade igen strax efter fyra, steg upp nio och var på jobbet strax efter tio. Helt ok. Tyvärr var jag inte helt på topp, så nu måste jag nog in en sväng i morgon också ...
/P
Kommentarer
Trackback
