Mycket allmänt
När jag ska skriva personligt måste jag tänka väldigt mycket på vad jag skriver, så att jag inte ångrar mig och vill ta tillbaka. Just nu orkar jag inte tänka, så det blir väldigt allmänna reflektioner. Det kan vara lite kul, men är oftast inte så spännande.
Nu är ju bloggen delvis en slags dagbok, ett sätt för mig att kunna titta tillbaka och se hur tankarna gått på sistone, så ni får stå ut med att tankarna inte är ... mycket till tankar.
Jag har världens stökigast skrivbord på jobbet. I min värld ska det vara så. Städa gör man mellan projekten. Nu ligger det cirka 14 kilogram med papper utspritt. Men mitt bland dem står en vas med tio fina, ännu inte utsprungna, påskliljor. Daffodils, mina favoriter! Rakt snott av Morrissey, min favorit. Jag har även börjat omvärdera hans senaste skiva, som jag i bloggens hittills mest kryptiska inlägg dissade för ett tag sedan. Den är faktiskt bra, Years of refusal.
Men idag är det El Perro del Mar som gäller.
/P
Nu är ju bloggen delvis en slags dagbok, ett sätt för mig att kunna titta tillbaka och se hur tankarna gått på sistone, så ni får stå ut med att tankarna inte är ... mycket till tankar.
Jag har världens stökigast skrivbord på jobbet. I min värld ska det vara så. Städa gör man mellan projekten. Nu ligger det cirka 14 kilogram med papper utspritt. Men mitt bland dem står en vas med tio fina, ännu inte utsprungna, påskliljor. Daffodils, mina favoriter! Rakt snott av Morrissey, min favorit. Jag har även börjat omvärdera hans senaste skiva, som jag i bloggens hittills mest kryptiska inlägg dissade för ett tag sedan. Den är faktiskt bra, Years of refusal.
Men idag är det El Perro del Mar som gäller.
/P
Kommentarer
Trackback
