Har Nöjesguiden och två gamla favoriter bestämt sig för att begå harakiri?
Jag börjar med att erkänna. Två saker. Eller blir det tre? Det var genom Margret Atladottir, chefredaktör på Nöjesguiden, som jag upptäkte Stenudd. De hade biff för en stund sedan. Det vill säga bråkade. Skriftligen. På www.
(Erkännande nr 1: Jag smygläste hennes småroliga och stundtals mycket "öppna" blogg och tyckte att det var fantastiskt att hon var så ung, så smart och så kompetent. En inställning jag har fått anledning att begrunda en del på senare tid.)
Nu är det genom Stenudd som jag, över halvåret för sent, upptäcker ett av de mest intensiva och - från åtminstone ena hållet - mest infantila internetbråken i vår tid. Som fortfarande pågår.
(Erk. nr 2: Jag kan vara helt helt lost, så jag ska inte låtsas som om jag följt detta.) (Erk. nr 3. Jag har alltså snott idén till stora delar av detta inlägg, fast så klart formulerat mig själv, samt lagt till en del länkar och tankar.)
Nu har Nöjesguiden, som det verkar, valt att helt enkelt stryka hela debatten. Genom att ta bort den. Samt - kan det verkligen vara sant? - låtsas som om den aldrig funnits.
Men internet har ett minne, vilket många av oss fick lära under Pirate bay-rättegången. Googles "cashade" sidor lever sina egna liv. (Vilket troligtvis är världens största upphovsrättsintrång, ja).
Så största delen av bråket går fortfarande att ta del av. <----- OM DU INTE ORKAR DIG IGENOM DET HÄR TUNGA INLÄGGET, KLICKA BARA DÄR!
Inte nog med att chef.red Atladottir troligtvis (obs gissning och vad är väl en gissning från mig?) inte blir speciellt långvarig på sin post efter detta, hon drar i min lilla hjärna med sig en annan gammal hjälte, som på senare tid dalat betänkligt. Nämligen humoristen, Morrissey-fantasten och nattsvarte riddaren Carl Reinholdtzon Belfrage, CBR. Han står nämligen vid sin chefredaktörs sida genom hela denna pinsamheternas högborg till debatt och smädar och hånar läsarna. Ett förakt numera helt utan den finurliga finess han tidigare gjort sig känd för.
(Bäst analys av CBR-texten om bland andra Frida Hyvönen hittar ni hos en bloggare på väg rakt upp på topplistan.)
Nu var det i och för sig några år sedan jag läste CBR lite mera aktivt, och Atladottir har nog alltid mest varit en rolig parentes som jag varit lite smygavundsjuk på. Men ändå. Det känns ganska trist att två skribenter som jag fått en hel del nöje utav, visar upp sig från den här sidan. Den är inte smickrande.
Och Margret Atladottir tycks - tyvärr - helt enkelt inte ha den kompetens som behövs som chefredaktör, ett jobb som kräver att man klarar att hantera svåra publicistiska överväganden - och har kunskapen och viljan att skilja det personliga från det proffesionella. Oavsett publikationens innehåll, målgrupp eller syfte.
Det hela är i mina ögon bara så sorgligt.
/P
(Erkännande nr 1: Jag smygläste hennes småroliga och stundtals mycket "öppna" blogg och tyckte att det var fantastiskt att hon var så ung, så smart och så kompetent. En inställning jag har fått anledning att begrunda en del på senare tid.)
Nu är det genom Stenudd som jag, över halvåret för sent, upptäcker ett av de mest intensiva och - från åtminstone ena hållet - mest infantila internetbråken i vår tid. Som fortfarande pågår.
(Erk. nr 2: Jag kan vara helt helt lost, så jag ska inte låtsas som om jag följt detta.) (Erk. nr 3. Jag har alltså snott idén till stora delar av detta inlägg, fast så klart formulerat mig själv, samt lagt till en del länkar och tankar.)
Nu har Nöjesguiden, som det verkar, valt att helt enkelt stryka hela debatten. Genom att ta bort den. Samt - kan det verkligen vara sant? - låtsas som om den aldrig funnits.
Men internet har ett minne, vilket många av oss fick lära under Pirate bay-rättegången. Googles "cashade" sidor lever sina egna liv. (Vilket troligtvis är världens största upphovsrättsintrång, ja).
Så största delen av bråket går fortfarande att ta del av. <----- OM DU INTE ORKAR DIG IGENOM DET HÄR TUNGA INLÄGGET, KLICKA BARA DÄR!
Inte nog med att chef.red Atladottir troligtvis (obs gissning och vad är väl en gissning från mig?) inte blir speciellt långvarig på sin post efter detta, hon drar i min lilla hjärna med sig en annan gammal hjälte, som på senare tid dalat betänkligt. Nämligen humoristen, Morrissey-fantasten och nattsvarte riddaren Carl Reinholdtzon Belfrage, CBR. Han står nämligen vid sin chefredaktörs sida genom hela denna pinsamheternas högborg till debatt och smädar och hånar läsarna. Ett förakt numera helt utan den finurliga finess han tidigare gjort sig känd för.
(Bäst analys av CBR-texten om bland andra Frida Hyvönen hittar ni hos en bloggare på väg rakt upp på topplistan.)
Nu var det i och för sig några år sedan jag läste CBR lite mera aktivt, och Atladottir har nog alltid mest varit en rolig parentes som jag varit lite smygavundsjuk på. Men ändå. Det känns ganska trist att två skribenter som jag fått en hel del nöje utav, visar upp sig från den här sidan. Den är inte smickrande.
Och Margret Atladottir tycks - tyvärr - helt enkelt inte ha den kompetens som behövs som chefredaktör, ett jobb som kräver att man klarar att hantera svåra publicistiska överväganden - och har kunskapen och viljan att skilja det personliga från det proffesionella. Oavsett publikationens innehåll, målgrupp eller syfte.
Det hela är i mina ögon bara så sorgligt.
/P
Kommentarer
Postat av: Beatch
Antar att du vet att CBR och Margret varit tillsammans ganska länge för ett par år sedan. Det hade varit skevt om han inte stöttade henne.
Postat av: P
Japp, jag är medveten om det och i mina ögon hade bästa sättet att stötta i det här fallet varit att påpeka att det bästa nog vore att ta ett steg tillbaka och faktiskt be sina läsare om ursäkt. Men det är ju bara jag.
Trackback
